Locka/avleda

På avledningsåkrar ska man odla så attraktiva grödor för fåglarna som möjligt. Fåglarna har en god förmåga att avgöra växters innehåll av proteiner och kolhydrater och är relativt kräsna i sitt födoval. Deras val kan även variera med olika behov under året.

De flesta jordbruksgrödor erbjuder både större mängder och mer näringsrik mat än den föda fåglarna finner i naturliga miljöer. Likväl finns det variation i vilka grödor och grödostadier som lockar de olika arterna. Det kan därför vara bra att rådgöra med växtrådgivare och Viltskadecenter om detaljer kring fröblandningar och skötsel om man planerar att anlägga en avledningsåker.

Generellt sett fungerar stubbåkrar och kvarlämnade oskördade fält bra för att locka gäss, sångsvan och tranor under senhöst till tidig vår. Under vegetationsperioden blir öppna betesmarker, vall och växande spannmålsgrödor attraktiva. På sensommaren blir mognande spannmål begärligt.

Tidiga stubbåkrar och oskördad gröda som delvis välts ner eller hackas och sprids ut med en slåtterkross (så att fåglarna kan landa) är goda alternativ för att locka stora fåglar. I Västerbotten har man upplevt bättre effekt att locka tranor då man krossat och spridit ut oskördad gröda jämfört med då man bara vält ner den. 

Val av grödor

Generellt är korn en lämplig gröda att odla för både tranor och gäss, medan vall och/eller ärtor är särskilt lockande för gäss. Se ”Avledningsåkermatris” på sidan 35 för generell kunskap om åtgärder, grödor och skötsel för att locka olika fågelarter.

Olika grödor kan odlas samtidigt på en avledningsåker för att göra den mer attraktiv. Vid Tåkern (Östergötland) har man med framgång under många år lockat både tranor och gäss under stor del av säsongen genom att odla ärtor i mitten av ett fält och korn på sidorna omkring ärtorna. Fåglarna kan lätt landa i de lågvuxna ärtorna och därifrån beta sig in och nyttja även kornet.

Avledningsåkrar kan även anpassas efter vilken period man vill att de ska locka som
mest. Fält med ängssvingel vid Tåkern har haft god attraktionskraft på gäss under juli och augusti under ett första år, men varit mindre attraktiva påföljande år. En studie av en nyanlagd avledningsåker i Sörfjärden (Södermanlands län) visade att vall framför allt attraherade grågäss under vår och tidig sommar. Det har även visat sig vara effektivt att så korn sent i maj om man vill attrahera grågäss under sommaren. Sår man tidigare riskerar man att kornet vuxit sig för långt och att gässen inte vill landa på fältet senare under sommaren. Av samma anledning ska man inte slå en vall för tidigt på hösten om man vill locka gäss under tidig vår nästa år, då hög fjolårsvegetation kan göra att fåglarna inte landar.

Stubbåkrar

Vete-, korn och majsstubb är attraktiva för både gäss, sångsvan och tranor. På stubbåkrarna betar de framför allt av spillsäd, men troligen även ogräs. Genom att se till att hålla stubbåkrar tillgängliga kan man avlasta betestrycket på växande grödor.
Man kan förlänga tiden med tillgängliga stubbåkrar genom att välja en tidig kornsort och vänta med att plöja stubbåkrarna så länge som möjligt. 

Avsätt oskördade fält

Fält som lämnas oskördade är mycket attraktiva under framför allt senhöst, vinter och tidig vår. För att fåglarna ska våga landa på ett oskördat fält kan det vara nödvändigt att välta ner grödan på delar av eller hela fältet.

Fält med oskördad gröda kan även vara komplement till stubbåkrar tidigare under hösten.

För att försöka styra fåglarna i landskapet kan man välja att sprida ut spannmål (korn, vete, majs) på särskilt utvalda platser. Utfodring med korn attraherar både gäss, sångsvan och tranor och är förhållandevis kostnadseffektivt.

Erfarenheter visar att man tycks få bäst effekt om man sprider ut fodret jämnt över hela fält i stället för att använda foderautomater med begränsad spridning eller lägga ut det i högar. Spridning över ett större område medför även att fåglarna får spendera längre tid för att hitta födan och minskar risken för smittspridning.

Växtligheten på fälten där fodret sprids bör hållas relativt kort hela säsongen, så att fåglarna finner det attraktivt att landa där.

Spannmål kan även med fördel spridas på befintliga stubbåkrar för att förlänga attraktionskraften av dessa.

Även andra fåglar äter av fodret. På flera platser där utfodring använts för att locka stora betande fåglar har man sett att fåglarna lämnar utfodringen när maten tar slut.

Det gäller att ha god uppsikt och utfodra kontinuerligt för att hålla kvar de stora fåglarna vid utfodringsplatserna, så länge det finns behov. Det är särskilt viktigt att vara uppmärksam när sådden påbörjas och det börjar gro i odlingslandskapet.

En utfodringsplats kan även kan locka vildsvin och ibland kan det bli nödvändigt att sätta upp eltråd runt fält där man sprider spannmål. 

Gynnas och lockas fåglarna av utfodring?

Frågan uppkommer ofta om man genom att förse gäss, svanar och tranor med lättåtkomligt foder inte bara förebygger skador utan även gynnar deras populationstillväxt och lockar fler fåglar till området. Risken kan inte uteslutas, men vi vet fortfarande ganska lite om detta.

I dagens jordbrukslandskap finns nästan obegränsat med mat för dessa fåglar och ett rimligt antagande är att vi inte ökar tillväxten i populationerna genom avledningsåkrar och temporära utfodringar. Flera samverkande faktorer påverkar de skadegörande fåglarnas reproduktion och populationsstorlekar: Födotillgång, häckningsplatser och predation (jakt) är alla viktiga. 

Fåglarna dras till lokaler med lättillgänglig föda där de kan beta ostört. Med avledande åtgärder försöker man styra var fåglarna ska tillåtas söka föda – på fält med växande gröda eller på särskilt avsatta platser. Avledningen kan dock få konsekvenser för intilliggande marker och leda till konflikter i närområdet, då fåglarna inte sällan nyttjar fler fält än utfodringsplatser och avledningsåkrar.

För att begränsa skador på fält i områden kring avledningsåkrar och utfodringsplatser är det viktigt att de kompletteras med effektiv skrämsel och om möjligt även med jakt. Dessutom bör man främst se utfodring och avledningsåkrar som kortsiktiga lösningar under perioder när skaderisken är som störst.

Hur mycket ska man fodra? 

Det finns ingen generell rekommendation kring detta, men på s 33 i Riktlinjer för förvaltning av stora fåglar i jordbrukslandskapet 2023 finns exempel och erfarenheter från några län som arbetat länge med detta.