Naturtypsövervakning

Enheten för naturtypsövervakning arbetar framför allt med miljöanalys. Många projekt är uppdrag från andra statliga myndigheter, till exempel Jordbruksverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Svenska kraftnät.

Metoder och design för uppföljning av naturtyper och landskap

Arbetet fokuserar på att utveckla tydliga definitioner, metoder och kriterier för att kartlägga och bedöma tillstånd, naturvärde och förändringar över tid i öppna naturtyper på land. Detta utgör ett viktigt underlag för Sveriges rapportering till EU:s Art- och habitatdirektiv.

Samma datainsamling kan även användas för att analysera landskapets sammansättning, markanvändningens påverkan och förekomsten av livsmiljöer för olika arter. Datainsamlingen utformas för att ge en rättvisande bild och sätts in i ett ekologiskt och samhälleligt sammanhang för att resultaten ska bli relevanta och begripliga. Eftersom förutsättningarna varierar mellan regioner krävs god förståelse för de analyserade systemen.

Arbetet inkluderar också att ta fram referensdata för jordbruksmark och våtmarker i vardagslandskapet, samt att lyfta fram och förbättra kunskapen om ovanliga eller dåligt kända naturtyper, inklusive deras ekologiska egenskaper, landskapssammanhang och förändringar över tid.

Kartering av markslag och naturtyper med flygbildstolkning

Ett centralt verktyg för att beskriva landskapet och göra kvantitativa analyser är areatäckande kartering av naturtyper och markslag med hjälp av flygbildstolkning. Lantmäteriet tar högupplösta flygbilder. Vi använder infraröda bilder eftersom det då går att särskilja olika vegetationstyper och markförhållanden mer effektivt, till exempel barr och lövträd eller markens fuktighet.

Flygbilderna tas med överlapp, vilket möjliggör stereotolkning och ger information om topografi, höjd och lutning. Tack vare täta bildintervall kan förändringar i landskapet analyseras över tid, vanligtvis med sex års mellanrum. Metoden möjliggör detaljerade analyser av små förändringar, landskapsvariationer och rumsliga relationer mellan olika objekt.

Fältinventering av växter, vegetation och landskapselement

För att undersöka gräsmarker, våtmarker och liknande naturtyper används cirkulära provytor med fasta koordinater. Dessa återbesöks regelbundet (vanligtvis vart sjätte år) för att följa förändringar i vegetationens struktur, artinnehåll och mänsklig påverkan. Växtsamhället fungerar som en indikator på miljöförhållanden och påverkan från markanvändning.

För att komplettera bilden av landskapet används även metoder för att kartlägga småbiotoper och landskapselement som inte fångas av storskalig kartering, exempelvis diken, stenmurar, åkerholmar, skogsbryn och särskilt värdefulla träd och buskar. Dessa element bidrar till landskapets variation och ekologiska funktion.

Analysmetoder och indikatorutveckling inom miljöanalys

Miljöanalysen står inför flera utmaningar. En viktig begränsning är att statistiska resultat inte alltid förklarar vad som är ett gynnsamt tillstånd eller orsakerna bakom observerade mönster. Därför krävs en kombination av översiktliga stickprov, lokal kunskap och ekologisk förståelse. Modellbaserade analyser som beaktar samspelet mellan miljöfaktorer och yttre påverkan behövs för att tolka resultaten bättre.

Samhället efterfrågar tydliga och lättförståeliga indikatorer, men det finns särskilt i jordbrukslandskapet en brist på sådana som samtidigt fångar viktiga påverkan och ger vägledning för förbättring. En annan utmaning är att förändringar i landskapet sker ojämnt över tid och rum, vilket gör att traditionell miljöövervakning ofta är för långsam för att fånga skadliga förändringar i tid. Därför utvecklas metoder för att särskilja verkliga förändringar från naturlig variation, tillfälligheter eller mätosäkerhet.