Metoder och analysverktyg

Provfiske med nät använder vi i vår miljöövervakning av sjöar och utmed våra kuster i Östersjön. I de allra flesta fall genomför vi dessa undersökningar på sommaren för att studera fisksamhällen när de är som mest aktiva. I inlandet och längs kusten är det vanligast med sötvattensarter som abborre och mört. I fjällen och i kalla, djupa sjöar kan vi följa utvecklingen hos laxliknande arter som röding, sik och öring.

Metoden är i grunden densamma, men kan anpassas beroende på vilken fiskart vi vill studera. Nätet består av flera olika maskstorlekar för att fånga både små och stora fiskar. Platsen där vi provfiskar väljs slumpmässigt första gången och sedan besöker vi samma plats igen varje år eller med några års mellanrum.

För att resultaten ska gå att jämföra över tid genomför vi provfisket på bestämda tider, djup eller vid vissa vattentemperaturer. Undersökningarna följer detaljerade instruktioner som finns i särskilda manualer. Dessa tas fram av Havs- och vattenmyndigheten.

Ha med info om:

Djupstratifierat provfiske med Nordiska kustöversiktsnät?

Trålning vid kusten

Asterix

Svea

Provfiske med ryssjor använder vi främst längs västkusten, där fungerar nämligen ryssjor bättre än bottensatta nät.

I Västerhavet använder vi exempelvis ryssjor för att för att undvika störningar på grund av höga tätheter av strandkrabbor. Metoden använder vi även inom våra löpande recipientkontroller utanför Sveriges kärnkraftverk, i det här fallet vid Barsebäck och Ringhals.

Provfisken med ryssjor är en standardiserad metod, precis som vid nätprovfisken, och vi använder den mest i grunt vatten (0–20 meter). Syftet med ryssjeprovfisken är att få en så rättvis bild som möjligt av vilka fiskarter som finns. På västkusten fångar vi oftast ål, skrubbskädda, simpor, snultror och torsk.

Så fungerar en ryssja

En ryssja består av tre delar: böjda bågar av rostfritt stål som ger ryssjan sin form, en ledarm som styr in fisken, och ett nät som fångar in fisken. Den första bågen är 59 cm hög med en halvcirkelformad öppning, och ledarmen är 5 meter lång.

Fisken simmar först genom två kamrar som gör det svårt att simma ut igen. Därefter går den genom en strutformad öppning in i det så kallade fiskhuset, där den blir kvar (se figur 1).

Nätet har olika maskstorlekar: 18 mm i ledarmen och 11 mm i den yttersta delen där fisken fångas. Nätet är gjort av ett starkt, knutlöst nylongarn (typ 210/12).

Vid varje fiskeplats sätter man oftast ut två ryssjor som kopplas ihop – fiskhuset på den ena ryssjan kopplas mot ledarmen på den andra.

Kräftor?

Strömöversiktsnät använder vi främst vid provfisken i de djupa delarna av ett vattendrag, en älv eller i en å och där det är för djupt för vadningselfiske, men för grunt och strömsatt för ett nätprovfiske.  

Syftet med denna provfiskemetod är att registrera förekomst av fisk och övervaka fisksamhället i rinnande vatten.

Mer info >> https://www.havochvatten.se/download/18.3a4b45cb16c4ad102afa6f01/1708693501045/undersokstyp-fisk-i-rinnande-vatten-stromoversiktsnat-1-0.pdf

På SLU Aqua har vi SLU Aqua Sailor - en obemannad seglande drönare som vi använder för datainsamling inom forskning och miljöövervakning. Drönaren kan liknas ett litet forskningsfartyg i miniatyr och är utrustad med ett solcellsdrivet ekolod som mäter mängden fisk och var den finns, samtidigt som den har möjlighet att samla in data om salthalt och vattentemperatur. Drönaren tar sig fram med hjälp av vinden, klarar tuffa förhållanden och styrs med satellitkommunikation.

Seglande drönare är ett nytt verktyg för insamling av data och kompletterar undersökningar gjorda med bemannade fartyg. Datainsamlingen är dessutom bullerfri, koldioxidneutral och skonsam mot fiskarna eftersom vi inte fiskar upp dem.