Navinder Singh

Jag är professor i restaureringsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), där jag leder forskning om biologisk mångfald, djurs ekologi och restaurering av ekosystem. En central del av min forskning handlar om att förstå hur arter och ekosystem påverkas av klimatförändringar och mänsklig markanvändning, och hur vi kan använda denna kunskap för att utveckla mer effektiva strategier för naturvård och ekologisk restaurering.

I min forskning kombinerar jag fältstudier och långsiktig miljöövervakning med modern teknik, rörelseekologi och kvantitativa modeller för att undersöka ekologiska processer – från enskilda arter till hela landskap. Arbetet omfattar boreala skogar, vattendrag, fjällmiljöer och gräsmarker och bedrivs i nära samarbete med forskare, myndigheter, näringsliv och lokala aktörer, både i Sverige och internationellt.

En viktig ambition är att utveckla prediktiv restaureringsekologi, där vi inte bara försöker förstå hur naturen har förändrats, utan också förutsäga hur ekosystem kan utvecklas framöver. Genom att förena ekologisk kunskap med nya analysmetoder vill jag bidra till bättre beslut om var, när och hur restaureringsinsatser kan göra störst nytta och skapa långsiktiga värden för både biologisk mångfald och samhälle.

Att restaurera biologisk mångfald genom ekologisk kunskap, innovation och samarbete

Världens ekosystem genomgår omfattande förändringar. Klimatförändringar, förlust av livsmiljöer, intensiv markanvändning, föroreningar och invasiva arter förändrar skogar, vattendrag, fjällmiljöer och jordbrukslandskap i en takt som vi sällan tidigare har upplevt. Att bevara den biologiska mångfald som finns kvar är avgörande, men naturvård handlar också om att skapa förutsättningar för ekosystem att återhämta sig. Framtidens biologiska mångfald är därför beroende av vår förmåga att restaurera ekosystem, stärka ekologiska processer och utveckla motståndskraftiga landskap där både natur och människor kan leva och utvecklas.

Min forskning utgår från en enkel men grundläggande fråga: Hur kan ekologisk forskning hjälpa oss att restaurera biologisk mångfald i en snabbt föränderlig värld?

För att besvara den frågan behöver vi förstå inte bara hur ekosystem påverkas av störningar, utan också vad som avgör deras förmåga att återhämta sig. Ekologiska processer följer sällan gränserna mellan enskilda livsmiljöer eller ekosystem. Sambanden mellan arter, landskap och ekologiska funktioner är därför avgörande för att utveckla restaureringsinsatser som fungerar i såväl land- som vattenmiljöer.

Min vetenskapliga nyfikenhet har genom åren fört mig mellan mycket olika delar av världen och ekologiska system – från bergslevande hovdjur i Himalaya och vandrande djurpopulationer på Centralasiens vidsträckta stäpper till boreala skogar, vattendrag och rovfåglar i norra Europa. Trots de stora skillnaderna mellan dessa miljöer återkommer liknande frågor: Varför är vissa ekosystem mer motståndskraftiga än andra? Vad avgör om en population återhämtar sig eller fortsätter att minska? Och hur förändras arter och deras samspel när livsmiljöerna förändras?

Idag är restaureringsekologin den gemensamma nämnaren som förenar dessa forskningsintressen. Det är ett område där grundläggande vetenskaplig nyfikenhet möter en av vår tids stora samhällsutmaningar. För mig handlar restaurering inte enbart om att åtgärda tidigare skador, utan också om att fördjupa vår förståelse av ekologiska processer och utveckla kunskap som kan bidra till effektiv naturvård, hållbar förvaltning och välgrundade miljöbeslut.