Om Grimsö forskningsstation
År 1974 fick Sverige sin första och enda viltforskningsstation – Grimsö som ligger mitt i skogen utanför Lindesberg.
Forskningen vid Grimsö forskningsstation bidrar med vetenskapligt underlag för förvaltningen av vilda djur och fåglar i Sverige. Detta inkluderar studier om djurens levnadssätt, deras utbredning och genetiska analyser. Forskningen omfattar även människors attityder till rovdjur och metoder för att minska konflikter relaterade till vilt.
Resurser
Vi har tillgång till ett 13 000 hektar stort forskningsområde, ett genetiskt laboratorium, kokrum, grovlabb och trä- och metallverkstad. Här finns stor kunskap om fångst och märkning av vilda djur.
Viltövervakningen vid Grimsö forskningsstation inkluderar långsiktiga inventeringar av däggdjur, fåglar, fästingar och vegetation. Dessa data används för att utvärdera inventeringsmetoder och följa arters populationsdynamik.
Viltskadecenter (VSC) vid stationen arbetar med att begränsa skador och konflikter orsakade av vilt genom forskning, utveckling och utbildning.
Välkommen hit
Forskare kan använda stationens resurser och data genom SITES, en nationell infrastruktur för fältforskning.
Vi har stugor och rum med vandrarhemsstandard som kan bokas av både SLU-medarbetare och externa gäster. Vi kan också ta emot grupper som vill ha möten på stationen.
Vi tar även emot besökare i naturutställningen Naturligtvis. Besök måste bokas i förväg och bokningen ska vara bekräftad. Kontakta linda.hoglund@slu.se för att boka.
Grimsö forskningsstation
En ung Carl XVI Gustaf invigde stationen 11 juni 1974. I slutet av maj 2024 firades Grimsös jubileum, återigen med kungen bland gästerna.
Syftet var att skapa ett område för forskning om vanliga djur i den svenska skogen. Att det blev just Grimsö beror på läget. I söder är det flackt med mycket lövskog och i norr mer kuperat och dominerat av barrskog. Dessutom var det staten som ägde området.
Från början tillhörde forskningsstationen Naturvårdsverket men sedan 1992 ligger den under Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Grimsö forskningsstation hade inte blivit till utan bidrag från Olle Engkvist stiftelse, och det tack vare att Signhild Engkvist var så intresserad av natur och zoologi.
Det har varit en händelserik tid. Nya arter som varg och vildsvin har tillkommit. Och metoderna som forskarna använder för att följa djuren har också ändrats. På 70-talet var radiopejling hett. Nu studeras djurens ekologi med hjälp av GPS och DNA-analys. Men en sak som består är det stora intresset för viltfrågor.
Forskningen sker inte bara inom Grimsö forskningsområde utan i hela Sverige – och även i andra länder, till exempel på snöleoparder i Mongoliet.
Viltövervakningen är en del av SITES, en nationell infrastruktur för terrester och limnologisk fältforskning, öppen för alla forskare.