Vecka 19, Niklas: en kort uppdatering och världens vackraste skogsglänta!

Sidan granskad:  2026-05-25

Det blir en kort uppdatering från oss den här veckan. Förra veckan beskrev jag lodjurens vilomönster, och det verkar som om även deras rörelsemönster påverkas av detta

Doris

Förra veckan hade Doris legat vid ett byte i sju dagar, vilket är ovanligt länge att befinna sig på samma plats. Den här veckan var hon däremot ute och vandrade mycket. Hon har inte tagit något byte som vi kunde hitta, och hon gjorde många korta stopp. Kanske är det ett resultat av att hon låg stilla så länge som hon gjorde? Kanske hade hon blivit lite rastlös. 

Sara

Sara hade tagit ett rådjur och en hare den här veckan. Till skillnad från när lodjur tar rådjur finns det inte mycket rester kvar om de har tagit en hare. Som regel är det kanske fötter och svans. Då är det bra att ha en spårhund som klarar att lukta sig fram till de små spåren efter haren. Nedan ser ni det enda Junip och jag hittade efter haren som Sara hade tagit – en svans:

En svartvit, fluffig tofs – som liknar en liten svans eller pälsbit – ligger på en mossig mark täckt av grönt gräs och torra bruna löv i en skogsmiljö. Foto.

Vera

Vera får priset den här veckan för val av den vackraste omgivningen. Hon hade fångat en hare och det måste nog vara den vackraste platsen för ett byte vi har varit på. En liten höjd i terrängen, med mossbeklädda stenar på marken, våridylliska vitblommor som pryder marken, stora gamla lövträd där solen skiner igenom och en sjö som glittrar i bakgrunden. Ja, här är det nog skönt att vara ett lodjur (och människa!). 

En solbelyst skog med höga träd vars stammar är täckta av mossa vid basen. Marken är ojämn och täckt av gröna mosskuddar, stenar och låg växtlighet, med inslag av torra löv. Ljuset filtreras genom trädkronorna och skapar en lugn, naturlig miljö. Foto.

/Niklas

Kontakt