Är dagens dagvattenhanteringssystem säkra filter för toxiska miljöföroreningar?

Regn och smältvattnen som rinner ut från urbaniserade områden är förorenat av ett brett spektrum av miljöföroreningar som härrör från trafik, slitage på vägytor, byggnader, ogräsbekämpning och andra urbana element och aktiviteter. Vatten som hamnar i urbana miljöer samlas vanligtvis upp i dagvattenbrunnar som leds till dagvattendammar. Därefter leds vattnet ofta ut till åar eller sjöar utan ytterligare rening. Detta innebär utsläpp av kemiska föroreningar till vattendrag som kan leda till hälsoeffekter hos vattenlevande organismer, förändrad struktur och funktion i ekosystem, minskad biologisk mångfald, anrikning av hälsofarliga ämnen i näringskedjan och att människor blir exponerade för oönskade kemiska ämnen genom dricksvattnet.

Arbetet i projektet SAFESTORM har fokus på att hitta hälsofarliga miljöföroreningar som slinker igenom dagvattendammar och når recipienter inklusive dricksvattenkällor. För att hitta dessa föroreningar används effektstyrd analys med hjälp av cellbaserade biologiska tester kombinerat med högupplöst masspektrometri för vattenprover tagna i dagvattendammar och deras recipienter, före och efter kraftiga regn.

Vi har genomfört fältprovtagningar på två sinsemellan olika platser för dagvattenhantering. Den traditionella dagvattendammen Tibble i Kungsängen (Uplands-Bro kommun) och Rosendalsanläggningen i Uppsala kommun, varav den senare representerar en så kallad blågrön infrastruktur för dagvatten och har en  mer modern design. Båda systemen syftar till att skydda recipienter från oönskade kemiska ämnen.