Att bygga ett kunskapssystem inom biodling

Biodlingen har en lång tradition av föreningsliv, vilket har gett goda möjligheter till kunskapsutbyte mellan biodlare på lokal, regional och nationell nivå. Kunskapssystemet har vuxit fram successivt, där organisationer, utbildningar och praktiskt erfarenhetsutbyte spelar en central roll.

Idag bygger mycket av lärandet på biodlarnas egna insatser, kompletterat med forskning och rådgivning från bland annat SLU och Jordbruksverket. Biodlarorganisationer fungerar som viktiga kunskapsnav, men samarbetet med övrigt lantbruk och rådgivningssystemet är inte fullt utvecklat.

En viktig praktisk aspekt är att bin rör sig över stora områden (upp till cirka 28 km²), vilket gör att landskapet och tillgången på blommande växter påverkar produktion och bihälsa minst lika mycket som biodlarens egna åtgärder. Pollineringen från bin har stor betydelse för jordbruket, med ett uppskattat ekonomiskt värde på flera hundra miljoner kronor årligen.

Ökade krav på biodlare

Samtidigt har kraven på biodlaren ökat. Förlusterna av bisamhällen är högre än tidigare och behovet av aktiv skötsel, särskilt kring sjukdomar och vinteröverlevnad, har blivit större. Informationsflödet är stort och ibland svårt att värdera, vilket gör tillförlitlig rådgivning extra viktig.

Viktiga punkter för praktiken:

• Anpassa biodlingen efter lokala landskapsförutsättningar
• Arbeta aktivt med bihälsa, särskilt varroabekämpning
• Följ upp vinterförluster och vidta förebyggande åtgärder
• Delta i lokala nätverk och utbildningar
• Se pollinering som en resurs i växtodlingen
• Nytt behov av kunskapsspridning

För att möta dagens utmaningar pågår arbete med att stärka samverkan mellan biodlare, forskare och myndigheter. Fokus ligger på bättre rådgivning, kvalitetssäkrad kunskap och att knyta ihop forskning och praktik. Målet är friska bin och en hållbar biodling som fortsatt kan bidra till både livsmedelsproduktion och ekosystemtjänster.

Handlingsplan för gemensam utveckling 

För att utveckla och stödja biodlingssektorn har SLU Kompetenscentrum rådgivning tillsammans med branschen arbetat fram en handlingsplan för att stärka hela biodlingssektorn och få friska bin och hållbara biodlingar. I gemensamma workshops med olika aktörer inom svensk biodling;

1) synliggjordes aktörernas olika roller,

2) skapades en gemenskap och ökad förståelse för de olika parternas betydelse i förhållande till helheten, samt

3) togs initiativ för stärkt samverkan och samordning av nya insatser.

Det viktigaste var att identifiera vilka funktioner som saknades i dagens B-KIS och komplettera de strukturer som redan finns med nya insatser för rådgivning, kommunikation och innovation inom biodlingssektorn. Några resultat är ett nytt koncept för regional bihälsorådgivning, ett nationellt samverkansråd och nya arbetssätt för att knyta ihop forskning och praktik.

Texten är en sammanfattning av kapitlet aktörssamverkan 16 i boken Samverkan för ett hållbart lantbruk som är skrivet av Lotta Fabricius Kristiansen, doktorand vid SLU Kompetenscentrum rådgivning. Du kan läsa kapitlet i sin helhet här.