Första året med forskningsjakt – det här har hänt i Gävlebukten

Hallå där, David! Hur har forskningsjakten gått i år? 

– Överlag tycker jag att det har fungerat bra. Det är första gången som den här typen av jakt testas, och vi har haft stor nytta av att Sportfiskarna och de lokala jägarna redan hade en fungerande organisation för skarvjakt. Det gav oss en bra uppstart av forskningsjakten när vi väl drog igång i slutet av april. Vi hade hoppats starta en månad tidigare, men för den här typen av jakt krävs bland annat etiskt tillstånd och där drog processen ut något på tiden.  

– Vi har genomfört ankomstjakt vid två av de fyra skarvkolonier, där syftet är att hindra skarvarna från att häcka. I båda kolonierna lyckades vi avbryta årets häckning. De två andra kolonierna ligger inom ett Natura 2000-område där vi ännu inte fått tillstånd och inte har kunnat jaga. Det är något vi arbetar vidare med inför 2027.

Ett viktigt syfte med forskningsjakten är att minska skarvarnas närvaro i området, inte bara antalet fåglar. Under året har både jägare och ornitologer rapporterat om beteendeförändringar hos skarvarna. Vad är det man sett?

– Större flockar av storskarv har observerats sträcka tidigare på året än vanligt, och det är ett beteende som man inte riktigt har sett tidigare år. Vi hade räknat med att jakten skulle få skarvarna att flytta på sig, men eftersom vi inte har märkt några fåglar kan vi inte säga något säkert om var de faktiskt flugit. 

I ett av jaktområdena har ni undersökt könsfördelningen bland de fällda skarvarna och upptäckt att en större andel av de som skjutits var honor. Vad tror ni att det beror på?

– Det vet vi inte ännu, men det är en fråga som vi hoppas kunna svara på senare. Vi vill bland annat titta på om tidpunkten på dygnet har påverkat vilka fåglar som skjutits. Om det finns sådana skillnader kan det vara värdefull kunskap för förvaltningen av storskarv.

Ni är också intresserade av skarvarnas diet, vilka fiskarter de äter. Vad har ni sett?

– Det vi gjort är att titta på maginnehållet hos skarvar som fällts under jakten, men eftersom det bara blir stickprov under enskilda jaktdagar så går det inte att dra några generella slutsatser om hur mycket eller vad skarvarna äter. Det vi kan konstatera är att storskarven är en generalist, som äter fler olika arter och att dieten tycks variera en del mellan olika jaktområden.  

En central del av delstudien är att undersöka hur havsöringen påverkas när skarvarnas närvaro minskar. Under våren märktes nästan 10 000 odlade havsöringar med små elektroniska PIT-märken innan de sattes ut i Dalälven. Märkena gör det möjligt att följa hur många öringar som blir uppätna av skarv och hur många som så småningom återvänder till älven för att leka.

När kan ni börja se om jakten på storskarv gör någon skillnad för öringen?

– Redan under hösten får vi en första indikation på hur många av de märkta öringarna som har ätits av skarv. Vi skannar skarvkolonierna efter PIT-märken från uppätna fiskar och kan använda fynden för att uppskatta hur stor predationen har varit under året. Men för att få ett mått på öringarnas överlevnad till havs måste vi vänta tills de har vuxit sig större och börjar återvända till Dalälven för att leka.

Vad tar ni med er från det första året när ni nu planerar nästa jaktsäsong?

– Framför allt att fortsätta hålla ett högt jakttryck för att motverka häckning och födosök i projektområdet. Vi ska också undersöka hur andra fågelarter reagerar under jakten, både genom direkta observationer och med hjälp av kameror.

– Vi vill också försöka fånga in och märka vilda öringsmolt från Dalälven. Hittills har vi märkt odlade öringar, men tidigare studier har visat att vilda öringsmolt löper mindre risk att bli uppätna av skarv. Det är något vi vill följa upp.