Tillståndet i sjöar och vattendrag
Rester av bekämpningsmedel som används i jordbruket kan transporteras ut i den omgivande miljön. Största delen bryts ned, oftast till mer ofarliga ämnen, men en del når vattenrecipienten och kan då orsaka skador på vattenekosystemet samt utgöra ett hot mot dricksvattenkvaliteten.
Riskerna för skador har minskat
När bekämpningsmedel började användas i större skala under 1950-talet, användes medlen utan större kunskap om vilka negativa effekter som kan uppträda i miljön. Långlivade ämnen som ackumulerades i näringskedjor användes, exempelvis DDT. När kunskapen ökade om riskerna med spridning av bekämpningsmedel infördes striktare regler för vilka ämnen som skulle få användas. Framförallt långlivade och bioackumulerande ämnen skulle undvikas. Mängden ämnen, i kg, som används inom jordbruket har minskat sedan dess. Hanteringen och spridningen av ämnena har också blivit bättre. Allt detta har gjort att riskerna för oavsiktliga skador i miljön har minskat. Detta gäller särskilt för risken att ett ämne ska kunna ha en långtidsverkan och därmed långsamt bygga upp halter i miljön som är skadliga för växter och djur.
Sedan 2002 finns ett nationellt miljöövervakningsprogram för mätningar av bekämpningsmedel i ytvatten, grundvatten, sediment, nederbörd och luft med fokus på jordbruksområden, finansierat av Naturvårdsverket. CKB stöttar med strategiskt utvecklingsarbete och att öka förståelsen och användbarheten av befintliga data inom området Miljöövervakning.
Läs mer
Kontakt
-
PersonBodil Lindström, miljöanalysspecialist, SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljönAvdelningen för organisk miljökemi och ekotoxikologi