Vecka 21-22, Julia: från kalhyggen och stenar till skog och vatten

Sidan granskad:  2026-06-01

Helle kör fokus på rådjur och Gustaf är tillbaka i leken! Jag och Onni har fått besöka allt från kalhyggen och stenrösen till skog och vacker utsikt över vatten.

Julia vecka 21-22: 18-31 maj

Helle

Helle hade kört på med sina rådjursbyten, och jag hittade ett vardera veckan. Båda fanns på kalhyggen, nära skogskanten. Och på båda ställena hade hon även tagit en liten ”nap” (daglega = daglig viloplats) på en stor sten en bit bort, mitt på hygget: 

Lutande, delvis murket träd i förgrunden som växer ur en mossig skogsbädd med stenar och barr. I bakgrunden syns en gles tallskog med raka stammar, gröna lövträd och en smal grusväg till vänster under en molnig himmel. Foto.

Kanske behövde hon en paus i ätandet, och ville vila på en plats där hon hade uppsikt över den?

I början av fältperioden hittade jag parallellt med rådjuren även småbyten på områdena (klustren), som hare, tjäder och orre, men det har jag inte gjort lika mycket nu på sistone. Det kan ha att göra med vädret, och att det bryts ner snabbare så det är svårt för mig att hitta, men det kan också vara så att Helle bara har jagat mindre av små byten den senaste tiden.

Helle har fortsatt hålla sig på steniga marker, och Onni fick upp intresset för en sten. Jag hittade inga klara tecken på att detta var en daglig viloplats, stenen var nog också för smal för henne att ligga bekvämt. Men Onni poserade ändå stolt:

Hund stående på en mossig sten i en tät grön skog, kopplad med koppel. Hunden har vit päls med bruna fläckar och uppåtstående öron, och står med kroppen vänd åt höger medan huvudet är vänt åt vänster. Runt omkring syns granar, lövträd och stenig mark täckt av mossa och ris under en ljus, molnig himmel. Foto.

Precis invid ett av samlingen av GPS-positioner (klustren) hittade jag även en död grävling. Den hade varken några bitmärken eller andra tecken på att Helle orsakat det (ex blod eller klösmärken), så med absolut största sannolikhet var det nog bara ett sammanträffande och Helle var oskyldig denna gång. 

Gustaf

För någon vecka sen hoppade faktiskt Gustafs halsband igång igen, så vi återigen kunde följa hans äventyr. Han hade slagit ett rådjur som han ätit med en magisk utsikt: 

Liten skogstjärn med stilla, mörkt vatten som speglar träd och himmel. Stränderna är täckta av gräs, vass och lummig grönska, med en nedfallen trädstam som sträcker sig ut över vattnet. Runt omkring syns täta löv- och barrträd i starkt solljus. Foto.

Bytet låg precis vid vattnet, som på en liten udde. Det var inte mycket kvar av det när vi kom dit, lite hår och ett skulderblad. Utöver det hade han hittat tillbaka till Hälleskogsbrännan, som börjar bli väldigt fin nu när löven kommit (i alla fall om man står på en höjd över trädtopparna…): 

Skogslandskap med många döda och liggande trädstammar i förgrunden och glest stående torra träd i bakgrunden. Marken är täckt av låg grön vegetation och unga buskar, och ovanför syns en blå himmel med stora vita moln. Foto.

Förutom det var det några ställen jag inte hittade något på, men vid sista samlingen av GPS-positioner (klustret) för dagen var det dubbelt upp med viloplatser (daglegor), inte bara på samma kluster, utan på samma position i klustret (han hade alltså legat där i ca 2 timmar). Gustaf hade tagit en tupplur på marken och en uppe på en sten, precis bredvid varandra.

/Julia

Kontakt