GPS och mobiltelefon lockade nya målgrupper

Denna artikel publicerades i december 2024 som en del av nyhetsbrevet Naturvägledaren nr 2 2024 Naturvägledning längs vandringsleder.

Professor Carl von Linné var en populär naturvägledare och lärare i 1700-talets Uppsala. Han bjöd på sin tid in till åtta olika pedagogiska vandringar vid olika tidpunkter under sommaren för att visa ett urval av naturtyper och växtlokaler runt staden. Den första exkursionen gick till Norby lund i vitsippornas tid, den sista till Jumkilskärren när Kung Karls spira stod i blom. Studenterna älskade det.

Naturvägledningsarvet från Linné

Idag finns åtta olika vandringsleder i Uppsala – Linnéstigarna – längs samma stråk som Linné vandrade med sina adepter inspirerade av hans upplägg. Fyra av dem – Danmarks-, Gottsunda-, Vaksala- och Jumkilsvandringarna – invigdes till Linnéjubiléet 2007. Projektet – inklusive en hemsida – är numera ett samarbete inom Uppsala kommun mellan stadsbyggnadsförvaltningen och Biotopia (Uppsalas biologiska museum).

Längs de första fyra vandringarna satte man upp naturvägledningsskyltar. Texterna berättar Linnéanekdoter, fakta kring vilka arter den berömde botanisten observerat längs stigen, och gör jämförelser mellan naturen då och nu. Det finns också text riktad till barn på skyltarna och den besökare som är extra nyfiken kan ringa ett telefonnummer för att få veta mer.
– Skyltar är ett gediget sätt att berätta om just historia, kommenterar naturvägledaren och biologen Emil Viktor Nilsson, som vid den här tiden jobbade på Biotopia.

Han blev själv en av de Linnéguider som utbildades inför jubiléet och ser det som självklart att både natur- och kulturhistorien ska ta plats i naturvägledningen.
– Det går mer eller mindre av sig själv när man berättar varför det ser ut som det gör på platsen, säger han.

Att mänskliga aktiviteter, som exempelvis lieslåtter, har präglat landskapet är ju lika viktigt att berätta som att betande vilda djur gjorde samma sak längre tillbaka i tiden. Människan är lika viktig som uroxen, som Emil ser det.

Nya Linnéstigar lockade nya målgrupper med skattjakt  

Emil, som varit med och byggt upp verksamheten på Biotopia, blev så småningom tillfrågad om att utveckla ytterligare fyra Linnéstigar.
– Då fick jag tänka till – kanske skulle vi försöka nå nya målgrupper? säger han. Jag ville nå dem som inte var ute så mycket i naturen till vardags.

Det blev barn i låg- och mellanstadieåldern som han siktade in sig på. Upplägget som valdes på de nya lederna – Ultuna-, Håga-, Husby- och Gamla Uppsalavandringen – blev en skattjakt. Inspirationen fick han dels av att Linnés studenter vid sina nyfikna växtstudier längs vandringsstråken ibland fann sällsynta växter (ett slags skatter), dels av det för tiden mycket populära aktiviteten geocaching. Här skulle både GPS, mobiltelefon och QR-koder involveras.

Lederna var färdiga 2012 och lockar barn och vuxna än idag, inte minst tack vare att Biotopia marknadsför dem.

Äventyrsfolder och GPS leder dig till skatten

Innan man ger sig ut på äventyr laddar man ner en snyggt formgiven äventyrsfolder med karta, artfakta och annan viktig och praktisk information från linnestigarna.se eller så hämtar man den i tryckt form på Biotopia, i stadshusets entré eller vid ledstarterna. På Biotopia kan man också låna en GPS – ett viktigt verktyg för den som vill hitta skatten. (Stigarna finns också i appen Naturkartan och en film som visar hur skattjakten går till finns på linnestigarna.se)

Längs stigen söker man upp platser som är markerade på kartan med sina GPS-koordinater och ett kryss. Väl där svarar man på en platsanknuten fråga och får på så sätt en ledtråd i form av några siffror till de koordinater som till slut ska visa var skatten finns. Om man vill kan man med hjälp av telefonnummer eller QR-kod ringa till Carl von Linné (i form av en skådespelare) för att få lite hjälp med svaret på frågan.

Kan tekniken skymma naturupplevelsen?

Naturstigars styrka är att de får människor att röra på sig och ta till sig naturen, menar Emil. Men det får inte bli mer transport än natur. Det måste finnas platser längs lederna där man uppmanas och inspireras till att stanna upp – som vid kanten av ett kärr, utsikten på rullstensåsen och liknande.

Även om det idag blivit busenkelt att använda QR-koder och ljudguider i naturvägledningen så är han inte enbart positiv till det. Inte till skyltar heller egentligen.
– Risken är att läsandet och lyssnandet gör besökaren passiv och att omgivningen liksom försvinner. För att verkligen se naturen måste man lägga undan mobilen.

Men, resonerar han vidare, om man har en röst i örat som berättar något spännande och intressant samtidigt som man blir uppmanad att se sig omkring i landskapet så kan det bli väldigt starkt.– Det är väl det närmaste man kan komma en mänsklig guide, säger Emil. Men det får aldrig bli för mycket teknikfokus.

Intervju och text: Åsa Ottosson