Växtplankton

Inledning

Växtplanktonprover tas med hjälp av en rörhämtare och täcker in motsvarande översta 75 % av epilimnion. Provet konserveras med en jodlösning som även gör att morfologiska karaktärer syns bra vid analysen på laboratoriet i mikrokop. En känd volym sedimenteras i en räknekammare vartefter växtplankton kan bestämmas, räknas och mätas med ett inventerat faskontrastmikroskop.Genom bestämningen får varje individ ett taxonomiskt namn och räknas. En representativ del av individerna mäts vilket gör att biovolymen kan beräknas och sedan räknas om till biomassa. 

Fyra huvudsyften med växtplanktonundersökningar:

• Bedömningar av effekten av näringspåverkan på en sjö med hjälp av växtplanktons totalbiomassa och ett planktontrofiskt index där växtplanktonsläkten har olika indikatorvärden baserade på vid vilken näringspåverkan de trivs bäst. Används inom vattenförvaltning. 
• Bedömning hur vattnets surhet påverkat växtplanktons artrikedom i en sjö. Används inom vattenförvaltning.
• Trender för arter och grupper av växtplankton i de sjöar som övervakats årligen under många år. Äldsta tidserierna är 60 år långa. 
• Specifika frågeställningar som att ta reda på vilka mängder det är av växtplanktonarter som kan betraktas som besvärsbildande som t.ex. giftproducerande cyanobakterier, kiselalger som sätter igen nät, slemproducerande alger, arter som ger upphov till lukt- och smakförändringar på råvatten, arter med ett hetero- eller mixotroft levnadssätt samt andra arter som genom sin livsform indikerar en viss miljöevasituation. 

För tolkning av växtplanktonresultat är fysikalisk-kemiska data särskilt viktiga (temperatur- och skiktningsförhållanden, koncentrationer av närsalterna kväve och fosfor, kisel, ljusklimat, pH och alkalinitet).

Kända problem med parametern och/eller viktiga metodförändringar

Fram till och med 1991 analyserades endast dominerande arter i växtplankton­proverna. Detta innebär att sällsynta arter är underrepresenterade i analysresultaten för dessa prover, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter och bio­diversitet på resultat från prov insamlade före 1992. 

Nuvarande analysmetod

Gäller från och med januari 1992

Metoder: 

1. Övervakningsmanual - Växtplankton i sjöar (Havs- och vattenmyndigheten) 
2. SS-EN 15204:2006. Vattenundersökningar - Vägledning för bestämning av förekomst och sammansättning av fytoplankton genom inverterad mikroskopi (Utermöhl-teknik)
3. SS-EN 16695:2015. Vattenundersökningar – Vägledning för beräkning av mikroalgers biovolym 

Tidigare analysmetoder

1970 01 - 1991 12
Metod: Metod beskriven som BIN P RO66 i Recipientkontroll vatten. 1. 1986. Undersökningsmetoder för basprogram. Metodbeskrivningar. - Naturvårdsverket rapport 3108.
Anm.: Metoden avser analys av dominerande arter, vilket innebär att sällsynta arter är underrepresenterade, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter och bio­diversitet.

1965 01 - 1969 12
Metod: Metod beskriven i Willén, T. (red.) 1969. Metodik vid biologiska sjöundersökningar. - Meddelanden från naturvårdsverkets limnologiska undersökning (Mälarundersökningen) 30: 41-44.
Anm.: Metoden avser analys av dominerande arter, vilket innebär att sällsynta arter är underrepresenterade, samt att det är svårt att använda mått som antalet arter/biodiversitet.