Tillståndet i sjöar och vattendrag

Tillståndet i miljön övervakas sedan år 2002 kontinuerligt i den nationella miljöövervakningen. Bekämpningsmedel analyseras i bäckar i fyra små avrinningsområden och i två lite större åar. Resultat från dessa analyser visar att i alla vattendragen hittas små mängder av bekämpningsmedel och att i ungefär vart tredje prov överskrider något ämne det riktvärde som indikerar att skador på vattenlevande organismer kan uppkomma. Mellan 5 och 20 ämnen hittas någon gång per år i koncentrationer som kan innebära risker för växter eller djur i vattendragen.

Genom att beräkna ett toxicitetsindex går det att jämföra vattenkvaliteten mellan olika provområden och inom samma område vid olika tidpunkter. Ett högre indexvärde innebär en större risk för påverkan på vattenlevande organismer.

De sammanlagda indexvärdena för varje år varierar ganska mycket, men överlag ses en svag, generellt nedåtgående trend över perioden 2009–2023. Sett per typområde är det dock endast Hallands typområde som har en signifikant nedåtgående trend, främst på grund av de två första årens ovanligt höga index. Dessa indextoppar påverkar också statistiken för det genomsnittliga indexet, varför trenden bör tolkas med viss försiktighet.

Västra Götalands typområde har generellt ett lägre toxicitetsindex över åren än de andra typområdena, följt av Östergötland, medan Skånes och Hallands typområden har relativt lika nivåer. Bakgrunden till detta är det komplexa sambandet mellan jordart, klimat och användning av växtskyddsmedel. Användningen är åtminstone delvis knuten till valet av grödor, där till exempel spannmål, som är den främsta grödan i Västra Götalands avrinningsområde, kräver jämförelsevis färre växtskyddsbehandlingar än exempelvis potatis och sockerbetor, som odlas i de andra typområdena. Toxicitetsindex är en indikator inom miljömålet Giftfri miljö.

Vemmenhögsån i Skåne har den längsta tidsserien med mätningar av bekämpningsmedel i ytvatten i Sverige. Under 1990-talet sjönk halterna dramatiskt, trots att den använda mängden bekämpningsmedel låg kvar på ungefär samma nivå. Minskningen av de uppmätta halterna är ett resultat av flera informationskampanjer om god hanteringen av bekämpningsmedel till områdets lantbrukare som genomfördes under mitten av 1990-talet, samt olika initiativ med ekonomisk stimulans och nya regler på nationell nivå som infördes några år senare.

Läs mer om Vemmenhögsprojektet här.

Användningen av de långlivade ämnena har minskat men däremot har de akutgiftiga ämnena behållits och vidareutvecklats. Tanken med dessa är att de ska ha en snabb effekt och sedan brytas ned innan de når vattendragen och dess organismer. Detta innebär att ämnena inte ska kunna ha någon effekt över längre tid, men eftersom de är mycket giftiga i inledningsskedet är det helt avgörande att de inte når fram till vattendragen alltför fort. Exempel finns på att ett kraftigt regn efter besprutningen kan spola ut ämnena snabbt till ytvattnen och att halterna då kan bli mycket höga i vattendragen.

Ambitionen att minska risken för bioackumulation har medfört att man undvikit ämnen som är fettlösliga och i stället prioriterat ämnen som är lättlösliga i vatten. En nackdel med detta är att de nya bekämpningsmedlen inte fäster så lätt på jordpartiklar och därför transporteras förhållandevis snabbt genom marken, ned till grundvattnen och ut till ytvattnen med ökade risker för akuta effekter på organismer som lever i sjöar och vattendrag. Ämnen som är akutgiftiga även vid låga koncentrationer används oftast vid angrepp av insekter. I miljöövervakningen uppmäts vid enstaka tillfällen halter av dessa insektsmedel som är flera hundra gånger högre än riktvärdena. 

Akuta effekter kan även uppstå i samband med olyckor och slarv t.ex. på grund av att sprutor och andra besprutningsredskap sköljs rena på ett olämpligt sätt eller att de välter under transport till och från åkern. Hur vanligt det är att akutgiftiga halter förekommer till följd av olämplig hantering eller olyckor är svårt att bedöma. Episoderna är sannolikt mycket kortvariga men kan ändå få påtagliga konsekvenser om medlen som sköljs ut är giftiga för de vattenlevande organismerna. Vid momentan provtagning, som är den vanligaste metoden, tas ett vattenprov vid en viss tidpunkt och man får en ögonblicksbild av halterna i vattnet. Det är väldigt liten chans att man lyckas provta precis när den höga koncentrationen uppstår. Vid tidsintegrerad provtagning, som bl.a. används inom det nationella miljöövervakningsprogrammet, fångar man alla toppar men proverna analyseras som samlingsprov för en hel vecka vilket gör att det ändå är svårt att uttala sig om hur höga toppkoncentrationerna varit.

Att kunna avgöra om sjöar och vattendrag är påverkade av bekämpningsmedel är viktigt för att kunna utföra rätt åtgärder, och säkerställa att vatten har god ekologisk status (enligt EU:s vattendirektiv). De starkt varierande halterna av bekämpningsmedel är en svårighet då man ska bedöma riskerna för skador i ett vatten utifrån enstaka värden. Eftersom koncentrationstopparna kan vara korta, är det svårt att få kunskap om de högsta nivåerna. En annan svårighet är att det som regel finns ett antal ämnen samtidigt i vattnet och det blir då svårt att bedöma vilken den sammanlagda effekten blir på vattenlevande djur och växter. Dessutom är analyserna av bekämpningsmedel kostsamma. Att undersöka vattenlevande djur och växter kan därför vara ett mer effektivt angreppssätt, eftersom artsamhällena exponeras kontinuerligt och därför avspeglar den sammanlagda påverkan. Vattenlevande organismers status är också centralt i svenska vattenförvaltning och i EU:s vattendirektiv.

CKB genomför årlig provtagning av bottenfauna och kiselalger i fyra vattendrag i södra Sverige. Läs mer om den biologiska övervakningen och annat arbete kring biologiska effekter.

Nationell miljöövervakning av bekämpningsmedel startade år 2002 med Naturvårdsverket som finansiär. Syftet med miljöövervakningen är att undersöka i vilken omfattning olika bekämpningsmedel läcker till omgivande vatten samt att följa den långsiktiga förändringen över tid.

Fyra små avrinningsområden (800–1700 hektar) representerar fyra stora jordbruksregioner i Sverige. Områdena kallas typområden och ligger i Skåne, Halland, Östergötland och Västra Götaland och i alla områden är omkring 90 procent av marken jordbruksmark. Tidsintegrerade samlingsprover tas varje vecka i bäckarna från maj till november och proverna analyseras på cirka 160 olika substanser.  I områdena intervjuas lantbrukarna om odlingen och deras användning av bekämpningsmedel och det tas även grundvattenprover och sedimentprover. I miljöövervakningen ingår också två skånska åar för ytvattenprovtagning och två platser (en i Skåne och en i Uppland) för insamling av regnvatten, varav den i Skåne också används för luftprovtagning.

På institutionen för vatten och miljös webbsidor kan du läsa mer om nationell miljöövervakning av bekämpningsmedel i miljön, se resultat och ladda ned data.