I 8-fjordarområdet i Bohuslän undersöks hur minskad predation från knubbsäl och storskarv påverkar torskbeståndet. Foto: Karl Lundström
Minskad predation från säl och storskarv - vetenskaplig uppföljning
Sidan granskad:
2026-04-21
Regeringen har gett SLU, Naturvårdsverket och Formas i uppdrag att ta reda på om minskad påverkan från säl och storskarv kan bidra till att fiskbestånden i svenska kustvatten återhämtar sig, och hur resultaten kan användas i framtida förvaltning.
Flera fiskbestånd i svenska vatten ligger på oroväckande låga nivåer och visar, trots olika åtgärder, inga tydliga tecken på återhämtning. Torskbestånden i både Östersjön och Västerhavet är till exempel fortsatt mycket svaga, i många skärgårdsområden minskar rovfiskar som gädda och abborre och återvandring av havsöring är svag.
De bakomliggande orsakerna är många och samverkande; bland annat fiske, klimatförändringar, övergödning och förlust av viktiga livsmiljöer. I vissa områden kan naturlig predation från säl och storskarv spela en roll i fiskarnas återhämtning. Sälarnas påverkan varierar mellan arter och områden: gråsäl i Östersjön, knubbsäl i Västerhavet och vikare i Bottenviken. Storskarven* förekommer längs hela Sveriges kust.
Gemensamt uppdrag för ny kunskap
Regeringen bedömer att de insatser som hittills genomförts, till exempel fiskeregleringar, inte räcker för att vända utvecklingen.
Därför har Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) fått i uppdrag att ta fram ny kunskap om hur minskad påverkan från säl och skarv kan bidra till att kustfiskbestånden återhämtar sig, och att ge myndigheterna stöd i hur arbetet med säl och skarv kan samordnas med övrigt havsmiljöarbete.
Formas sammanställer erfarenheter från tidigare experiment och studier, både svenska och internationella, och bedömer hur förändringar i säl- och skarvpopulationer påverkar fiskbestånd.
Naturvårdsverket tar fram förslag på metoder och åtgärder som snabbt och effektivt kan minska säl- och skarvpopulationer, på ett sätt som samtidigt säkerställer att arternas gynnsamma bevarandestatus bibehålls. Naturvårdsverket har redan delredovisat sin del av uppdraget.
SLU genomför en vetenskaplig studie som ska ge underlag för att förstå om, och i vilken grad, minskad predation från säl (knubb- och gråsäl) och storskarv kan bidra till återhämtning av fiskbestånd.
SLU:s arbete leds av institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som har lång erfarenhet av forskning om fiskbestånd och kustekosystem, i samarbete med forskare från flera delar av SLU.
Uppdraget ska ge vetenskapliga svar på hur samspelet mellan säl, skarv och fisk egentligen ser ut, och om en minskad närvaro - eller frånvaro - av säl och skarv (minskad predation) i ett område kan bidra till att fiskbestånd återhämtar sig.
Studieområden och metodik
För att få svar genomförs studier i flera olika kustområden, där förutsättningarna skiljer sig åt och där olika arter står i fokus. Studierna kombineras med storskaliga analyser av redan insamlade data från hela kusten, vilket gör att resultaten kommer att kunna tillämpas brett.
I några av de planerade studieområdena finns långa tidsserier från provfisken. Det gör det möjligt att jämföra utvecklingen före och efter att åtgärder införs, och att fortsätta följa hur fiskbestånden förändras över tid även efter att regeringsuppdraget avslutats.
De utvalda områdena är platser där predation från säl och skarv tidigare pekats ut som en möjlig orsak till förändringar i lokala fiskbestånd. I många av områdena pågår redan insatser för att minska predationen, till exempel genom jakt, skrämsel eller oljering av skarvägg.
Den jakt som ingår i studien genomförs i första hand som forskningsjakt, med tillstånd från Naturvårdsverket och etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. Det här innebär att forskarna kan styra och rikta jakten så att resultaten kan utvärderas vetenskapligt, samtidigt som den genomförs så effektivt och skonsamt som möjligt och med minsta möjliga påverkan på andra arter. Forskningsjakten sker under direkt ledning av utsedda jaktsamordnare, och alla jägare som deltar är knutna till projektet och har relevant utbildning.
SLU:s roll är att följa vad som händer när predationen förändras. För att göra det genomförs bland annat provfisken och märkning av fisk. I vissa områden används akustiska sändare för att följa fiskarnas rörelser och studera hur deras beteende påverkas.
SLU:s fyra delstudier
Delstudien ska ge en översiktlig bild av vad som kan hända med lokala fiskbestånd om antalet sälar eller skarvar ökar eller minskar i ett område. För att undersöka det kombineras data från inventeringar av säl och skarv med resultat från provfisken längs hela kusten.
Det gör det möjligt att se hur förändringar i säl- och skarvpopulationerna – både naturliga och som följd av åtgärder – påverkar fiskbestånden; vilka arter som fångas (artsammansättning), hur många fiskar det finns (abundans) och hur stora fiskarna är (storlekssammansättning). Även andra faktorer som kan påverka fiskbestånden, som till exempel temperatur och fisketryck, ingår i analyserna.
Delstudien bygger på långa tidsserier från 15 kustområden. Provfisken har genomförts sedan tidigt 2000-tal (med nät på ostkusten och ryssjor på västkusten), och för säl finns årliga inventeringar sedan 2003. För skarv är data mer varierad, men nationella räkningar har gjorts vid några tillfällen och kommer att kompletteras av regionala inventeringar.
Delstudien sker i bl.a. samarbete med projekten Protect Fish (Finansierat av Horizon Europe Research and Innovation) och FORCE (Facilitating Ocean Recovery in a Changing climatE: barriers, surprises and windows of opportunity, finansierat av FORMAS).
Delstudien undersöker hur en storskalig minskning av knubbsäl och storskarv påverkar det kraftigt försvagade torskbeståndet i området som kallas +8-fjordar, innanför Orust och Tjörn. Trots att området varit fredat från fiske efter torsk under 15 år så har torsken inte återhämtat sig. Samtidigt har både säl- och skarvpopulationerna – och med dem predationen på fisk – ökat.
I 8+fjordar pågår redan ett åtgärdsprogram för att återfå torsk och andra rovfiskar, och delstudien följer upp och kompletterar insatser som redan genomförs inom åtgärdsprogrammet. Här ska sälens påverkan minskas genom skrämseltekniker och riktad jakt. Storskarvens predation reduceras med hjälp av skrämsel, jakt och oljering av ägg (vilket hindrar äggen från att kläckas). Effekterna på säl, skarv och även andra fågelarter följs upp med inventeringar.
Effekterna på fisksamhället följs upp genom provfisken med fler olika metoder (ryssja, landvad, minitrål och kusttrål), före, under och efter åtgärderna. Torsk och annan rovfisk märks med akustiska sändare för att kunna följa deras rörelser mellan fjordarna. Med hjälp av temperaturdata från märkena går det i vissa fall också att identifiera om en fisk blivit uppäten av säl.
Delstudien finansieras av Havs- och vattenmyndigheten (HaV), och sker i samarbete med 8+fjordar, Länsstyrelsen Västra Götaland, Göteborgs Universitet och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI).
Delstudien fokuserar på hur gråsäl påverkar gäddors beteende och genomförs i små, avgränsade vikar i Stockholm och Blekinge.
Tidigare studier tyder på att gädda kan ändra sitt beteende när det finns säl i ett område. I Lännåkersviken söder om Stockholm ökade till exempel gäddfångsterna snabbt efter att en sälskrämma satts ut, och dessutom fångades större gäddor än väntat. En möjlig förklaring är att gäddorna höll sig undan när sälen fanns i viken, och därför inte fångades i provfiskena. Det väcker en viktig fråga: visar förändringar i fångster att det faktiskt finns mer eller mindre fisk, eller att fisken bara ändrar sitt beteende och blir mer eller mindre lätt att fånga?
För att ta reda på det studeras gäddans beteende i små, avgränsade vikar där sälnärvaron kan påverkas. I vissa vikar minskas eller förhindras sälen att ta sig in med hjälp av sälskämmor eller sälnät, medan andra vikar fungerar som referensområden där sälen finns kvar som vanligt.
Gäddor märks och följs med hjälp av akustisk teknik, vilket gör det möjligt att se hur de rör sig; håller de sig gömda, lämnar de området eller blir mer aktiva när sälen försvinner? På så sätt går det att skilja mellan förändringar i beteende och verkliga förändringar i beståndet.
Delstudien sker i samarbete med projektet Fiskefria områden i Lännåkersviken och Askviken, länsstyrelserna i Stockholm och Blekinge samt Linnéuniversitetet.
Delstudien undersöker hur en minskning av storskarv påverkar öring i Dalälven.
Sedan 2017 har smolt av lax och öring som släppts ut i Dalälven märkts med så kallade PIT-märken. Vid scanning av skarvkolonier har många av dessa märken hittats där, vilket visar att skarv står för en betydande del av predationen på öring i området. SLU har tidigare publicerat en studie om predation av skarv på lax och öring i området.
I området finns flera etablerade skarvkolonier, och i den här delstudien minskas predationen främst genom riktad jakt i anslutning till kolonierna. Insatserna kompletteras med oljering av ägg och vid behov olika typer av skrämsel. Effekterna på skarv och andra kustfåglar följs genom återkommande inventeringar.
Parallellt fortsätter märkningen av både vild och odlad öring. Genom att scanna skarvkolonier kan predationen följas över tid. Märkningen gör det också möjligt att följa enskilda fiskars vandring och se hur många som återvänder till Dalälven för lek. Återvandring och påverkan av fiskbestånd följs dessutom med hjälp av provfisken.
Delstudien genomförs i samarbete med Sportfiskarna, Älvkarleby sportfiske, lokala ornitologer och Vattenfall.
Vad händer framåt?
Fältarbetet inleds våren 2026, samtidigt som de första analyserna av data från hela kusten startar. Resultaten ska slutredovisas till regeringen i mars 2028.
För vissa fiskbestånd tar återhämtningen längre tid, och avsikten är därför att fortsätta studierna även efter att regeringsuppdraget slutrapporterats.
I Sverige förekommer två skarvarter som häckande fåglar, storskarv (Phalacrocorax carbo) och toppskarv (Gulosus aristotelis). Toppskarven häckar bara på västkusten medan storskarven häckar i hela landet. Storskarven förkommer i sin tur som två underarter, atlantstorskarv (P. c. carbo) och mellanskarv (P. c. sinensis). De båda underarterna av storskarv är mycket svåra att skilja åt och behandlas därför lika när det gäller förvaltningen.
