Vecka 15: Julia och Onni på G igen!

Helle

Helle har legat i ordentligt de senaste veckorna. Tre harar, en orre, en tjäder och två rådjur hade hon fällt. Rådjuren hade hon tagit på samma plats, bytena låg till och med invid varandra vilket är ganska ovanligt.

Två av hararna var dessutom skogsharar, de var fortfarande vita. De måste vara lätt att se nu när snön försvunnit.

Det var även intressant att se fåglarna. Från tjädertuppen hittade jag en stjärtfjäder; svart med de klassiska vita fläckarna.

Det är ganska lätt att få en bild av vilken typ av miljö hon gillar. Viloplatserna låg i steniga partier täckta av mossa, och själva platsen var oftast uppe på en stor sten. Det blir intressant att se om hon fortsätter hålla sig i de miljöerna.

Förra veckan hade jag även spårhundsdetektiven Onni med mig igen, och hon kom snabbt in i rutinen igen och hittade en viloplats som hon satte sig på själv.

Gustaf

Gustaf hade inte alls lika många GPS-positioner. Han hade nog gått runt mer och stannat till på färre ställen. De senaste tre veckorna har han fällt två rådjur, vilket är ganska normalt för ett lodjur.

Gustaf gillar också mycket mer otillgänglig terräng än Helle, han håller sig ofta runt Hälleskogsbrännan: 

Det måste vara väldigt lugnt och skönt där, utan massa människor. Otillgängliga partier brukar ge lodjur trygghet.

På ett ställe hittade jag en plats under ett fällt träd där han legat och vilat under dagen:

* Kluster: GPS-halsbanden är programmerade att ta en GPS-position varannan timme. Om ett lodjur stannar på samma plats så får man en klump med positioner, detta kallas ett kluster (eller ett kluster av positioner). När ett djur uppehållit sig på en och samma plats under en tid betyder det att de gjorde något där. För ett rovdjur som lodjur kan det vara en viloplats, en plats där de fällt ett byte, en lya, att de skadat sig och ligger och vilar m.m.

Alla platser där vi har två eller fler GPS-positioner inom 100 meters avstånd från varandra definieras som ett kluster i den här studien. När lodjuret lämnat platsen går vi dit och letar, ofta med hjälp av hundar, för att se vad de gjort där. På så sätt lär vi oss vilken typ av terräng de föredrar att vila i, hur ofta de slår byten och vilken sorts byten (vilka arter, kön och ålder) de tar. Vi kan även se om det skiljer sig mellan vuxna lodjur och ungar, mellan hanar och honor o.s.v.