eDNA

Sidan granskad:  2025-05-20

Kan ett vattenprov visa vilka arter som lever i en sjö? Vi testar och utvecklar eDNA-metoden som ett komplement inom traditionell miljöövervakning.

Vad är eDNA?

Vatten innehåller fragment av DNA från arter som fisk, kräftor och musslor. eDNA kommer från engelskans ”environmental-DNA” och är den blandning av organismers DNA-fragment som förekommer i vatten. Det kan röra sig om allt ifrån levande djur eller djurdelar, till exempel ägg, spermier och larver. Men även dött material som avföring, slem, fiskfjäll eller fritt flytande DNA-molekyler. Tekniken att kunna matcha rätt organismer med DNA i ett vattenprov har utvecklats snabbt under de senaste åren.

Det här är eDNA

  • eDNA kommer från engelskans "environmental DNA", och kan översättas till "miljö-DNA".
  • Begreppet eDNA beskriver den cocktail av olika organismers genetiska material som erhålls direkt från miljöprover (vatten, mark, luft etc.). Det kan röra sig om allt ifrån levande djur eller djurdelar, till exempel ägg, spermier och larver, men även dött material som urin, avföring, slem eller fiskfjäll.
  • Med hjälp av det eDNA som flyter omkring i våra sjöar och vattendrag går det att spåra vilka arter av fisk, musslor och kräftor som befinner sig i området.
  • Fördelar med eDNA: ger en snabb och noggrann artbestämning, är skonsam mot arter och provtagningsmiljöer och kan upptäcka mycket få individer i ett vatten.
  • Nackdelar med eDNA: säger inget om beståndsstrukturer (längd, ålder, kön, hälsostatus), eller biomassa och kan inte skilja på individer eller hybrider.

eDNA kompletterar miljöövervakning

Det finns all anledning att utveckla metodiken då den är enkel, precis och dessutom kostnadseffektiv. Metoden kan framför allt komplettera miljöövervakning av sötvattensfisk, insjökräftor och stormusslor.

Följande miljöövervakning kan kompletteras med eDNA-metoden:

  • Inventering av många specifika arter, till exempel stormusslor, vilket idag kräver omfattande resurser som expertis, material och tid. Detsamma gäller dykinventeringar av malens boplatser.
  • Sällsynt förekommande arter och arter som inte fångas på ett representativt sätt med traditionella övervakningsmetoder.
  • Svårinventerade lokaler, till exempel djupa vattendrag med dålig sikt.
  • Främmande arter under dess invasionsfas. Vanligast är att arten upptäcks då den redan har etablerats, vilket gör åtgärder både kostsamma och svårhanterliga.
  • Yngel och ägg som är svåra att artbestämma.

eDNA genom vattenprovtagning är en icke-förstörande metod, för både miljö och arter, vilket i framtiden kommer att bli alltmer betydelsefullt.

eDNA-projekt

Sommaren 2018 upptäcktes den invasiva arten solabborre (Lepomis gibbosus) i en damm vid Kungsbacka i Hallands län. Det var en boende i området som hittade döda solabborrar i en uttorkad åfåra den 16 juli. Två dagar senare, den 18 juli, elfiskade Länsstyrelsen i Hallands län tillsammans med SLU (Artdatabanken) ett antal lokaler i och nedströms dammen. Man fann mängder av reproducerande individer i dammen, samt en levande solabborre nära utflödet vid Lillån, vilket innebar en förhöjd spridningsrisk till närliggande vatten.

Strax efteråt kontaktades institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) av Havs- och vattenmyndigheten i ett försök att spåra solabborren med hjälp av eDNA. SLU Aqua drev det nu avslutade projektet med hjälp av SeAnalytics i Göteborg. Dammen vid Kungsbacka tömdes av markägaren med uppsikt från Länsstyrelsen i Hallands län några veckor efter att fyndet blivit känt.

eDNA kan spåra solabborrens spridning

Med hjälp av eDNA-teknik kan vi spåra solabborrens rörelser i området kring Kungsbacka. Vi har genomfört provtagningar i Kungsbackaån, Lillån och närliggande vattendrag (Skårsjöån, Rolfsån, samt kanalen mellan Kungsbackaån och Rolfsån) under sommaren 2018. Vattenproverna har senare analyserats med hjälp av ”ddPCR”. ddPCR är en förkortning av ”droplet digital PCR”, som är en noggrann och mycket specifik metod för att till exempel spåra mycket låga halter DNA i vattenprover.

Resultat från våra analyser

Resultat från våra analyser visade att solabborre inte fanns i de vatten och höljor som vi provtog med avseende på eDNA. Det ska dock påpekas att vid ett elfiske i september 2018 fångades flera solabborrar cirka 1,5 km nedströms själva utsättningsdammen. Det finns därmed en förhöjd risk att arten sprider sig vidare nedströms och ut i Lillån/Kungsbackaån.

Publikationer

Projektet är publicerat i SLU Aquas rapportserie (Aqua reports 2018:21 Jakten på solabborren (Lepomis gibbosus) - En eDNA-studie i Kungsbackaån).

Läs mer om solabborren på SLU Artdatabanken.

Aktuella rapporter och kunskapssammanställningar

  1. Rapporten eDNA i en droppe vatten: vattenprovtagning av DNA från fisk, kräftor och musslor: en kunskapssammanställning  beskriver hur du praktiskt spårar olika arter i sötvatten i ett vattenprov. 
  2. Jakten på solabborren (Lepomis gibbosus): en eDNA-studie i Kungsbackaån

Kontakt