Vecka 17: Helle intar Hälleskogsbrännan och tar pris för årets värsta kluster!

Sidan granskad:  2026-05-05

Denna vecka hade Helle varit mitt i Hälleskogsbrännan (det var väl passande?). Därmed har hon tagit priset för årets värsta kluster!

Helle

Den här veckan har Helle lyckats leta sig in till ett ställe utan vägar eller stigar, bara med en massa fallna träd och sly.

Tät skogsmiljö med nedfallna trädstammar och brutna grenar som ligger korsvis på marken. Smala lövträd med späda vårknoppar omger platsen, under en blå himmel med vita moln. Foto.

Här hade hon tre olika kluster (områden) dit hon gått för att vila under dagarna, för att sen gå till en bytesplats hon hade en bra bit bort. Jag förstår ändå varför hon varit där, då det var lugnt och skönt utan massa störningar och människor. Det kan man i och för sig förstå med tanke på hur svårt det var att ta sig fram, även fast det för henne säkert var hur lätt som helst!

Helle hade även gått tillbaka till samma område som hon tidigare hållit till på, det nya låg bara ett par hundra meter bort. Kanske vet hon att det är ett säkert kort för att få lite lugn och ro.

Denna vecka hittade vi även ett till rådjur hon tagit, nära ett kärr. Delarna var ganska utspridda över platsen, och många av benen var brutna. Det är ett tecken på att andra djur har hunnit vara där och äta, då skelettet brukar vara intakt efter ett lodjur varit på plats. På det klustret hade hon även tagit en dagsvila under ett träd. Kanske legat och smält maten lite?:

Tätsnårig skog med omkullfallna, mossbeklädda trädstammar och brutna grenar som bildar ett virrvarr nära marken. Tunna, bladlösa träd och kvistar omger platsen, med torr lövmark och tidiga vårtecken i bakgrunden. Foto.

Spårhundsdetektiven Onni var lagom trött efter denna dag:

Hund ligger på sidan i bilens lastutrymme på en grå filt med vita prickar. En hand sträcks fram och håller hundens framtass. Hunden bär halsband och koppel, och bilens inredning syns runt omkring. Foto.

Gustaf

Gustaf hade gått runt mer den här veckan, och därför var det återigen inte lika många kluster från honom. Han verkar mer nogräknad med var han stannar upp; färre platser, men när det väl bildats ett kluster av positioner finns det oftast något att hitta, antingen en viloplats med hår eller ett byte. 

Jag hittade ett rådjur efter honom, men det fanns inte så mycket kvar av det tyvärr. Troligen hade andra djur varit framme även där. På grund av detta kunde jag inte säkerställa kön på rådjuret, men med tanke på hur stort ett av benen var kan jag konstatera att det åtminstone var en ett år gammalt, kanske äldre. 

Jag hittade även några viloplatser. En av dem var på en klippa med en otrolig utsikt!:

Vy från en stenig höjd med låg vegetation och ljusgrön vårskog i förgrunden. En sjö breder ut sig i mitten av bilden med en liten ö, omgiven av skogslandskap. Himlen är ljus med tunna moln, och ett ensamt dött träd står till höger. Foto.

En annan var nära ett kalhygge, bredvid ett fallet träd. Där hade Gustaf legat i mossan, och det såg faktiskt riktigt mysigt ut!:

Område i barrskog med omkullfallna granar som ligger tätt tillsammans och bildar en låg barrvägg. Markvegetationen består av mossa, lavar och ris, med brutna grenar och stammar i förgrunden. Upprättstående träd och skog syns i bakgrunden under en gråmulen himmel. Foto.

/Julia

Kontakt