Övervakningsprogrammet för bekämpningsmedel

Var proverna tas

Miljöövervakningen av bekämpningsmedel utförs främst i fyra små avrinningsområden (8 – 16 km²) i fyra jordbruksregioner: i Skåne (M42), Halland (N34), Östergötland (E21) och Västra Götaland (O18). Områdena kallas typområden och består av omkring 90 procent åkermark. I varje typområde provtas ytvatten och sediment, från den bäck som avvattnar området, samt grundvatten från ca 3-6 meters djup. Lantbrukarna i typområdena intervjuas varje år för att samla in uppgifter om vilka grödor som odlas och vilka bekämpningsmedel som använts. Användningen av bekämpningsmedel jämförs med de påträffade bekämpningsmedelsresterna i ytvattnet som avvattnar typområdet.

I miljöövervakningen ingår också två lite större skånska åar (Skivarpsån och Vege å, med avrinningsområden på 102 respektive 488 km2) där ytvatten och sediment provtas.

Bekämpningsmedel från regnvatten och luft har samlats in i Skåne sedan 2002 respektive 2009. Sedan 2009 har ytterligare en lokal för insamling av regnvatten använts, fram till och med 2016 i Aspvreten, Södermanland och därefter i Norunda, Uppland.

Provtagningens omfattning

Provtagningen av ytvatten i typområdena är tidsintegrerad och utförs med hjälp av automatiska ISCO-provtagare som är programmerade att ta ett mindre delprov var 90:e minut, dygnet runt i en vecka. Dessa delprov ger ett veckomedelsprov som visar vilka bekämpningsmedel som passerat och deras medelkoncentration under veckan. Proverna samlas in mellan maj och oktober, den period då bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket är som störst. I typområdena i Skåne och Halland samlas prov in även under resterande delen av året, men då i tvåveckorsintervaller. Dessa prover tas för att undersöka om jordbruksmark även läcker rester av bekämpningsmedel under vintern.

I Skånes typområde (M42) finns även en provtagare för flödesstyrd provtagning från vilket ett begränsat antal prover analyseras årligen. 

Ytvattenprovtagningen i de två större åarna görs för hand med flaskor som sänks ner vattendraget, så kallad momentan provtagning, en till två gånger per månad mellan maj och oktober.

Grundvattenprover tas vid fyra tillfällen per år på två platser i typområdena.

Sedimentprover samlas årligen in i typområdena och de två åarna. Fram till 2021 togs ett momentant sedimentprov i september men metoden har nu ändrats så att en sedimentfälla sitter i vattnet från maj till oktober.

Regnvattenprover samlas in regelbundet efter regn, mellan april och oktober i Hallahus och maj till september i Aspvreten/Norunda. Totalt blir det 10-15 regnprover per provplats och år. Ett tiotal luftprover samlas in årligen med hjälp av en provtagare som aktivt pumpar luft genom ett filter och en adsorbent (PUF).

Analysprogrammet

Sedan 2002 har antalet bekämpningsmedel (främst växtskyddsmedel) som ingår i analyserna av vattenproverna ökat från knappt 80 till runt 160 per prov (Figur a), bland annat för att nya substanser har blivit godkända på marknaden och därför lagts till analyserna. Parallellt har substanser prioriterats bort ur analyserna, främst för att de inte påträffas i proverna. Totalt 196 substanser har ingått i analyserna under någon period. Sediment- och luftproverna analyseras för något färre substanser.

Ambitionen för analysprogrammet är att inkludera så många som möjligt av de substanser som används i typområdena, för att programmet ska vara aktuellt och spegla dagens användning. Samtidigt finns substanser som inte längre används kvar i analysprogrammet eftersom de fortfarande detekteras i ytvattenproverna. Detta för att kunna följa utfasningen och den eftersläpning i uppmätta halter i vatten samt luft, nederbörd och sediment som föreligger för en del av substanserna. 

Substanser prioriteras utifrån vissa kriterier, bland annat vilka grödor de används i samt försäljning på nationell nivå. Prioritet ges dessutom till de substanser som används på stora arealer eller i stora mängder i typområdena. Även substanser med låga riktvärden (det vill säga extra giftiga ämnen), hög rörlighet (svag bindning till jordpartiklar och därmed risk för snabb transport till yt-och grundvatten, Kfoc) och lång halveringstid (ämnen som bryts ner långsamt, DT50) ges högre prioritet. De senaste åren har ett större fokus även lagts vid inkludering av nedbrytningsprodukter (som också kan benämnas metaboliter eller transformationsprodukter).

Utvecklingen av nya metoder och allt bättre instrument har möjliggjort att mätningarna kunnat göras vid allt lägre koncentrationer (Figur b). Störst förändring skedde från och med 2009 års analyser då en helt ny metod togs i bruk. Det betyder att en ökning av antalet påträffade substanser i vissa fall är en effekt av den ökade möjligheten att detektera substanser och inte nödvändigtvis innebär att antalet fynd av substanser i proven faktiskt har ökat. 

Samtliga analyser av växtskyddsmedel har utförts av laboratoriet för organisk miljökemi (OMK) vid Institutionen för vatten och miljö, SLU. Analysmetoderna för vatten är ackrediterade av SWEDAC och laboratoriet deltar regelbundet i internationella interkalibreringar. Vattenproverna analyseras som helvattenprover, det vill säga både den partikelbundna och fria fraktionen av ämnena ingår i haltbestämningen. Laboratoriet är även ackrediterat för att rapportera s.k. spårhalter (halter under kvantifieringsgränsen men över detektionsgränsen) och därför finns dessa med i redovisningarna av resultaten.

Data och resultat

Då Natuvrådsverket finansierar provtagningen är data öppna och resultaten kan laddas ned hos datavärden. Data sammanställs även i ett antal figurer som går att se på grannsidor. På datavärdens hemsida Jordbruksvatten finns även dygnsmedel för vattenflödet i bäckarna i typområdena och åarna.