Vecka 18: slapparvecka för lodjuren, men inte för Niklas och Junip!

Sara & Vera

Förra veckan beskrev jag hur man kan se att ett lodjur har haft en daglig viloplats, en s.k. daglega – en plats där de ligger och vilar under dagen. Och när du är ett lodjur finns det ett par saker du bör tänka på när du ska hitta ett bra ställe att vila på: 

I stort handlar det om en avvägning mellan att inte bli upptäckt eller att upptäcka faran innan den upptäcker dig. Väljer du alternativ 1 handlar det om att hitta en plats där du tror att det inte kommer människor och där du inte kan bli sedd. Det kan vara områden som är otillgängliga, under ett träd eller något annat som ger dig bra skydd. Som ni kan se på bilden nedan, tog det lite tid att hitta den här viloplatsen – jag gick faktiskt förbi den flera gånger när jag klättrade över de fallna stockarna. Till slut hittade jag den under en fallen gran. Det här området var i allmänhet svåråtkomligt eftersom det fanns så många fallna stockar. Dessutom hade Sara lagt sig under stocken – något som gör det väldigt svårt att upptäcka henne här. 

Alternativ 2 handlar däremot om att hitta en viloplats där du har så god sikt att du kan upptäcka faran innan den upptäcker dig. Detta är en strategi som passar bra för lodjur, eftersom de är mästare på att smyga sig undan. Sådana platser finns ofta på lite högre punkter i terrängen eller på öppna områden som ger god sikt. I bilden nedan ser ni ett exempel på detta. Här har jag med mig masterstudenten Laura i fält, och vi hittade en viloplats där Vera hade lagt sig på en stor sten på gränsen mellan skog och åker. Här har hon god utsikt och kan upptäcka eventuella hot innan de upptäcker henne. 

Sara hade tagit en hare och ett rådjur den här veckan, och Vera ett rådjur.

Doris

Den här veckan hade Doris gjort något ganska ovanligt: hon hade hållit till på samma plats under en hel vecka! När ett lodjur tar ett byte har det begränsad möjlighet att bestämma var det ska fälla bytet. Det innebär alltså att bytet kan fällas på en plats som inte lämpar sig för vila. Ett lodjur lämnar därför ofta bytesplatsen under dagen, efter att ha ätit lite, för att hitta en bättre plats att vila på, innan det återvänder på natten för att äta mer. Att Doris hade varit på samma plats i 7 dagar utan att lämna den var alltså speciellt. När vi kom fram till platsen hittade vi en mycket tydlig viloplats under en gran och 3–4 meter bort låg ett rådjur. Doris hade därför nog tänkt att den här platsen är bra för mig att vila på också. 

Fördelen med att vila precis intill bytet är att det minimerar hur mycket andra djur hinner äta av det. Andra djur som räv, vildsvin, korp, kråkor (djur som ofta kallas asätare, d.v.s. djur som som äter döda djur vilka de inte själva har jagat) besöker ofta sådana bytesplatser för att få sig en liten måltid. Om lodjuret däremot befinner sig på bytesplatsen kommer asätarna att tveka att komma för nära. Och så är nog fallet här. På bytesplatser där asätare har varit närvarande är bytet utspritt över ett större område. Detta rådjur låg intakt på en plats, vilket tyder på att Doris har legat vid det och skyddat det för att själv få äta så mycket som möjligt.

Doris hade alltså inte gjort något annat den här veckan än att fälla ett rådjur och ligga och slappa på den här platsen. Skönt att få ta det lite lugnt ibland.

Och jag har såklart, som vanligt, haft spårhundsdetektiven/ormen Junip med mig, som älskar att fira alla fynd genom att rulla runt på rygg.

/Niklas