Vad menar vi med hållbara livsmedelsssystem?

Världens livsmedelssystem är en komplex väv av alla element – som miljö, människor, insatsvaror, processer, infrastruktur, institutioner med mera – och aktiviteter som berör produktion, bearbetning, distribution, handel, beredning och konsumtion av mat, samt resultatet av dessa aktiviteter, inklusive miljömässiga och socioekonomiska effekter. Systemet innehåller aktörer av olika storlek och typ, till exempel primärproducenter, tillverkare, återförsäljare, konsumenter, myndigheter med flera.  

Livsmedelssystemet fungerar i och påverkas av ekologiska, sociala, kulturella, politiska och ekonomiska sammanhang. Livsmedelssystemet kopplar också till andra ”system” som till exempel klimatsystem, ekosystem, transportsystem, energisystem med flera.

Delarna i systemet påverkas av, och påverkar, varandra. Starka drivkrafter för förändringar i systemet är befolkningstillväxt, migration, urbanisering och ändrade konsumtionsvanor.

Hur åstadkommer vi omställningen?

För att det globala livsmedelssystemet ska kunna bli hållbart och ge mat till alla behöver det transformeras. Det krävs stora samhällsförändringar och en stor omställning i produktion och konsumtion – lokalt, nationellt och globalt.

Vi är ju alla konsumenter av mat! Konsumtion av mat orsakar både hållbara och ohållbara effekter på miljö och hälsa. Därför är våra konsumtionsvanor en nyckel till både ökad hälsa och hållbarare livsmedelssystem.

Ökad effektivitet i livsmedelsproduktionen är ett sätt att spara på resurser, som till exempel mark, och samtidigt öka den mängd som produceras. Ökad avkastning i jordbruket har lyft miljontals människor ur fattigdom och hunger de senaste hundra åren. Men det räcker inte att bara öka mängden mat för att trygga hälsan – kvaliteten på maten är också viktig, både när det gäller smittorisker och näring. 

Globalt sett är människors tillgång till mat till stor del beroende av kvinnors arbete i odling, boskapsskötsel och fiske. Ofta saknar kvinnor livsmedelstrygghet för att de saknar grundläggande rättigheter som att äga mark, ha tillgång till drägliga arbetsförhållanden, utbildning och hälsovård. Att säkerställa kvinnors mänskliga rättigheter är därför en nyckelstrategi för att säkerställa en tryggad livsmedelsförsörjning.

Även i Sverige finns jämställdhetsaspekter att beakta. Män dominerar i de gröna näringarna och äger både mer mark, har högre livsinkomst än sina kvinnliga kolleger, medan det kan väga åt andra hållet när det gäller tid med barn och familj och skador och dödsfall i arbetet. Jämställdheten har betydelse för lönsamhet, attraktionskraft och innovationsförmåga – det är viktigt nu när Sverige har som mål att öka den inhemska matproduktionen.

Den största delen av klimatutsläppen, kemikalieutsläppen, markanvändningen och antibiotikaanvändningen från den svenska matkonsumtionens sker utomlands på grund av en hög import av mat som producerats utomlands. Genom importen har vi också en påverkan på ekonomi och sociala faktorer i andra länder. Här kan och måste vi ta ett större ansvar och kan uträtta mycket som är bra.

I Sverige är användningen av antibiotika i djurproduktionen låg men djurhälsan och avkastningen är ändå hög. Här kan Sverige fortsätta att visa vägen för andra länder.

I transformationen behöver man ha en systemsyn och ta hänsyn till miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet på ett integrerat sätt med ett ansvar för helheten – enskilda åtgärder räcker inte.

Behovet av åtgärder ser olika ut i olika delar av världen.  Och också beroende på om man tittar utifrån ett lokalt, nationellt eller globalt perspektiv. Transformationen måste genomföras i breda samarbeten där många olika kompetenser används, och på ett inkluderande och rättvist sätt. Som stöd behövs ny kunskap, innovationer, teknikutveckling, styrmedel och anpassade regelverk.

Utmaningar och möjligheter för livsmedelssystemen

Som det ser ut idag så går utvecklingen i livsmedelssystemet i flera allvarligt ohållbara riktningar med stora negativa effekter både på människors hälsa och ekosystemen. Men i utmaningarna ligger också möjligheterna.

Efter att livsmedelstryggheten – dvs. människors tillgång till tillräckliga mängder och tillräckligt näringsriktig mat – länge har ökat stadigt, har situationen på senare år försämrats, framför allt på grund av konflikter och klimatförändringar.

Två miljarder människor saknar livsmedelstrygghet idag. Nästan 700 miljoner människor är undernärda på grund av kronisk hunger, och nära 300 miljoner människor lider av akut hunger. Hälften av de akut hungriga har tillkommit under 2020 på grund av Covid-19-pandemins följder.

Samtidigt ökar övervikt och fetma i nästan alla världens länder. Ungefär 2 miljarder människor på global nivå, och ungefär varannan svensk, är överviktig eller fet.

En annan viktig koppling mellan mat och hälsa är antibiotikaresistens som är ett av de största hoten mot utveckling, global hälsa och livsmedelssäkerhet idag. Mer än hälften av den mängd antibiotika som används globalt idag används i lantbrukets djurhållning. Ofta som ett sätta att öka tillväxten hos friska djur snarare än för att bota sjukdom.

Ungefär en tredjedel av de globala utsläppen av växthusgaser kommer från livsmedelssystemet, som också är den största konsumenten av färskvatten och den främsta orsaken till övergödning och förändrad markanvändning. Produktion och konsumtion av mat orsakar också stora förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster på grund av ett hårt tryck på marina resurser och för att ny mark tas i anspråk för odling och djurhållning, för att nämna ett par exempel.

De här mycket stora effekterna som livsmedelssystemet har på klimat och ekosystem riskerar att slå tillbaka då de kan minska möjligheterna att överhuvudtaget producera mat, vilket äventyrar själva grundförutsättningarna för människors matförsörjning.

Ett ohållbart svinn

En tredjedel av all mat som produceras globalt, förloras i leden mellan jord och bord. Det här svinnet innebär att all påverkan och all resursanvändning som skett längs hela produktionskedjan inte har varit till någon nytta. Det ger ekonomiska förluster i form av till exempel minskad inkomst och sämre utbyte i bearbetning och beredning. Det innebär också förlorade kalorier och näring.

Ju senare i ledet mat kasseras och ju mer resurser tillverkningen har krävt, desto värre. Animaliska produkter kräver generellt mer resurser längs produktionskedjan än vegetabilier. Det är skillnad mellan höginkomstländer och låginkomstländer i vad som går till spillo. I låginkomstländer blir det mest svinn i ledet mellan lantbruket och fram till handeln. I höginkomstländer uppstår det mesta av svinnet från handel till konsumtion.

Man kan också säga att allt detta svinn blir ytterligare en drivkraft för ökad produktion – produktion av mat som kasseras!

I utmaningarna ligger också möjligheterna

Att uppnå hållbar produktion och konsumtion av mat är centralt för att uppnå målen i Agenda 2030. Att många av utmaningarna med att uppnå hållbar utveckling finns inom livsmedelssystemet betyder också att det är här många lösningar finns.

Livsmedelssystemet har en stor betydelse för länders samhällsekonomi. Många människor får sin försörjning i systemet. En tredjedel av världens människor arbetar i lantbruket, i många låginkomstländer så många som 60 procent.

Livsmedelssystemet spelar en stor roll för oss människor när det gäller hälsa, kultur och sociala sammanhang. Tillgång till mat har också betydelse för fred och stabilitet - det påmindes vi om när FN:s World Food Programme belönades med 2020 års Nobels fredspris.

För att det globala livsmedelssystemet ska kunna bli hållbart och ge mat och god nutrition till alla behöver det transformeras. Det krävs stora samhällsförändringar och en stor omställning i produktion och konsumtion – lokalt, regionalt, nationellt och globalt.