Vecka 16-17: Helle och Gustaf snålade med GPS-positioner förra veckan...

Helle

Helle fortsätter att dra sig till klippiga partier i skogen. Jag börjar bli lite småkär i hennes viloplatser, de är ofta i riktig trollskog. Lite svårt är det dock när positionerna ligger mitt på en stor sten. Hur hon kommer upp dit blir jag förundrad över:

Förra veckan jag var ute hittade jag en hare och ett rådjur. Haren var i skogen, och rådjuret var precis på gränsen mellan skog och äng:

Denna vecka var vi vid ett ställe (kluster = samling av GPS-positioner) där vi inte trodde vi skulle hitta något då det bara var två positioner, ganska glest mellan varandra. Men, på väg tillbaka till bilen började Onni dra år ett håll, och där var det minsann en hare! Troligtvis hade hon stött på den och hunnit äta den precis innan en ny position tagits. 

Hon hade valt viloplatser i mer komplex terräng denna vecka. Mer fallna träd, mer klippblock. Men hår från henne hittade vi. Det är så perfekt nu under våren, för det är ofta att man hittar hår efter lodjuren på sovställena.

Ett annat av hennes kluster var på samma ställe som Snygg-Sven var förra året, och där hittade vi både en hare som hon tagit, och avföring som hon grävt ner.

Gustaf

Gustaf hade hållit till strax utanför Hälleskogsbrännan för ett par veckor sen, i Helles område. Vi kunde se att de inte gått tillsammans, men varit i närheten i alla fall.

Ett av klustren var i ett kärr, och där hittade jag en råbock, ca 2 år gammal. Vi har inte riktigt sett ett mönster än i kön och ålder på rådjuren som tas, utan det är mer rådjur överlag är favoriten för de flesta:

Förra veckan hade Gustaf hängt mitt i Hälleskogsbrännan igen:

...det innebar många viloställen och mycket otillgänglig terräng. Veckans tanke när jag besökte hans kluster var ”hur tänkte han här?”. Men väl på plats där han vilat var det lugnt och skönt. Han hade många gånger legat mitt på en mossig sten eller klippa. (Kanske njutit av solen?).

/Julia och Onni