Inventering av stora fåglar

Sidan granskad:  2025-09-29

I Sverige finns inget samordnat övervakningssystem för stora betande fåglar. Behovet av ett sådant ökar dock i takt med att fågelpopulationerna växer.

Genomgång av svenska övervakningssystem för stora fåglar

2017 fick Viltskadecenter i uppdrag av Naturvårdsverket att gå igenom och belysa de olika övervakningssystem som täcker de stora betande fåglarnas (gäss, sångsvan och tranor) numerär och populationsutveckling i Sverige. I uppdraget ingick även att yttra sig om eventuella behov av att samla dessa system i någon form av gemensam databas för att göra data mer tillgängligt för förvaltningen.

VSC fann sju storskaliga övervakningssystem där utvecklingen av de stora betande fåglarna eller index som direkt kopplar till dessa följs upp. 

Webbplats: Svensk fågeltaxering

Huvudman: Biologiska institutionen, Lunds universitet, som en del i Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas miljöövervakningsprogram.

Kontakt: Åke Lindström, Martin Green och Fredrik Haas

Stora fåglar som ingår: Grågås, sädgås, kanadagås, vitkindad gås, knölsvan, sångsvan och trana. Ej fokus på stora fåglar i sig, utan täcker Sveriges förekommande fåglar med fokus på häckande arter och häckningstid.

Bakgrund

Inom Svensk Fågeltaxering övervakas förändringar i de svenska fågelbeståndens storlek. Sedan drygt 40 år räknar frivilliga och kunniga ornitologer antalet fåglar på flera hundra lokaler runt om i Sverige, både sommar och vinter. Idag deltar cirka 500 personer varje år. Då räkningarna utförs på samma sätt varje år kan jämförelser göras mellan åren om hur antalet fåglar i Sverige ökar eller minskar.

Övervakningens största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under snart fyra decennier. Trenderna ger viktig och detaljerad information om de svenska fåglarnas status och används bland annat som underlag för den svenska rödlistan. 

Internationellt samarbete 

Svensk representant i det europeiska nätverket för fågelövervakning (European Bird Census Council - EBCC)

Webbplats: Populationstrender för enskilda arter (trender från gåsinventeringar finns längst ner på sidan)

Huvudman: Biologiska institutionen, Lunds universitet.

Kontakt: Leif Nilsson och Fredrik Haas

Stora fåglar som ingår: Bläsgås, grågås, sädgås (taiga och tundra), spetsbergsgås, fjällgås, kanadagås, vitkindad gås, prutgås

Bakgrund

Regelbundna gåsinventeringar startade i Sverige 1977/78 som ett led i de internationella gåsinventeringarna organiserade av Wetlands International (tidigare IWRB). Under 1997/78 - 1986/87 genomfördes månatliga inventeringar under oktober - april. Vid starten avsåg inventeringarna att täcka in alla sädgåslokaler, men samtliga arter inventerades.

Från och med 1987/88 genomförs gåsinventeringar under fyra tillfällen september, oktober, november och januari. Under september riktas inventeringen mot grågåslokaler medan det under oktober och november är fokus på sädgäss. Under januari utförs en internationellt koordinerad midvinterinventering av samtliga arter. Alla arter räknas vid samtliga tillfällen även om septemberinventeringen syftar till att täcka in grågåslokalerna och oktober/november-inventeringarna avser att täcka sädgåslokalerna. 

Följ utvecklingen av gåspopulationerna i Sverige

Gås, antal individer i Sverige (Naturvårdsverkets webbplats)

Internationellt samarbete 

Wetlands International

Goose Specialist Group

Webbplats: Gåsinventeringar

Huvudman: Biologiska institutionen, Lunds universitet.

Kontakt: Leif Nilsson

Stora fåglar som ingår: Knölsvan, sångsvan, mindre sångsvan, sädgås (taigasädgås och tundrasädgås), spetsbergsgås, bläsgås, fjällgås, grågås, kanadagås, vitkindad gås och prutgås.

Bakgrund

Midvinterinventeringarna av sjöfågel har pågått i Sverige sedan januari 1967, sedan starten av det internationella midvinterinventeringsprogrammet av sjöfågel (IWC). De organiseras och samordnas av Wetlands International med säte i Nederländerna och täcker hela Europa med angränsande områden. En nationell samordnare i varje land leder inventeringarna och rapporterar till projektledningen samtidigt som denne svarar för de nationella bearbetningarna. De svenska inventeringarna ingår också som ett led i den av Naturvårdsverket organiserade Nationella Miljöövervakningen. Förutom midvinterinventeringen ingår sedan 1973 också en kompletterande nationell septemberinventering för att främst täcka in de arter som lämnar landet under vintern.

Då det inte är möjligt att genomföra totalinventeringar har verksamheten fokuserat på att beräkna årliga populationsindex för de viktigaste arterna. Inventeringarna avser att ge underlag för beräkning av index för att följa långtidsförändringar i bestånden. Utöver de årliga beståndsindexen utförs mer heltäckande kustfågelinventeringar (januari) med ett antal års mellanrum (de senaste två utfördes 2004 och 2015) och sångsvansinventeringar (vart femte år i januari).

De inventeringar som är mest relevanta för gäss och svanar är den årliga sjöfågelräkningen och sångsvansinventeringen vilka redovisas mer ingående nedan.

Internationellt samarbete

Wetlands International

I januari 1995 genomfördes en första europeisk totalinventering av övervintrande sångsvanar, vilken sedan upprepats vart femte år, senast i samband med midvinterinventeringen 17 – 18 januari 2015.

Inventeringen syftar till att ge en så fullständig täckning som möjligt av övervintrande svanar. Den utförs av volontärer efter upprop bland fågelföreningar och media (tidningar, radio och TV). Observatörerna ombes rapportera alla observerade sångsvanar med uppgift om antal (gamla och unga separat), lokalens läge, habitat och annan information av intresse. Inventeringen är inte standardiserad och uppgifter om inventeringsinsats saknas. Uppgifter om lokaler som kan ha inventerats, men som var utan svanar, saknas. 

Webbplats: Saknas

Huvudman: SLU Viltskadecenter, Sveriges lantbruksuniversitet

Kontakt: Johan Månsson

Stora fåglar som ingår: Trana

Bakgrund 

Mellan 2005 och 2012 samordnades en nationell traninventering med grågåsinventeringen i september. VSC delfinansierade då de gåsräkningar som koordineras av Leif Nilsson (Lunds universitet). Finansieringen täckte koordinering och extrainsatta inventeringar i områden där det saknades rapporter från volontärer. Liksom grågåsinventeringen utfördes traninventeringen till allra största del av volontärer, men extrainsatser gjordes på några platser med avlönad personal (bland annat på Öland). Traninventeringen utfördes under en period kring den helg som låg närmast 15 september. Metoderna för inventeringen var dock dåligt beskrivna och inventeringsinsatserna har varierat, vilket gjorde att jämförbarheten mellan år varit svårtolkad. 

Internationellt samarbete 

Saknas uppgifter

Webbplats: Artportalen

Huvudman: SLU ArtDatabanken, på uppdrag av Naturvårdsverket

Kontakt: Johan Södercrantz och Johan Nilsson

Bakgrund

Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar. Vem som helst kan rapportera vilka arter de sett i naturen och söka bland de över 50 miljoner (januari 2016) fynduppgifterna. Rapportörerna finns runt om i landet och består till största delen av glada amatörer och hängivna ideellt arbetande personer, men också av naturvårdstjänstemän, forskare och andra som i tjänsten genererar fynduppgifter för arter.

En stor fördel med artportalen är att det genereras stora mängder data. En nackdel med den här typen av rapporteringsförfarande är dock att rapporter av triviala arter tenderar till att blir underrepresenterade och att besök vid givna lokaler utan observationer inte rapporteras (det vill säga man saknar uppgifter om insats), vilket gör att data kan vara svåra att tolka. 

Webbplats: Viltskadecenter

Huvudman: SLU Viltskadecenter

Kontakt: Johan Månsson och Lovisa Nilsson

Stora fåglar som ingår: Främst fredade arter där vitkindad gås, sångsvan och trana rapporteras mest frekvent, men även icke fredade arter som sädgås, grågås, bläsgås och kanadagås.

Bakgrund 

I Sverige kan skador som orsakas av stora betande fåglar ersättas med statliga medel. Framförallt ersätts skador orsakade av fredade fåglar, men även jaktbara arter kan ersättas vid särskilda omständigheter. För att erhålla ersättning ska grödoskador som misstänks vara orsakade av stora betande fåglar rapporteras till länsstyrelsen av berörda lantbrukare. Skadorna ska besiktigas av en av utbildad besiktningsman. Om besiktningen visar att skadorna har orsakats av någon av de fredade arterna kan lantbrukaren ansöka om ekonomisk ersättning för skadorna hos länsstyrelsen. Ersättning kan medges även för grågås och kanadagås under särskilda förhållanden, till exempel i närheten av naturreservat.

Huvudman: Svenska Jägareförbundet

Kontakt: Saknas

Stora fåglar som ingår 

Bläsgås, grågås, kanadagås och sädgås

Bakgrund 

Tillförlitlig avskjutningsstatistik, som är jämförbar över tid, är en av grundstenarna i en faktabaserad viltförvaltning. Att skatta den årliga avskjutningen av jaktbara viltarter på nationell nivå har varit en central del av Jägareförbundets allmänna uppdrag sedan starten 1938. Det finns idag obrutna serier av skattad avskjutning för många viltarter sedan 1939. I ett internationellt perspektiv är detta unikt lång tid. Trenden för den skattade avskjutningen på nationell nivå speglar ofta motsvarande förändringar i populationsstorlek, möjligen med något års förskjutning.

Uppgifterna rapporteras via Viltdata som är ett webbaserat system. Arbetet med att konstruera en databas för registrering av skjutet vilt (initialt fällda älgar), inklusive biologiska uppgifter och älgobs, påbörjades 2004. Sedan dess har databasen utvecklats i omgångar och en separat databas för registrering av avskjutningen av övriga jaktbara arter utvecklades till 2008.

I syfte att förenkla jägarnas registrering och förbereda för flerartsförvaltning skapades nya Viltdata, med lansering hösten 2016. All avskjutning rapporteras nu på samma ställe. Systemet är också förberett för att hantera flera olika former av observationer. Kontaktytan gentemot jägarkåren är den viktigaste förutsättningen för att få in värdefull data av denna typ.

Under de närmaste åren kommer utvecklingen av Viltdata främst att koncentreras till förbättrade statistikrapporter och komplettering av avskjutningsdata. En högt prioriterad fråga är att skapa möjligheter för att visa statistik på kartor, så kallade temakartor. Detta kräver att jägarna och jaktlagen koordinatsätter sitt fällda vilt alternativt sin jaktmark, vilket är möjligt genom markering på karta i Viltdata. Äldre avskjutningsdata, främst på länsnivå, behöver kvalitetssäkras och importeras i Viltdata för att skapa längre tidsserier.

 

Kontakt