Vad är det vi kan mäta och hur?

Utgångspunkt

Mänskligt liv kännetecknas av dynamiska förlopp och biologiska rytmer. När vi är aktiva på dagen blir vi stimulerade och engagerade, men också trötta efter ett tag. En långsiktigt god hälsa kännetecknas av en dynamik där vi hela tiden växlar mellan aktivitet/uppvarvning och avkoppling/återhämtning. Därför är det svårt att hitta en metod som vid ett visst tillfälle entydigt mäter hälsa och välmående. Man behöver också ta hänsyn till sammanhanget och tidsförloppet.

Fysisk träning anses vara hälsosam. Fysisk träning kan emellertid också beskrivas som en form av uppvarvning eller stressreaktion som behöver efterföljas av vila och uppbyggande processer för att bli välgörande. Intellektuella utmaningar kan på liknande sätt vara stimulerande och innebära lärande och positiv utveckling. Men även i det fallet behövs regelbunden mental vila och återhämtning för långsiktiga positiva effekter. När man mäter fysiologiska parametrar, som t ex. puls och blodtryck, under aktivitet respektive vila får man olika resultat, men i båda fallen kan det vara fråga om en långsiktigt hälsosam process.

Hälsosamma aktiviteter i naturen kan således vara av både aktiv och mera vilsam karaktär. Vi vill oftast mäta tecken på återhämtning av naturen, men även aktiviteter i naturen som t ex. fysisk rörelse och social interaktion är hälsofrämjande.

För många har livet numera blivit alltför kravfyllt och hektiskt. Vi känner oss stressade och får inte tillräcklig återhämtning mellan varven. Vi prioriterar kanske bort långsiktigt välgörande aktiviteter som fysisk träning och att umgås med vänner. Men vistelse i naturmiljöer kan hjälpa oss att skifta fokus och slappna av. Dessutom stimulerar naturen oss till hälsosamma aktiviteter. Vi vill förstås kunna mäta dessa effekter objektivt, men det är en stor utmaning att kunna göra det under olika förhållanden och aktiviteter utomhus.

Många faktorer inverkar samtidigt

Det är i verkliga livet svårt att isolera påverkan av en faktor från allt annat som händer samtidigt. När vi gör experimentell forskning försöker vi hålla alla andra faktorer konstanta, men det innebär samtidigt en rätt onaturlig situation, som bara kan upprätthållas under en begränsad tid.

När vi vistas ute i naturen i verkligheten så är det många saker som påverkar; naturens egenskaper, våra tidigare erfarenheter, väder och vind, utrustning/kläder, dagsform, matintag, om vi är fysiskt aktiva eller inte, ev. samtidiga sociala sammanhang, händelser i livet, aktuella mediciner och ev. sjukdomar m.m. Ålder och kön kan också ha betydelse. Allt detta innebär att det är svårt att renodla effekterna av enbart naturmiljön.

Inom forskningen vill man helst ha någon form av kontrollgrupp eller kontrollsituation där personerna inte utsätts för den faktor man vill studera, men där allt annat är lika. Detta är svårt att åstadkomma i verkligheten. Metodologiskt är det en fördel om man kan göra upprepade mätningar på samma person. Man skulle t ex kunna mäta dels i natur och dels i stadsmiljö på samma individ.

Kort- och långsiktiga effekter

Vi kan mäta snabba, övergående reaktioner av vistelse i natur, t ex känslor, välbefinnande, puls, blodtryck och hormoner. Men vi kan också undersöka mera långsiktiga effekter på hälsan. I det senare fallet används ofta epidemiologiska studier. Man studerar då rätt stora grupper i befolkningen, som i olika grad vistas i natur, och följer sedan upp dem efter en längre tid för att undersöka deras risk att utveckla olika sjukdomar. Ett problem i dessa studier är att man måste ta hänsyn till andra faktorer som skiljer sig åt mellan de grupper man studerar. Man skulle kunna tänka sig att ”naturmänniskor” lever hälsosammare även i övrigt, tränar mer, äter bättre mat, röker inte osv.

Effekter av interventioner

För utvärdering av naturbaserade interventioner och rehabilitering är det allra bäst om man kan göra en randomiserad studie där deltagarna lottas till behandling eller kontrollgrupp. I dessa fall undersöker man som regel effekter på hälsan efter någon eller några månaders behandling. Det är tyvärr ofta svårt att få till en riktigt bra kontrollgrupp och särskilt när det handlar om behandling under lång tid.

Nya metoder

Det har på senare tid skett en kraftig utveckling av nya användarvänliga metoder för att mäta fysiologiska effekter av stress och återhämtning. Det finns t. ex. träningsklockor att köpa som mäter både hjärtfrekvens och dess variabilitet, fysisk aktivitet och sömn. Individen får vanligen återkoppling direkt via sin mobil.

Det är svårare att göra mätningar på grupper eftersom de mätverktyg som marknadsförs vanligen är utformade för enbart individuell återkoppling av resultaten. Om en ska sammanställa data från flera personer samtidigt måste man få tillgång till basdata från företaget. Samtidigt måste en beakta de krav på integritet och datahantering som gäller. Det brukar i dessa fall vara bra att samarbeta med forskare inom fältet. Det finns utrustning att köpa som är avsedd för forskning så att en kan tanka över alla insamlade data till dator för vidare bearbetning.

Här nedan redogörs översiktligt för olika metoder som kan användas för att mäta hälsoeffekter i samband med vistelse i naturen. De baseras till stor del på de teorier som ligger till grund för naturens hälsofrämjande effekter och de flesta har använts med goda resultat inom forskning och praktisk verksamhet.

Psykologiska mätmetoder

Här nedan redogörs översiktligt för olika metoder som kan användas för att mäta psykologiska hälsoeffekter i samband med vistelse i naturen. De baseras till stor del på de teorier som ligger till grund för naturens hälsofrämjande effekter och de flesta har använts med goda resultat inom forskning och praktisk verksamhet.

Utvärdering av känslomässigt, affektivt tillstånd

Både POMS och PANAS består av frågeformulär som innehåller listor på olika känslouttryck. Personen skattar i vilken grad känslan förekommit senaste tiden. Instrumenten har använts inom idrottsmedicin för att upptäcka överträning, men också inom miljöpsykologisk forskning. Antalet känslouttryck kan variera i olika versioner av instrumenten.

Referens POMS - McNair, D. M., Lorr, M., and Droppleman, L. F. (1971). Manual for the Profile of Mood States (POMS). San Diego: Educational and Industrial Testing Service.

Referens PANAS - Watson, D., Clark, L. A., & Tellegen, A. (1988). Development and validation of brief measures of positive and negative affect: The PANAS scales. Journal of Personality and Social Psychology, 54(6), 1063–1070.

ZIPERS (Zuckerman Inventory or Personal Reactions)

Frågeformuläret innehåller 12 påståenden som mäter individens känslor och ångest vid en given tidpunkt. Det har använts inom miljöpsykologisk forskning där man undersökt affekter och ångest i samband med exponering för olika typer av miljöer. Resultaten indelas i fem faktorer; 1/ rädsla, 2/ positiv affekt, 3/ ilska, 4/ uppmärksamhet - hanteringsförmåga, och 5/ sorg - vemod.

Referens – Zuckerman M, Development of a situation–specific trait-state test for the prediction and measurement of affective responses. J Consult Clin Psychol 1977 Aug;45(4):513-23.

Mätning av SINNESSTÄMNING enligt Sonntag-Öström et.al.

Ett enkelt frågeformulär som konstruerats för att fungera bra i samband med utomhusvistelser. Det bygger på olika känslor eller sinnesstämningar på samma sätt som i POMS och ZIPERS, men fokuserar på känslor som man kan förvänta att se effekter på i samband med vistelse i naturmiljöer. Det består av 6 frågor på en 10-gradig skala och med två ändpunkter för varje fråga; spänd – avspänd, trött – pigg, ledsen – glad, irriterad – harmonisk, rastlös – lugn, splittrad – klartänkt. Läs mer om sinnesstämningsenkäten här!

Sonntag-Öström E, Nordin, M, Slunga Järvholm L, Lundell Y, Brännström R, Dolling A. 2011. Can the boreal forest be used for rehabilitation and recovery from stress-related exhaustion? A pilot study. Scandinavian Journal of Forest Research 26: 245-256. 

Stress-Energi

Frågeformulär med 12 frågor som mäter sinnesstämning. Har främst använts inom arbetslivet för att mäta känslor relaterade till stress och energi. Har ännu inte använts i någon större grad i forskning för att mäta hälsoeffekter av natur, men borde kunna fungera bra.

http://nile.lub.lu.se/arbarch/ah/2002/ah2002_12.pdf

Upplevelse av återhämtning i naturen

PRS (Perceived Restorativeness Scale)

Ett frågeformulär som utvecklats av Terry Hartig och som baseras på ART (Attention Restoration Theory). Det består vanligen av 16 påståenden som mäter fyra viktiga komponenter i naturupplevelsen; 1/ ”att vara borta från vardagen”, 2/ tillfällen till fascination, 3/ upplevelse av en sammanhållen helhet, och 4/ förenlighet, dvs. miljön överensstämmer med mina behov.

Referens - Terry Hartig, Florian G. Kaiser & Peter A. Bowler, Further development of a measure of perceived environmental restorativeness. Arbetsrapport/Working Paper No. 5. Uppsala Universitet May 1997.

ROS (Restoration Outcome Scale)

Detta frågeformulär består vanligen av sex frågor som fastställer olika dimensioner av en restorativ, dvs återhämtande, upplevelse i miljön; avslappning, återställd förmåga till uppmärksamhet, tankarna klarnar, och upplevelse av vitalitet och självförtroende. Har använts vid forskning om naturmiljöers restorativa effekter.

Referens – Korpela KM, Ylén M, Tyrväinen L, Silvennoinen H. Determinants of restorative experiences in everyday favorite places. Health & Place 2008;14:636-652.

Neuropsykologiska tester

Dessa tester utförs vanligen av psykologer och mäter t ex. förmåga till uppmärksamhet och minne. Om man befinner sig ute i naturen så är det en fördel att använda tester som är enkla att utföra. Några tester som använts för att studera effekter av vistelse i naturmiljöer är ”Necker-kuben”, Digit Span Forward, Digit Span Backward, och SDMT (The Symbol Digit Modalities Test) som är ett avkodningstest. Dessa tester mäter fokuserad uppmärksamhet, koncentrationsförmåga och minne. Det är viktigt att testerna utförs på ett standardiserat sätt i samarbete med psykolog och etablerade forskare.

Referens – Ottosson J. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. Utgåva 155 av Stad & Land (Alnarp 1982). 

Kvalitativa intervjuer

Det finns olika metoder att använda. Vid induktiv metod, som ofta används vid intervjuer, utgår du från innehållet i intervjuerna och skapar en teori eller modell. Vid deduktiv metod utgår du från en befintlig teori för att sedan kunna dra slutsatser. Du bör ha gått kurs i kvalitativ metodik och samarbeta med forskare som har erfarenhet av intervjuer. Det är vanligt att man använder en intervju-guide med rätt öppna frågor och att man är beredd att gå vidare med följdfrågor för att få mer information. För att kunna göra en noggrann bearbetning och analys av intervjuerna bör de spelas in.

Fysiologiska mätmetoder

När vi med olika fysiologiska metoder mäter stress och återhämtning så handlar det till stor del om att påvisa effekter av det autonoma nervsystemet. Det regleras via olika centra högre upp i hjärnan och påverkas mycket av vår omgivning och hur vi uppfattar den. Det finns också flera återkopplingssystem från kroppen och våra organ som påverkar inställningen.

Autonoma nervsystemet styr många av kroppens system och organ, t ex hjärtat, andningen, matsmältningen och könsorganen. Det består av två delar; det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet.

• Det sympatiska nervsystemet aktiveras när vi är engagerade och aktiva, och i synnerhet om vi upplever stress, hot och fara. Det hjälper oss då att snabbt ställa om så att vi kan agera kraftfullt fysiskt. Den sympatiska aktiveringen leder till bildning av stresshormoner, t ex. adrenalin, noradrenalin och kortisol, vilka påverkar kroppen och energiomsättningen. Pulsen och blodtrycket stiger, blodcirkulationen ökar, vi svettas och får en ökad muskelspänning, vi blir vakna och alerta. Energi mobiliseras genom frisättning av socker och fettsyror.
• Det parasympatiska nervsystemet karaktäriseras däremot av ”lugn och ro”. Det aktiveras t ex. efter en god måltid när vi dåsar och känner oss välmående. Det gynnar matsmältningen, uppbyggande processer och återhämtning. Det finns också uppbyggande hormoner som produceras när vi vilar, t ex tillväxthormon och könshormoner.
  Båda systemen behövs för vår överlevnad och hälsa. Vi behöver ha en god balans mellan dem. En akut stressreaktion behöver åtföljas av en period av återhämtning.

Hjärtfrekvens

Hjärtats rytm och särskilt variabiliteten avspeglar det autonoma nervsystemets aktivering. Med variabilitet avses hur mycket tiden mellan två på varandra följande hjärtslag varierar. Hjärtats rytm ska normalt variera cykliskt och den påverkas bland annat av andningen. En hög grad av hjärtfrekvensvariabilitet (heart rate variability eller HRV) är ett tecken på friskhet och är vanligare hos unga personer jämfört med äldre. När sympatikus aktiveras ökar pulsen och variabiliteten minskar. Detta inträffar både vid fysisk aktivitet/fysisk träning, och i samband med mental stress. När parasympatikus dominerar sjunker pulsen och variabiliteten ökar. Genom att mäta HRV kan man således få en god uppfattning om det autonoma nervsystemets inställning, vilket kan översättas till om man är stressad/aktiverad eller återhämtar sig. Ålder, fysisk aktivitet, sjukdomar och mediciner kan påverka resultaten.

Man kan använda olika metoder för att mäta hjärtfrekvensen. Man kan förstås känna på pulsen och räkna antalet slag per minut, men det är en ganska osäker metod och ger bara en grov uppfattning om hjärtfrekvensen. Den klassiska metoden är att fästa elektroder på bröstkorgen och mäta de elektriska signalerna när hjärtat aktiveras, vilket kallas för EKG, elektrokardiografi. När man får exakta registreringar blir det också möjligt att beräkna HRV.

I dag använder många s.k. puls-, aktivitets- och träningsklockor för att mäta fysisk aktivitet, stress och vila/återhämtning på sig själva. I armbandsklockor används en optisk metod för att mäta hjärtfrekvensen via handledspulsen. Med pulsband runt bröstet eller elektroder på bröstkorgen mäts EKG, vilket anses vara en något bättre och mera exakt metod. Man har emellertid visat att det är en rätt god överensstämmelse mellan EKG och optisk mätning och båda metoderna kan användas för beräkning av HRV. Man översätter sedan HRVresultaten till score för t ex. stress och återhämtning. Aktivitetsklockorna innehåller som regel även en rörelsemätare, vilket innebär att man samtidigt kan mäta fysisk aktivitet och antal steg. Det finns även klockor som beräknar och anger syreupptag, sömn och sömnkvalitet. Det finns också på marknaden en ring som bärs på fingret och som mäter puls, andning, sömn, kroppstemperatur och fysisk aktivitet.

Det finns sammanfattningsvis många olika utrustningar för att mäta hjärtfrekvens. Insamlade data behöver också lagras och bearbetas för att man ska kunna använda och presentera resultat från mätning av HRV. Detta sker oftast genom en applikation i mobilen som har trådlös kontakt med mätaren och en server där data bearbetas och sedan sänds tillbaka till mobilen. Själva mätaren kan också ha stor lagringsförmåga och särskilt i forskning är det vanligt att man själv för över insamlade data till en dator för bearbetning och analyser.

Klockor som man köper är i princip individuella och kan som regel inte användas av flera olika personer i följd.

Blodtryck

Blodtryck kan mätas med hjälp av en manschett runt armen, men det är lite mera omständligt och en del personer upplever obehag när det spänner i armen. Många väljer därför hellre att mäta hjärtfrekvens.

Svettning

Vid känslomässiga reaktioner och stress uppstår mikrosvettning på huden vilket påverkar hudens elektriska ledningsförmåga. Vid stress ökar ledningsförmågan. Metoden påverkas emellertid också av hur mycket vi rör på oss och temperaturen utomhus.

Stresshormoner

Stresshormoner kan mätas i blod, urin och saliv. Du bör samarbeta med forskare för att få tillförlitliga resultat.

Katekolaminer

Adrenalin, noradrenalin och dopamin mäts bäst i urinen. Provtagningen måste göras noggrant och det innebär att det blir rätt omständligt. En behöver ha kontroll på dygnsmängden urin och klockslag. Urinen analyseras sedan på lämpligt laboratorium.

Kortisol

Det är enklast att mäta kortisol i saliven. Man behöver då använda särskilda provrör och det är viktigt att instruktionerna följs noga. Proverna analyseras sedan på lämpligt laboratorium.

Saliv-kortisol är mest användbart i samband med experimentella studier där man har noggrann kontroll över allt som händer och en standardiserad provtagning. Kortisol-produktionen varierar mycket över dygnet och påverkas också av mat, tobak, sömn, fysisk aktivitet m.m. Det är en mycket stor variation av kortisol hos en person och i ännu högre grad mellan olika personer. Det kan därför vara svårt att få tydliga resultat eftersom det är många olika faktorer som inverkar och den normala variationen är som sagt stor. Det är en fördel om man tar upprepade prover på samma personer eftersom variationen då blir mindre. Tiden på dygnet för provtagningen är viktig eftersom dygnsvariationen är så stor.

Kroppsegna anabola hormoner och immunsystemet

Våra anabola hormoner, t ex. tillväxthormoner och könshormoner, har uppbyggande effekter. De frisätts när en vilar och sover och främjar tillväxt och reparativa processer i kroppen och hjärnan. Det finns kopplingar mellan flera hormonsystem och immunsystemet. Särskilt i japanska studier har man undersökt och funnit positiva effekter på immunsystemet av vistelse i skogsmiljö.

Det är komplicerat att mäta och tolka resultaten. Dessa undersökningar rekommenderas enbart inom specialiserad forskning.   

Faktorer relaterade till metabola syndromet och risk för hjärtkärlsjukdom

BMI – Body Mass Index (kg/m2), midje-omfång, blod-glukos och blodfetter påverkas i negativ riktning när man utsätts för långvarig stress.

Detta sker genom att stresshormonet kortisol mobiliserar energi i form av socker och fettsyror, vilket ökar risken för metabolt syndrom och hjärtkärlsjukdom. Vid metabolt syndrom är det vanligt med ökad BMI, bukfetma, förhöjda blod-glukosvärden och blodfetter. Ohälsosam kost, för högt energiintag och låg fysisk aktivitet ökar också risken för metabolt syndrom.

Det är relativt enkelt att mäta dessa faktorer, men i många fall ser man effekter först efter en längre tid och det kan därför vara svårt att påvisa specifika effekter av naturmiljöer. Den fysiska aktivitet som man ofta får när man är ute i naturen har förstås också en positiv effekt. Samarbete med medicinska forskare rekommenderas. 

Text/ Lisbeth Slunga-Järvholm (2022)