“Jag insåg att jag måste förstå skogen för att kunna påverka.” Därför pluggar Hilda Forest & Landscape

Första gången hon skrev hur blir man jägmästare? var hon femton. Sju år senare satt hon framför samma sökfält och klickade sig vidare. SLU:s kandidatprogram dök upp – och ett av dem fångade hennes blick: Forest & Landscape i Alnarp. 

– Jag ville först egentligen inte läsa det. Det var på engelska och det gjorde mig nervös, säger hon och ler åt minnet. 

– Men kombinationen skog och landskap kändes så användbar. Jag ville jobba med skogen och insåg snabbt att man måste se hela landskapet för att fatta kloka beslut. Det är lika viktigt i såväl  nationalparker och friluftsområden som i skogsplanering. Allt hänger ihop. 

Naturen har funnits runt Hilda hela livet. Morfar har skog, hennes mamma hade en stark relation till naturen och hennes pappa är en hängiven vandrare och skidåkare.

– Jag tror jag har ärvt det, säger hon.

En utbildning där stövlarna är lika viktiga som böckerna 

Det säger mycket om Hilda. Hon var barnet som kom hem med barr i håret efter Friluftsfrämjandets lördagsträffar, tonåringen som blev arg på Black Friday, förskolepedagogen som lät barnen gräva efter mask lite längre än planerat – och skid­lä­raren som tyckte att snö borde behandlas som något heligt. 

När hon pratar om varför Forest & Landscape blev rätt val, känns allt självklart. För henne är styrkan att utbildningen binder samman naturvård, mänskliga perspektiv och biologiska system.  

Utöver det är programmet praktiskt på riktigt: exkursioner, mätningar, regn, myror och stövlar som får jobba hårt. 

– Studierna är både teoretiska och praktiska. Det är väldigt trevligt och lärorikt att röra sig mellan olika stationer i skogen och diskutera med klasskompisarna. I en kurs åkte vi till Småland i fyra dagar, och SLU stod för både boende och minibussar. Det känns som en lyx att få komma ut till platser vi studenter annars aldrig hade fått se. 

När klimatångest möter kunskap (och blöta strumpor) 

Klimatfrågorna är ständigt närvarande i Hildas liv, men de styr henne inte. Utbildningen har i stället gett henne verktyg att hantera oron. 

– Ju mer jag lär mig, desto tydligare ser jag vad jag faktiskt kan påverka. Man måste know your enemy – vill du förändra något behöver du först förstå hur det fungerar. Annars blir oron förlamande. 

Hon berättar om hur hon börjat förstå vikten av naturvårdsbränningar, våtmarkers roll och varför skogar är planterade som de är. 

– Jag kliver ner i våtmarker och blir genomblöt. Men nu vet jag varför de är viktiga, så jag kan inte ens bli sur, säger hon med glimten i ögat. 

Att guida nya skogsägare mot hållbara beslut 

När framtiden kommer på tal blir Hilda mer fokuserad. 

– Jag vill bli jägmästare och jobba med nya skogsägare.  

Hon gillar att möta människor i början av deras relation till sin skog, och få guida dem genom beslut som påverkar både natur och framtid. 

– Om någon är orolig för våtmarker kan jag visa kartor över diken vi kan fylla igen. Om någon gillar insekter kan vi titta på gamla träd och bestämma att de får stå kvar. Många har också sina svamp- eller bärställen som är viktiga att bevara. Det känns bra att få vara del av lösningen, inte problemet. 

Mer än ett program: en väg in i framtidens miljöarbete 

Nu, två år in i utbildningen, kan Hilda konstatera att oron över engelskan var helt obefogad.

– Engelskan är mycket lättare än man tror, säger hon. 

Men det är inte språket hon vill betona när hon pratar med andra som funderar på programmet. Det viktiga, menar Hilda, är möjligheten att faktiskt göra skillnad. 

– Om du bryr dig om naturen, miljön, klimatet – plugga något där du får kunskap om det. Jag känner att jag kan påverka nu. Det inger hopp. Lärarna är tydliga med att människan är det största hotet, men de visar också vilka vägar som fungerar. Det gör det lättare att fortsätta. 

Hon uppskattar också den internationella mixen i klassen.  

– Alla har olika perspektiv. Att få höra hur skogsbruk och naturvård bedrivs i andra länder är väldigt inspirerande. Vi kan lära mycket av varandra och man blir smartare av att höra fler verkligheter.  

Att vara en del av något som sträcker sig bortom en själv 

När jag frågar vad skogen betyder för henne lutar hon sig tillbaka och tänker efter. 

– Skogen lär oss att allt viktigt tar tid, säger hon till slut. Och att det vi gör nu betyder något långt efter att vi är borta.

Det är en stillsam tanke, men den rymmer mycket. Kanske är det just därför Hilda har valt den här vägen: för att få arbeta med något som inte bara handlar om nutiden, utan om framtiden vi lämnar efter oss.