Skyddsjakt

En minskning av antalet fåglar på skadedrabbade fält (växande gröda) kan åstadkommas genom en kombination av att några fåglar skjuts (minskar antalet lokalt) och att övriga fåglar skräms från fälten. 

Skyddsjakt kan förekomma under tider när det annars inte är möjligt att jaga på grund av berörda arters biologi. Detta gör att man vid skyddsjakt måste vara extra varsam med hur, var och när man jagar samt mot vilka individer jakten riktas.

Skyddsjakt bedöms i dagsläget inte utgöra något hot mot fågelpopulationernas fortlevnad, förutom några få undantag som fjällgås och tajgasädgås (skogssädgås).

För vissa arter och under vissa förutsättningar (bland annat för att förhindra skador på gröda), finns perioder då jakträttsinnehavaren kan utföra skyddsjakt på enskilds initiativ, utan att behöva särskilt tillstånd från länsstyrelsen (26 § jaktförordningen (1987:905), bilaga 4). 

För övriga arter och andra tider krävs ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen för att kunna bedriva skyddsjakt. Vid jakt med stöd av bilaga 4 bör avskjutningen rapporteras i Viltdata. 

Vid skyddsjakt på flocklevande fåglar är det främsta målet att uppnå en skrämseleffekt på artfränderna och öka effektiviteten av alternativa skrämselåtgärder. För att uppnå en sådan effekt är det bra om man kan få fåglarna att förknippa föremål som används vid jakten med fara. Efter utförd jakt kan man till exempel låta gömslen med figurer som liknar människor stå kvar för att förstärka skrämseleffekten.

Har skyddsjakt någon effekt?

Det finns endast en vetenskaplig studie i vilken man utvärderat skyddsjaktens skrämseleffekt. I studien (genomförd av Viltskadecenter) minskade antalet grågäss med 66 % i åtminstone tre dagar efter utförd jakt.

Även erfarenheter från utförda skyddsjakter vittnar om en skrämseleffekt. Vid Hornborgasjön (Västra Götalands län) har man upplevt att skrämseleffekten av jakt varar längre om man utför jakten flera dagar i sträck.