Trädgårdsnäringen och EU: Hur blev det sen?

Text: Fredrik Fernqvist och Lena Ekelund Axelson, Institutionen för människa och samhälle, SLU.

Med EU-medlemskapet öppnades den europeiska marknaden för varor och tjänster och det fanns stora förhoppningar om att detta skulle innebära nya möjligheter för svenska exportföretag. Men inom trädgårdsnäringen var oron i stället stor för att Sverige skulle översvämmas av billig import av dåliga grönsaker. Tilltron på den egna produktionens konkurrenskraft var inte särskilt stor, även om man hoppades att den svenska konsumenten skulle föredra inhemska produkter. EU-inträdet innebar ett uppvaknande för svenska producenter: många försvann, andra anpassade sig. Idag står trädgårdsnäringen starkare för att möta framtidens utmaningar. 

Krokiga gurkor och besprutade äpplen

Den svenska trädgårdsmarknaden har till skillnad från lantbruket länge varit i stort sett oreglerad. Staten har sällan ingripit i prisbildningen och endast i vissa fall infört särskilda åtgärder, som importrestriktioner för äpplen och päron eller tullar på tomater under svensk säsong. Stödet till näringen har också varit begränsat och främst handlat om marknadsfrämjande insatser genom ekonomiska föreningar, exempelvis via Grönsaksfrämjandet.

Inför EU-inträdet väckte kvalitetsfrågor stort engagemang hos både odlare och allmänhet. Grönsaksfrämjandet hade frivilliga regler, men de nya EU-reglerna uppfattades som skarpa krav. Medierna lyfte debatter om krokiga gurkor, jordgubbars storlek och så kallade mullade morötter (d.v.s. morötter som rullats i torv efter att de tvättats), som var allmänt förekommande och tillåtna i Sverige, men inte i EU.

De svenska odlarna var oroliga för att unionens standarder och en ökande import skulle hota den svenska produktionen. Man menade att de importerade produkerna skulle ha ett så lågt pris att de konkurrerande ut de svenska producenterna. Samtidigt hävdade man att de importerade produkterna skulle ha mycket sämre kvalitet och ha höga halter av bekämpningsmedelsrester.

I Sverige satte odlarna stort hopp till svenskmärkning. Den nya egenutvecklade märkningen ”svenskodlat” sågs som ett sätt att mildra effekterna från importtrycket, i förhoppningen att svenska konsumenter skulle vara villiga att betala ett högre pris för de svenska produkterna. Det är dock tydligt att näringen inte i någon större utsträckning försökte möta konkurrensen genom ökad konsumentanpassning eller produktdifferentiering, något som forskare vid SLU i stället förordade.

Den svenska fruktsalladen – apelsiner, bananer och äpple

EU-inträdet påverkade fruktpriserna tydligt. I Jordbruksverkets rapport ”Tio år i EU – effekter för konsumenterna” framgår att fruktpriserna steg efter EU-inträdet, särskilt för apelsiner, bananer och äpplen. Sverige hade tidigare fri fruktimport, med undantag för äpplen och päron under svensk säsong. Inköpskorgen ser i stort sett likadan ut i dag, men bananen dominerar ännu mer samtidigt som konsumtionen av äpplen och citrus har minskat. De senaste åren har fruktkonsumtionen dock minskat i alla kategorier, till förmån för snacks och sötsaker.

Före EU-medlemskapet importerades bland annat citrusfrukter med EU-exportbidrag, vilket höll nere priserna. När Sverige gick med i unionen försvann bidraget och den tidigare tullfria importen ersattes av tariffer och importkvoter. Bananerna utgjorde den största handelsnöten att knäcka. Sverige hade sedan tidigt 1900-tal genom Banankompaniet byggt upp tullfria handelsvägar från Latinamerika, och bananen hade blivit en självklar del av svenskarnas vardag. Bananer hade marknadsförts som ett bekvämt mellanmål och Sverige hade (och har än idag) bland den högsta banankonsumtionen i Europa.

Inför EU-förhandlingarna tog Sverige strid för att skydda bananimporten. EU:s regelverk tillät endast en viss kvot med bestämd tariff, och volymer utöver den belades med ännu högre avgifter. Sverige drev igenom att få behålla sin historiska importnivå inom kvoten, baserad på tre års tidigare handel. Det ledde till att svenska importörer ökade sina volymer redan före inträdet för att maximera kvoten.

Efter EU-inträdet steg bananpriset nära 30 procent, men förblev konkurrenskraftigt jämfört med EU-bananer, och konsumtionen fortsatte att öka. Sedan EU-inträdet exporterar Sverige en större mängd bananer än tidigare, så kallad återexport, framför allt till de nordiska länderna. Samtidigt sker införsel till Sverige också från framförallt Nederländerna, vilket inte alltid går att se i statistiken.

Äppelmarknaden utvecklades annorlunda. Före EU-inträdet skyddades svenska äpplen av importavgifter under säsong och inom EU rådde ett stort överskott av äpplen. När skyddet försvann sjönk priserna i producentled och många svenska odlare lade ned. Samtidigt startade producentorganisationen Äppelriket ett omfattande arbete med att höja kvaliteten, införa nya sorter och förbättra lagring och marknadsföring. EU-stöd bidrog till moderniseringarna, och den svenska äppelodlingen fick gradvis nytt lyft.

Grönsaker i konkurrens

Till skillnad från frukt sjönk priserna på grönsaker något efter EU-inträdet. Undantaget var morötter, som blev 20 procent dyrare. Men prisförändringarna berodde också på att livsmedelsmomsen 1996 sänktes från 21 till 12 procent, vilket i praktiken innebar en relativ sänkning av livsmedelspriserna med sju procent, även för frukt och grönsaker.

Växthusgrönsakerna påverkades särskilt mycket. EU hade ett stort tomatöverskott, och konkurrensen mellan Nederländerna och Spanien pressade priserna. Nederländerna satsade mycket på produktutveckling, särskilt inom tomatodlingen, efter att tyska konsumenter hade reagerat mot den trista smaken på det som då kallades för ”den holländska vattenbomben”. I mitten av 90-talet introducerades tomater på kvist och runt millennieskiftet kom en lång rad differentierade storlekar, former, och färger i grönsaksdiskarna.

Strukturomvandlingen inom svensk trädgårdsodling accelererade. Antalet frilandsproducenter minskade kraftigt samtidigt som de kvarvarande växte i storlek. Växthusnäringen halverades i antal företag och tappade odlingsyta, vilket visar hur svår konkurrensen var. Samtidigt växte ett fåtal mycket stora företag sig starka. Gurkproduktionen däremot visade sig mer konkurrenskraftig och ökade markant, medan den svenska tomatproduktionen minskade.

Framtiden för svensk trädgårdsnäring i EU

Den svenska trädgårdsnäringen fortsätter att påverkas av en allt mer koncentrerad dagligvaruhandel, där producenter pressas att leverera stora volymer av standardiserade produkter till ett lågt pris. Alternativa försäljningskanaler växer men förblir små nischer. Klimatförändringarna kan dock öppna för ökad odling i norra Europa, kanske även för export.

Det pågår idag en omfattande diskussion om ökad beredskap, självförsörjning och minskat importberoende. Frågan är hur, eller om, detta kommer att gynna trädgårdsnäringen och inte minst konsumenten. En effekt av EU-inträdet har varit att svensk trädgårdsnäring har blivit mer marknadsorienterad. Frilandsodlingen har ökat sedan EU-inträdet, fruktodlingen har förnyats och växthusproducenterna har hittat sina konkurrensstrategier genom antingen ökad stordrift eller produktdifferentiering. Med fortsatt innovation och produktutveckling bör det finnas mycket goda förutsättningar för en ökad produktion av svenska frukter och grönsaker, inte minst mot bakgrund av förändrade omvärldsfaktorer.

Om författarna

Fredrik Fernqvist är universitetslektor vid Institutionen för människa och samhälle vid SLU i Alnarp. Hans forskning fokuserar på hållbar livsmedelskonsumtion, konsumentbeteende och innovation och värdekedjor inom livsmedelssektorn.

Lena Ekelund Axelson är professor emeritus i hortikulturell ekonomi vid SLU. Hennes forskning har framför allt rört livsmedel och trädgård, och hon ett särskilt intresse för marknaden för frukt, grönsaker och trädgårdsväxter.

Källor och rekommenderad läsning

Ekelund Axelson, l., Hagman, T., Larsson, G., Larsson, I. och Wedelsbäck Bladh, K. (1995). Ekonomiska effekter av EU-medlemskapet på svensk växthusproduktion. SLU Info/Trädgård rapporter 386. SLU, Alnarp.

Jordbruksverket (1994). Trädgårdsnäringen och EU. Jordbruksverkets rapport 1994:2.

Jordbruksverket (1998). Marknadsöversikt – Trädgårdsprodukter. Jordbruksverkets rapport 1998:11.

Jordbruksverket (2006a). Tio år i EU – effekter för konsumenterna. Jordbruksverket rapport 2006:6.

Jordbruksverket (2006b). Marknadsöversikt – bananer. Jordbruksverkets rapport 2006:12.

Jordbruksverket (2025). Jordbruksverkets statistikdatabas. Tillgänglig på https://statistik.sjv.se/PXWeb/pxweb/sv/Jordbruksverkets%20statistikdatabas/?rxid=5adf4929-f548-4f27-9bc9-78e127837625 (senast besökt 2025-08-29)

Pettersson, S. och Robertsson, Å. (1995). EU:s kvalitetsnormer för frukt och grönsaker – effekter av ett tvingande system. SLU info/Trädgård rapporter 385, SLU, Alnarp.

Statens offentliga utredningar (1997). Trädgårdsnäringens konkurrenssituation, ur: En livsmedelsstrategi för Sverige. SOU 1997:167, kap 6, s. 123-173.