Produktiv skogsmark

Uppgifterna i följande avsnitt avser, om inte annat specificeras, den produktiva skogsmarksarealen inklusive frivilligt och formellt skyddade områden samt hänsynsytor. Barrskog dominerar men lövskog ökar Likt all skogsmark i Sverige är produktiv skogsmark dominerad av barrskog (82 procent) med tallskog som den vanligaste beståndstypen (40 procent). Värt att notera är att contortaskog totalt svarar för nästan 2 procent av den produktiva skogens areal, och att andelen i södra Norrland är knappt 5 procent. Sedan mitten av 1980-talet har arealen lövträdsdominerad skog (lövträd minst 55 procent) ökat i alla landsdelar och från 6 till 9 procent av hela Sveriges produktiva skogsmarksareal utanför formellt skyddade områden.

Åldersfördelning och utvecklingsgrad

Åldersfördelningen för skogen inom den produktiva skogsmarken överensstämmer till stor del med den inom skogsmark. Andelen produktiv skog över 140 år är 9,7 procent, men lägre utanför formellt skyddade områden: 7,1 procent.

Huggningsklassen anger skogens utvecklingsgrad sett ur ett skogsbruksperspektiv. Den största andelen av den produktiva skogsmarken utanför formellt skyddade områden utgörs av gallringsskog (41 procent) och 32 procent har uppnått lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning. 6 procent av den produktiva skogsmarksarealen är plantskog, av vilken 80 procent är skogsodlad.
Arealen plant- och ungskog som har ett omedelbart röjningsbehov uppgår till 960 000 hektar. Detta kan jämföras med de 212 000 hektar som årligen röjs.

Virkesförrådet

Virkesförrådet på produktiv skogsmark har ökat stadigt sedan 1900-talets början och ligger idag på 3,4 miljarder m³sk, en ökning med 100 procent sedan början av 1920-talet då det totala virkesförrådet uppgick till 1,7 miljarder m³sk. Ökningen
avtog något under slutet av 2010-talet men har återhämtat sig efter åren, med lägre tillväxt och hög avgång och ligger nu i genomsnitt under de senaste 5 åren på 8 miljoner m³sk per år, att jämföra med 12,3 under de senaste 10 åren. Virkesförrådet
utanför formellt skyddade områden uppgår idag till 3,1 miljarder m³sk vilket innebär
att drygt 7 procent av det totala virkesförrådet på produktiv skogsmark växer inom formellt skyddade områden. Bakom virkesförrådets utveckling
ligger framför allt en produktions- och tillväxtbefrämjande skötsel av skogarna. Detta kan generellt beskrivas som att äldre glesa och lågproduktiva bestånd har avverkats och planterats med förädlat plantmaterial som gett upphov till välväxande nya skogar. Den ändring som skett från 1970-talets syn på lövträd, inklusive de krav på främjande av lövträd och lövbestånd som framgår av såväl miljömål som dagens certifieringskriterier kan tydligt ses i hur virkesförrådet för lövträd har utvecklats. Idag utgör lövträden 19 procent av virkesförrådet vilket innebär en ökning av virkesförrådet av lövträd med drygt 66 procent sedan 1990. I och med det stadigt ökande virkesförrådet och den i stort sett oförändrade arealen produktiv skogsmark, ökar tätheten i landets skogar. Detta gäller inte enbart den yngre skogen, det vill säga ny skog som skapats av det moderna skogsbruket, utan även den äldre skogen. Virkesförrådet per hektar uppgår idag till 143 m³sk per hektar, 142 m³sk per hektar utanför och 166 m³sk per hektar inom formellt skyddade områden. 

Grova träd är intressanta för den biologiska mångfalden. Dessa träd är dessutom ofta gamla, vilket ytterligare höjer det biologiska värdet. Grova träd är även intressanta som råvara till specialsortiment, särskilt om de har hög kvalitet. Volymen grova träd (>45 cm) har ökat kraftigt i alla landsdelar förutom i Götaland.

Markant ökning av hård död ved

Den totala mängden död ved på produktiv skogsmark uppgår idag till 260 miljoner m³, eller 11,1 m³ per hektar. Sedan Riksskogstaxeringen började inventera all död ved i mitten av 1990-talet har mängden död ved utanför formellt skyddade områden ökat med 76 procent. I norra Norrland, där mängden död ved endast ökat marginellt, minskade mängden död ved till början av 2010-talet, men visar nu en ökande trend. Störst relativ ökning av volymen död ved har skett i Götaland med drygt 170 procent . Ökningen av mängden död ved beror på en ökad tillförsel av hård död ved genom att träd som dör av naturliga orsaker inte omhändertas samt att död ved, exempelvis i form av högstubbar, skapas vid avverkning.

Tillväxten ökar och avgången minskar

Liksom virkesförrådet har tillväxten ökat kraftigt i landets skogar sedan mitten av 1950-talet. Under ett antal år efter toppåren 2010/2011 observerades en alltmer minskande tillväxt, särskilt för gran. Vi kan nu se en stigande trend igen efter  bottenåret 2018. Den främsta orsaken till såväl minskande som ökande tillväxt under 2010- och 2020-talet är de enskilda trädens tillväxt, sannolikt beroende på försämrade och under de senaste åren förbättrade tillväxtförhållanden avseende
temperatur, nederbörd och luftfuktighet. Höga nivåer av såväl avverkning som naturlig avgång bidrar tillsammans med den minskande tillväxten till att nettotillväxten, det vill säga tillväxt-avgång, minskat kraftigt. När tillväxten nu återigen ökar, samtidigt som den naturliga avgången och avverkningen minskar (Skogsstyrelsen,2026), ökar återigen nettotillväxten. Den totala årliga tillväxten på produktiv skogsmark är enligt den senaste statistiken 117 miljoner m³sk.

Den totala avgången, det vill säga avverkning plus naturlig avgång, var under en kort tid i början på 1970-talet på nästan samma nivå som tillväxten. Därefter minskade avgången och skillnaden mellan total tillväxt och avgång ökade till drygt 30 miljoner m³sk. Stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) hade en tydlig effekt med en ökad avgång och därmed en minskande tillväxt vilket ledde till att skillnaden mellan tillväxt och avgång minskade till cirka 15 miljoner m³sk år 2005. 

Därefter återgick skillnaden mellan tillväxt och avgång under en period till en liknande nivå som på 1980- och 90-talet för under senare år haft en tydligt minskande trend, en trend som sedan några år har brutits och nettotillväxten är
nu cirka 31 miljoner m³sk/år.

Riksskogstaxeringen har inte information om vilka provytor som är belägna på arealer som enligt markägaren är klassade som frivilligt avsatta. Detta innebär att tillväxten är beräknad på en areal som är större än virkesproduktionsmarken, dvs. den areal där skogsbruk bedrivs och där avverkning kan ske. Den skillnad mellan tillväxt och avgång som illustreras i bland annat figur 3.30 i Skogsdata 2026 är således i realiteten mindre. I kapitel 4, Definitioner och förklaringar, utvecklas detta resonemang ytterligare inklusive en tabell med uppgifter för virkesproduktionsmarken.

Utvecklingen av den naturliga avgången har varit ganska jämn sedan 1950-talet med en kraftig ökning beroende på stormarna 1967 och 1969. Stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) medförde att den naturliga avgången ökade kraftigt
och stormarna Hilde, Sven och Ivar under 2013 samt torkan 2018 med efterföljande granbarkborreskador har bidragit till att den naturliga avgången under de senaste 8–9 åren fortsatt ligger relativt högt, men minskat något och nu uppgår till 15 miljoner m³sk per år. Observera att konsekvenserna av stormen Johannes i december
2025 inte ingår i dessa uppgifter.

Skador

Den enskilt största skadegöraren är vind och/ eller snöskador. 40 procent av barr-träden och knappt hälften av lövträden har minst en skada. Av barrträden har cirka  hälften av tallarna minst en skada medan motsvarande andel för gran är betydligt lägre − en tredjedel. Andelen skadade granar är högre i södra Sverige medan skadeandelen för tall är högre i norra jämfört med södra Sverige. På cirka en tiondel av skogsmarksarealen är mer än 10 procent av träden skadade. De största skadorna förekommer på tallskog i Norrland där 15 procent av tallskogsarealen är påverkad, med viltskador som vanligaste orsak. De största skadorna på granskog förekommer i Götaland och Svealand där 8 procent av arealen är skadad. Skador av svamp (exklusive röta) eller insekter är generellt små, men kan likväl lokalt vara stora. Nya skador av barkborrar är svåra att upptäcka nder försommaren. Då en stor del av fältarbetet utförs innan juli månad, kan skador av granbarkborre vara underskattade. Andelen utglesad (>20 procent kronutglesning) tall har fluktuerat kraftigt under de senaste åren i alla landsdelar.

Älgskador

En älgbetesinventering (ÄBIN) utförs av RT i ungskogar i trädhöjdintervallet 1–4 m med förekomst av tall eller björk. Andelen unga tallar med färska skador från älgbetning har sedan 2003 legat inom intervallet 6–26 procent, redovisat som treårsmedelvärden inom landsdelar. Det är en skadeandel klart över skogsbrukets uppsatta mål: högst 2 procent på svaga boniteter och högst 5 procent på övriga boniteter. Skadeandelen för 2023–2025 ligger på 10-12 procent inom landsdelarna med ett genomsnitt på 11 procent för hela landet.

Fältskikts- och bottenskiktsvegetation

Såväl den totala täckningen av fältskiktsarter som av bottenskiktsarter har minskat över tid men minskningen har nu planat ut. Den minskade täckningen kommer sig sannolikt av att virkesförrådet per hektar av levande träd ökar i de svenska skogarna vilket leder till en högre konkurrens om ljus och näring. Enskilda arter som ser ut att missgynnas är bland annat blåbär, renlav och väggmossa.

Nedan finns länkar till färdiga filtreringar i PxWeb. Utforska tabellerna genom att klicka på tabellnamn. Välj sedan nya tidsperioder, geografiska områden, etc. genom att klicka på Välj variabel. Statistik kan laddas ned i flera format och även hämtas via API. För samtliga tabeller finns nu även medelfelsskattningar som kan hämtas genom klickbar länk för respektive tabell. För samtliga tabeller finns nu även medelfelsskattningar som kan hämtas genom klickbar länk för respektive tabell.

Arealer

Vegetations- och ståndortsförhållanden

Virkesförråd och trädbiomassa

Tillväxt

Skogsskador