Hur ska vi tackla matsvinn och förluster i det svenska livsmedelssystemet?

På global nivå uppskattas att 40 % av den mat som producerats aldrig äts upp, och att detta årligen orsakar 10 % av världens växthusgasutsläpp. Produktionen av livsmedel är ett av de största hoten mot de planetära gränserna, medan en kraftig minskning av matsvinn och förluster pekats ut som en av tre övergripande strategier för att klara livsmedelssystemet inom dessa gränser. Mat som förloras i tidiga led, på gårdarna och i livsmedelsindustrin, kallas livsmedelsförluster, medan den som förloras i senare led, i butik, på restaurang och i hemmen, kallas matsvinn. 

Ett första steg mot en lösning är att ta reda på hur stort svinnet är, vad som förloras när och var, och relatera detta till den producerade mängden mat. Det finns ofta bra data på den producerade och sålda mängden mat, medan förlusterna på vägen dit är svårare att få grepp om och kräver samarbete med aktörerna i livsmedelsbranschen för att få insyn i. En del av dessa har god kännedom om sitt eget svinn, som butikerna, medan andra inte ens vet själva, som konsumenterna eller en del av de producerande gårdarna. Genom att sammanställa svinndata på olika ledder, antingen genom att följa ett visst livsmedel från jord till bord eller genom att belysa vad som förloras i ett visst led, framkommer intressanta mönster och kunskap byggs upp. Metodmässigt kallas detta materialflödesanalys, och är en enkel men informativ systemanalytisk metod för att kvantifiera materialflöden i ett givet system. I min föreläsning kommer jag att visa två exempel: förlust av nötkött från jord till bord och svinn av frukt och grönt i butik.

Samtidigt vet vi sedan länge, tack vare ett stort antal livscykelanalyser, att animaliska livsmedel ofta är betydligt mer miljöbelastande att producera än vegetabiliska. Detta innebär att det snarare är den förlorade matens miljömässiga fotavtryck som bör vara vägledande för vilka insatser som ska prioriteras och inte bara svinnets vikt i kilon. Dessutom bygger animalisk mat på att vi utnyttjar djur på något sätt, vilket är problematiskt om det inneburit ett lidande för djuret, och den animaliska maten för med sig konsekvenser som ökad risk för antibiotikaresistens och zoonoser. Det finns därför goda skäl att prioritera minskat svinn av animalier, av liknande skäl som för att minska konsumtionen av animalisk mat. Jag kommer att illustrera detta med hjälp av olika livsmedelsgruppers butikssvinn och primärproduktionsförluster, mätt som mängd respektive som klimatavtryck.

Nästa steg i tankekedjan är att förstå varför maten eller matråvaran gått till spillo. Ibland är det uppenbart, som att största andelen frukt & grönt-svinn i butik beror på reklamationer av inlevererade varor. Ibland är det svårare att förstå varför, som vad som ligger bakom att ekologiska mjölkgårdar har lägre nötköttsförluster än konventionella. 

Baserat på troliga förklaringar till varför svinn eller förluster uppstår, går det att designa åtgärder för att minska dessa och sedan att ta fram och miljöberäkna scenarier där införandet av åtgärderna simulerats. Ett annat sätt att minska miljöeffekterna av svinnet är att låta det bli en resurs i andra produktionssystem, där jag kommer att visa exemplet att tillverka en omega-3-rik olja från fermenterat matavfall som kan ersätta fiskolja i fiskfoder. 

I min framtida forskning vill jag fortsätta prioritera svinnet av animalier, men även utforska hur avfall och sido-strömmar kan användas för att ersätta animalier. Det vore även intressant att vara med och utveckla djurvälfärd som en del av livscykelanalysmetodiken.