Saffran och lussekatter
Alla lussekatter är saffransbröd, men alla lussebullar är inte lussekatter. SLU Future Foods måltidsexpert Richard Tellström reder ut vad som egentligen är katt, galt eller gris, och hur det gick till när saffranet blev förknippat med julens smaker.
I Sverige finns saffran belagt sedan 1328. Då hölls gravölet i Uppsala efter stormannen Birger Persson från Finsta-ätten, även känd som Heliga Birgittas far. Som av en händelse blev räkningen från den minnesfesten bevarad och där står finns saffran med. Vi vet inte vad saffranet användes till den gången, men kanske var det till saffransgula begravningskringlor – sådana är i alla fall kända och omnämnda från 1600-talet. Om saffranet målades på eller ingick i degen till kringlorna framgår inte, men det användes troligen mer som en färg än en smak. Statusen låg dels i en färg som liknade guld och dels att den var så lysande stark.
Från 1400- och 1500-talen möter vi saffran i korv och som vinkrydda och från 1600-talet i marsipankonfekt. Det här var förstås något som serverades i samhällets toppskikt, då kryddan hämtades från Spanien, Nordafrika eller Persien.
Saffran och Lucia
Vad är då kopplingen till Lucia? Lucias helgondag infaller den 13 december, och natten före ansågs länge vara både magisk och farlig. Det var en natt då framtiden kunde anas, och sådana farliga nätter borde man helst vaka in. Före kalenderreformen 1753, då elva dagar togs bort ur den svenska kalendern, var Lucia-natten årets mörkaste natt. Morgonen firades med öl, kaffe eller brännvin på sängen. I Värmland berättas från 1800-talet att man satte sig till bords vid fyra-femtiden på morgonen och åt en rejäl måltid.
Till 1800-talets högtider blev brödbakandet viktigare. Pådrivande för det var livsmedelsbranschens utveckling till följd av politiska, tekniska och odlingsmässiga genombrott. Skiftena skapade intresse för odling av mer vete och den nya sockerbetan; ångan drev kvarnar och sockerbruk; ångfartygen levererade exotiska kryddor, och bakandet industrialiserades och gav tillgång till nya bullar, kex och kakor till lågt pris. Ett adventsfikande för alla etablerar sig allt mer.
Katt, galt eller gris?
Ett första belägg i tidningstext för just lussebröd är i Västsverige på 1880-talet med det märkliga ordet lussekatt. Ordet är inte vårt utan länkar oss samman med Nederländernas brödhistoria. Sedan 1500-talet finns där ett bröd med namnet duivekater, som betyder ’djävulskatt’. Det delas ut av jultomtens föregångare Sankt Nikolaus och hans medföljande djävulsfigur Svarte Petter till snälla barn den 6 december. Duivekater är långsmala jul- och påskbröd som ser ut lite grand som en utdragen men tjock benknota.
En lussekatt är alltså egentligen inte ett s-format lussebröd. Ett bröd i den formen heter istället julgalt eller julgris och liknar mer ett gristryne med sina två russin. Den brödformen finns också på Sicilien som är helgonet Lucias hemvist, och kallas de för Pane Siciliano. S:et står för salvator, det vill säga Frälsaren eller Kristus. Ett sådant bröd är dock stort, ungefär som en franskbrödlimpa och har inga russinögon.
Det är i Göteborg i 1800-talets slut som duivekaterna börjar bakas till Lucia. De färgas saffransgula och får nu sitt svenska namn – lussekattor (eller lussekatter som vi säger idag). Det är dock lite oklart om saffranet först var påmålat eller i degen.
Under 2000-talet har saffran blivit en alltmer allmän julkrydda som smaksätter glögg, snaps, pannacotta, cheesecake, med mera. I crossovermatlagningens tidevarv finns det numera även saffranssemlor, där advent möter fastan i samma rätt.
Visste du detta om saffran?
- Saffran kommer från saffrankrokusen (Crocus sativus), en höstblommande krokus som har odlats i tusentals år och som använts både som färgämne och läkemedel redan i antiken.
- Det är pistillens treflikiga märke som blir kryddan. Dessa plockas för hand och för att få ett kilo saffran krävs det 100 000–150 000 blommor. Idag görs försök på att kunna plocka blommorna med en robot.
- Saffran skördas i september–oktober och odlas främst i Iran, men också i exempelvis Spanien, Grekland och Indien – samt i liten skala i Sverige, bland annat på Gotland och i Skåne.
Text: Richard Tellström
Fler krönikor om matkultur
Läs måltidforskarens Richard Tellströms krönikor kring säsongens mat och matkultur. Richard Tellström är en svensk etnolog och måltidsforskare och bidrar till SLU Ftuure Foods verksamhet som måltidsexpert. Richard har bland annat sommarpratat i Sveriges Radio, och varit historieredaktör och mathistorisk expert i SVT:s Historieätarna.
Läs fler krönikor från Richard Tellström om svensk matkultur året runt