Om Vattme
Vattme, eller Tjeggelvas naturreservat som det också kallas, är inte bara Sveriges finaste naturtallskog utan även ett samiskt kulturlandskap med en rik och unik historia. Är det då i första hand en naturskog eller ett kulturlandskap? Det kan man fundera över. Går det att tänka lite motstridiga tankar samtidigt eller behöver vi ett nytt begrepp för den här typen av skog?
Området ligger ungefär 7 mil norr om Arjeplog vid polcirkeln och omfattar mer än 300 km2 vid den stora och djupa sjön Tjeggelvas. Vattme innefattar många olika typer av naturlig tallskog men en av de intressantaste delarna ligger norr om sjön. Här finns inga vägar utan en omfattande mosaik av skog, sjösystem, rinnande vatten, myr och svårforcerade blockfält.
På grund av denna svårtillgänglighet och distans från kusten har Vattme aldrig blivit påverkad av varken tidiga avverkningar under 1800-talet (så kallade dimensionsavverkningar) eller modernt skogsbruk under 1900-talet. Det är väldigt ovanligt i det svenskt skogslandskap men betyder att det finns kvar riktigt gammal tallskog med många träd i åldrarna mellan 200 och 500 år och enstaka riktigt gamla träd som är över 700 år gamla. Precis att så många träd har närmat sig sin biologiska maxålder är en av de mest fascinerande sakerna med denna skog eftersom det betyder att träden har utvecklat karaktärer och personligheter som inte längre finns i den vanliga skogen.
Forskning om ekologi och naturvärden i Vattme
I skogen i Vattme finns också många döda träd; träd som dött i en skogsbrand, som har blåst omkull eller som helt enkelt har dött av ålderdom. Dessa döda träd är oerhört viktiga för ekosystemet och ger liv åt vedsvampar, insekter och fåglar. Det sker också ett kontinuerligt tillflöde av döda träd, varje år dör hundratals träd och andra växer upp i deras ställe. Alla dessa döda träd ger en speciell karaktär åt Vattme och man upphör aldrig att fascineras över deras varierande former och över att de kanske stått döda i många hundra år. Stående döda tallar med grånad yta utan bark och riktigt hård rödaktig ved kallas för ”Kelo-träd”. Även om skogen i huvudsak består av äldre tallskog med inslag av fjällbjörk så finns det betydande variation inom området; vissa delar består av stora blockfält med enstaka mycket gamla tallar, i andra mer bördiga delar växer skogen högre och där blandas träd av olika åldrar. Vid några av de större bäckarna finns stråk av ren björkskog, i vissa fall med riktigt grova björkar som kan vara flera hundra år gamla. När man vandrar upp mot fjällhedarna övergår tallskogen successivt i fjällbjörkskog. Enstaka tallar växer dock högt upp i fjällbjörkskogen och där sker även en viss föryngring av tallar idag.
Lars Östlund
Postadress:
SLU,
Skogens ekologi och skötsel
901 83 Umeå
Besöksadress: Skogsmarksgränd 17, Umeå