Krönika

Studenters syn på lärosätenas hållbarhetsarbete

För studenter är hållbarhet en högst närvarande fråga. De flesta studenter är unga, med en snittålder på runt 25 år som nybörjarstudent, och det är vår generation som kommer att leva längst med konsekvenserna av klimatkrisen. Hållbarhet och klimatomställningen blir därför naturligt viktiga frågor för Sveriges studenter.

Universitet och högskolor är inte verksamheter som alla andra. Här skapas framtiden, dels genom forskning, men främst genom de många studenter som formas av den kunskap och de insikter de bär med sig under sina liv. Precis som klimatkrisen drabbar hela samhället, måste alla studenter få rätt verktyg för att hantera hållbarhetsfrågor i sitt kommande yrkesliv. Hållbarhet får inte tillåtas bli en fråga bara för vissa ämnesområden, utan måste ses som en viktig del av alla utbildningar, och det kan inte vara något som trycks in sist i kursplanen, utan något som bör genomsyra hela utbildningen. Forskningsanknuten utbildning av högsta kvalitet är en förutsättning för omställningen.

Studenter vill också att lärosätena lever som de lär, att lärosätena går före. Om universitet och högskolor, som sitter på den vetenskapligt förankrade kunskapen om klimatkrisens allvar, lever som den lär, då lär vi studenter oss att kunskap och handling faktiskt hänger ihop. Att inte översätta ord till handling lär oss studenter indirekt att man kan säga en sak och göra en annan. Genom Klimatramverket har en stor del av Sveriges lärosäten redan lovat att vidta åtgärder för att hålla sig inom 1,5-gradersmålet och Lärosätenas klimatnätverks gedigna arbete visar hur dessa målsättningar kan uppnås i praktiken. Hållbarhetsarbetet måste vara lärosätesöverskridande, och målen vara mer ambitiösa än att enbart bli klimatneutrala. Det är också viktigt att hållbarhetsfrågor inom akademin även arbetas med på ett internationellt plan. Flygresor som resultat av internationella akademiska samarbeten står för en stor del av Sveriges lärosätens växthusgasutsläpp. Här krävs ansvarstagande och en balans mellan klimatåtgärder och mobilitet, där digital kommunikation och effektiva transporter kan minska utsläppen.

Vi studenter kräver också insyn så att vi kan se om åtgärderna är tillräckliga och rättvisa. Precis som i lärosätenas verksamhet i övrigt måste studentrepresentanter involveras i beslut som rör verksamhetens klimatpåverkan.

Akademin är en ytterst central aktör i klimatkrisen, både som den som producerar avgörande forskning i ämnet samt den som formar och utbildar framtidens arbetskraft och förändringsaktörer. Sveriges lärosäten, med nästan 80 000 anställda, en halv miljon studenter, och 100 miljarder i intäkter är fortfarande den största statliga sektorn sett till antal anställda, och är en kraft att räkna med. För att den kraften ska komma till sin rätt måste varje lärosäte ta fullt ägandeskap över arbetet och avsätta resurser för det. Om inte lärosätena, som kommer med upplysningarna om klimatkrisen, går till handling, vilka ska då göra det?

Vi studenter möter en värld som alltmer kommer att präglas av klimat- och miljökrisen. Ger akademin oss verktygen och visar att omställningen går att göra i praktiken, rustar den framtidens förändringsaktörer till att själva leda omställningen.

Rasmus Lindstedt
Ordförande, Sveriges förenade studentkårer (SFS) 

Melker Wargbaner
Studentrepresentant i Lärosätenas klimatnätverks värdkonstellation, utsedd av Sveriges förenade studentkårer (SFS)