Datainsamling inom DCF
Hur mycket sill finns i havet och hur många laxar leker i älvarna? Hur vet vi om fisket är hållbart? Svaret börjar med data. Inom EU samlas stora mängder information om fisk och fiske in för att ge underlag till unionens gemensamma fiskeripolitik.
DCF (Data Collection Framework) är ramen för denna samordnade datainsamling. I Sverige ansvarar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) för att implementera och samordna det nationella programmet, som finansieras till 60 % med medel från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF). Läs mer om DCF samt Sveriges nationella program och årsrapporter inom DCF på HaV:s webbplats
Från fält till rådgivning – institutionen för akvatiska resursers roll i DCF
Den praktiska datainsamlingen inom DCF i Sverige utförs till största delen av institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua). Arbetet spänner från att leda utsjöexpeditioner med SLU:s forskningsfartyg Svea till att analysera bland annat fiskens ålder och kön i labb. All datainsamling följer internationellt standardiserade metoder, vilket gör resultaten jämförbara över tid och mellan länder.
SLU Aqua ansvarar också för att lagra, kvalitetssäkra och analysera insamlade data. Informationen levereras till mottagare som Internationella havsforskningsrådet (ICES) och EU:s vetenskapliga kommitté STECF, där våra experter även deltar i analysarbetet. Resultatet blir vetenskapliga råd om hur mycket som kan fiskas utan att äventyra beståndens långsiktiga överlevnad – råd som ligger till grund för EU:s årliga beslut om fiskekvoter. (Länk till sida ”Från datainsamling till kvotbeslut”)
DCF-data används även i andra typer av kunskapsunderlag som stöd för förvaltningsbeslut, till exempel inom den nationella fiskförvaltningen. Insamlade data används dessutom inom forskning för att fördjupa kunskapen om fiskbestånd, klimatpåverkan och förändringar i ekosystemen.
Där kunskapen börjar – ute i fält
SLU Aquas datainsamling inom DCF sker på många olika sätt och platser – till havs, längs kuster och i våra älvar.
Från fiskebåtar och hamnar
En stor del av datan kommer från det kommersiella fisket och yrkesfiskarnas loggböcker. För att samla in biologisk information på hela fångsten, alltså både på den del som landas och del som kastas följer våra provtagare regelbundet med ombord. Provtagning sker också på landad fångst i hamnar.
Fiskerioberoende undersökningar till havs
För att få en oberoende bild av bestånden genomför vi regelbundna undersökningar i Östersjön, Västerhavet och Nordsjön med forskningsfartyget Svea. Vi trålar på fasta stationer och använder akustiska metoder för att uppskatta hur mycket fisk som finns i havet. Vi filmar också längs botten för att få en uppskattning av antal havskräftor som finns. Läs mer om våra internationellt koordinerade Svea-expeditioner.
Datainsamling om lax och ål
För att följa laxens och ålens utveckling samlar vi bland annat in data i så kallade indexälvar, där uppvandrande fisk räknas med ekolodsteknik eller kameror, och utvandrande fisk fångas, räknas och märks i lokalanpassade fällor. Läs mer om vår datainsamling av lax och datainsamling av ål.
Nya frågor kräver nya typer av data
I takt med att nya frågor ställs om havet och fisket, utvecklas också datainsamlingen. Idag handlar det inte bara om att räkna fisk – vi samlar även in genetiska data, bilder, filmer och spår av DNA direkt från vattnet. Samtidigt tar tekniken stora kliv framåt, med nya sätt att samla in data, och smartare sätt att analysera dem, till exempel med hjälp av AI.
Data om nationellt förvaltade arter
EU:s gemensamma fiskeripolitik – och DCF – omfattar främst fiske i havet och kommersiellt intressanta arter som sill, torsk, lax, ål och havskräfta. Men SLU Aqua samlar också in data och ger rådgivning för arter som förvaltas nationellt, som abborre, gädda, gös längs våra kuster och i de fem stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön.
