Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper

En del av dessa naturtyper är välkända från andra undersökningar, som alvarmarker på Öland och Gotland. Från och med 2015 har SLU använt ny metodik för att följa upp fler naturtyper som tillhör den här kategorin, till exempel olika typer av slåtterängar. Uppföljningen är viktig för Sveriges rapportering inom Art- och habitatdirektivets naturtyper.

I dagsläget genomförs en uppföljning av följande naturtyper (med EU:s sifferkod för respektive naturtyp).

• Hällmarkstorräng (8230) och basiska berghällar på fastlandet (6110)
• Kalkhällmarksnaturtyper på Öland och Gotland: Alvar (6280), Basiska berghällar (6110), Karsthällmarker (8240)
• Svämängar (6450) vid större vattendrag
• Slåtterängar i låglandet (6510), höglänta slåtterängar (6520) och lövängar (6530)
• Inlandssandmarker: grässandhedar, rissandhedar och sandstäpp

Så går övervakningen till

För att lokalisera platser som ska inventeras används infraröda färgflygbilder. Sedan ger besöket i fält mer information om arter och bevarandestatus.

Hällmarker

Hällmarkstorrängar karakteriseras av mossor, lavar, fetbladsväxter och ettåriga växter på tunna, torra jordtäcken vid hällar. Det är ofta svårt att avgöra från flygbilder vilka hällmarker som har denna typ av jordtäcke och arter. Ofta måste vi göra det i fält. Hällmarker som inte uppfyller kraven kan vara antingen helt kala hällar, hällar i skogslandskapet (t.ex. hällmarkstallskog) eller sådana som har ett tätt och tjockt täcke av renlavar eller mattbildande mossor.

Svämängar

Svämängar finns längs större opåverkade vattendrag i norra Sverige (från Dalälven och norrut) med naturligt flöde och årliga översvämningar. Vissa hävdas fortfarande med bete eller slåtter. De som är ohävdade har ofta använts för våtmarksslåtter tidigare. Svämängar karakteriseras av högstarrvegetation med t.ex. vasstarr, norrlandsstarr, brunrör, sjöfräken och kråkklöver. Målet är att alla svämängar längs med de större nordliga vattendragen ska karteras. 

Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker

Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker finns i huvudsak på Öland och Gotland, med bara mindre förekomster på fastlandet. Eftersom det här är områden med unika naturtyper och höga naturvärden är det motiverat med täta stickprov. Därför används 1 x 1 km som rutstorlek, vilket minskar tidsåtgången per ruta och därför möjliggör en kraftig utökning av stickprovets täthet jämfört med annan gräsmarksövervakning. Det totala stickprovet utgör totalt ungefär 300 rutor per år (1800 över en sexårsperiod) fördelade över hela Öland och Gotland. Av dessa räknar vi med att ungefär hälften innehåller en eller flera av de tre ingående kalknaturtyperna.

Slåtterängar

Slåtterängar är ovanliga och kan variera mycket mellan olika regioner och landskapstyper. Syftet med uppföljningen är att bland annat att undersöka hur vegetationen i slåtterängar skiljer sig från betesmarker och hur urvalet av slåtterängar skiljer sig mellan olika delar av Sverige. Höglänta slåtterängar skiljer sig från slåtterängar i låglandet genom att de ligger mer fjällnära, t.ex. i fäbodmiljöer. Naturtypen lövängar har ofta inslag av hamlade träd och andra värdefulla ädellövträd, och de är särskilt vanliga på Gotland.