Sveriges miljöarbete
Sveriges miljöarbete är uppbyggt kring sexton miljökvalitetsmål. Förhoppningen är att om vi uppfyller dessa kommer vi säkerställa den svenska naturen och vår livsmiljö.
Miljömålssystemet består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt ett antal etappmål.
Generationsmålet är ett övergripande mål som ska vara vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället.
Riksdagens definition av generationsmålet är:
"Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser."
Strukturen grundlades av riksdagen 1999 och har kontinuerligt uppdaterats.
Årlig utvärdering
Politikerna fattar beslut som är tänkta att öka vår möjlighet att uppfylla miljömålen, men samtidigt fattas också beslut inom andra politikområden som missgynnar uppfyllandet av miljömålen.
Så även om vi har en bra miljövårdspolitik på pappret så har vi ändå svårt att uppfylla den i praktiken.
I den senaste årliga utvärderingen (2025) bedöms utvecklingen i miljön positiv för två miljökvalitetsmål, neutral för nio och negativ för fem.
Miljöbedömningar
Miljöpolitiken vilar på grundprincipen att all verksamhet ska ge minsta möjliga negativa miljöpåverkan och därför ska man före olika projekt, som vägbyggen eller annan exploatering göra miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) eller andra miljöbedömningar.
Målet är att naturens resurser alltid ska användas på ett hållbart sätt. Inom skogsbruk betyder det bland annat att man är skyldig att plantera ny skog vid avverkning, att man tar generella miljöhänsyn och skyddar vissa biotoper.
Andra verktyg
För att motverka förlusten av biologisk mångfald använder vi i Sverige också många andra verktyg. Det handlar exempelvis om att inrätta naturreservat, fridlysning av särskilda arter eller olika typer av direkta biotopförbättrande åtgärder.
Genom att skydda områden med särskilda biotoper är det tänkt att det ska leda till att arterna får gynnsam bevarandestatus, det vill säga stabila, livskraftiga populationer. Man har också beslutat om särskilda åtgärdsprogram för att lyfta fram vilka specifika krav enskilda hotade arter har, och vilka åtgärder som krävs för att arterna ska få gynnsam bevarandestatus.
Viktiga åtgärder inom landsbygdspolitiken är också att främja olika former av hävd, som bete, slåtter och hamling, för att förhindra igenväxning. Det vill säga att försöka efterlikna aktiviteter som tidigare utfördes inom lantbruket. En del biotoper utsätts för naturvårdsbränning för att gynna arter som naturligt söker sig till brandområden, och på andra håll återställer man våtmarker och andra vattenområden. Markägare kan söka miljöersättningar för att genomföra åtgärder som förbättrar situationen.
- Läs mer om naturvårdens verktyg på sidan om detta.