Varför är du naturvägledare?

Låt mig gissa. Du älskar naturen, och brinner för att visa människor hur fantastisk den är så att de kommer att vara rädda om den.

Så är det i alla fall för mig. Min speciella nisch är välbefinnande. Jag har i över 20 år hjälpt människor minska stress och må bra i samverkan med naturen. Och utbildat friskvårdsguider i konsten att få återhämtning genom korta naturvistelser.

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur människor efter några korta övningar upplever hur de får ett helt nytt lugn.

Och jag har länge tänkt att det finns en koppling till att de som får fina upplevelser i naturen också blir rädda om den. Det man älskar, det vårdar man.

Jag är nog inte ensam om att tänka på det här viset. Många myndigheter har genom åren gjort kampanjer för att få människor att tillbringa mer tid i naturen, eftersom det är bra för hälsan.

Och mycket av naturvägledning handlar om att informera om naturen. Om människor vet och förstår naturens sammanhang, kommer de också att vara rädda om den, är den underliggande tanken.

Men stämmer det? Blir människor mer klimat- och naturvänliga av att vistas i skogen? Kommer de minska sitt flygande när de förstår hur fantastisk och viktig naturen är?

Det är inte så säkert, visar ny forskning.

Tid i naturen gör inte människor mer naturvänliga

Forskare vid University of Derby har funnit att varken tid i naturen eller mer kunskap om naturen i sig själva leder till mer naturvänligt beteende.

Om man tänker efter är det inte så konstigt. Du kan ju "vara i" naturen på många sätt. Köra mountainbike, springa med musik i öronen eller i extremfallet - hugga ner naturen.

Det betyder förstås inte att tid i naturen eller kunskap om naturen är oviktiga. Men om vi vill använda naturvägledning för att göra världen bättre (och det vill vi ju) verkar det inte vara tillräckligt.

Men det finns hopp.

Forskarna  har funnit en annan faktor som visat sig vara starkt förknippad med hur villiga människor är att agera för naturen i sin vardag.

En faktor som är mätbar, som går enkelt att påverka och som du kan börja inkludera i din naturvägledning i morgon. Eller idag:

Den faktorn är känsla av samhörighet med naturen.

Forskarna fann att de som i högre grad upplever sig själva som en del av naturen mår bättre och är mer benägna att agera för naturen.

Som världen ser ut idag kan jag inte tänka mig något viktigare än detta. Kan du?

"Moments, not minutes"

Hur vi interagerar med och förhåller oss till naturen verkar vara mycket viktigare än hur mycket tid vi tillbringar där om målet är att människor ska agera naturvänligt. Det handlar om "moments, not minutes" som forskaren Miles Richardson uttrycker det.

Du, jag och många med oss vet intellektuellt att vi är en del av naturen. Men därifrån till att känna det och agera på det är steget inte självklart.

Det här är en roll vi som naturvägledare är i en perfekt position att axla. Människor som kommer till oss är redan positivt inställda till att ha en fin stund i naturen. De vill lyssna. 

Och de allra flesta skulle säga att de gillar, ja rentav älskar, naturen. Här finns en öppning!

Om forskarna har rätt, och det tror jag att de har, kan du och jag alltså ge både våra besökare och naturen mycket mer om vi medvetet fokuserar på att öka människors känsla av samhörighet med naturen.

Fem stigar till ökad samhörighet med naturen

Så hur kan du öka människors känsla av samhörighet?

Miles Richardson och hans team har identifierat fem stigar till ökad samhörighet. De är (trumvirvel):

1. Sinnesupplevelser
2. Skönhet.
3. Känslor
4. Mening
5. Medkänsla

Så - varför inte ta en stund och fundera över hur du kan få in någon eller några av de här faktorerna i din naturvägledning?

Börja med dig själv

Ett bra ställe att börja på är att gå till dig själv. Fundera över när och hur du är närvarande i sinnena, upplever skönhet. Vilka känslor får du i naturen? När och hur kan du uppleva mening och medkänsla i och med naturen?

Du kanske kan inkludera de här berättelserna i din guidning? Berätta om hur du hittar känslan av samhörighet? 

Några övningstips för samhörighet med naturen

Här är några förslag till övningar du kan använda:

Sinnesupplevelser

• Be deltagarna lägga märke till vad de ser, hör och känner under en tyst promenad.
• Bli doftdetektiv. Utforska hur mossor, träd och jord doftar.
• Samla deltagarna och uppmärksamma ett sinne i taget.

Skönhet

• Leta efter sånt du tycker är vackert i naturen.
• Skriv en dikt, gör en mandala, teckna…

Känslor

• Lägg märke till hur naturen får dig att känna.
• Vad i naturen är du tacksam över?

Mening

• Uppmärksamma hur död blir nytt liv i naturen. Till exempel på en multnande stock.
• Hur kan du hjälpa naturen? Vad spelar det för roll?

Medkänsla

• Fundera: Hur tror du det är att vara ett träd på den här platsen?
• Om träden kunde prata, vad tror du de skulle säga?

Träd - en genväg till samhörighet

Du kan enkelt få in alla de här fem faktorerna i en enkel övning tillsammans med ett träd.

• Lägg märke till hur trädet ser ut, känns, doftar.
• Vad är vackert med just det här trädet?
• Vilka känslor väcks i dig när du är med det här trädet?
• Hur hänger det här trädet ihop med resten av naturen? Med dig?
• Hur skulle det kännas att vara ett träd just här och nu?
• Vad gör träden för dig? Vad gör du för träden?

Natur3an - en genväg till medkänsla och mening

Om du vill ha en enda övning som visat sig öka människors känsla av samhörighet med naturen på kort tid föreslår jag natur3an (mitt namn på den). Den är mycket enkel:

"Notera tre bra saker med naturen du lagt märke till idag".

Enligt forskarna har människor som gjort den här övningen varje dag under en vecka ökat sin känsla av samhörighet med naturen, och effekten har hållit i sig över tid.

Sammanfattning: tänk samhörighet.

"Det här är väl inget nytt", kanske du tänker nu.

Och du har rätt. Mycket av det du redan gör hänger antagligen ihop med någon eller flera av de fem stigarna till samhörighet.

Men för mig blev det en ögonöppnare att ta del av det här perspektivet som givit mig ny energi och mening att tänka samhörighet i allt jag gör. Kanske kan du också hitta nya infallsvinkar till din naturvägledning så att fler inte bara uppskattar naturen, utan också agerar för att hjälpa henne?

Så för att sammanfatta:

• Känsla av samhörighet är viktigare än information och tid i naturen om vi vill göra människor mer benägna att agera för naturen.
• Det är enkelt att öka människors känsla av samhörighet med naturen med hjälp av sinnesupplevelser, skönhet, känslor, mening och medkänsla.

Vill du prata samhörighet?

Hör av dig! Det är när vi knådar information och reflekterar som vi växer och lär oss på riktigt.

Jag tar gärna ett snack med dig. Kanske kan vi ordna en nätverksträff, fortbildning eller något annat kul.

Vi hör ihop!

Läs- och länktips

The Nature Connection Handbook

Innehåller mer information om Nature connectedness och hur du kan öka den.

National Trust i samarbete med University of Derby

https://findingnatureblog.files.wordpress.com/2022/04/the-nature-connection-handbook.pdf

Reconnection. Fixing our broken relationship with nature. 

Bok av Miles Richardson om bristen på samhörighet med resten av naturen, och hur vi kan öka den.

Nature connectedness - onlinekurs

Gratis 20 timmars onlinekurs i nature connectedness vid University of Derby.

https://www.derby.ac.uk/short-courses-cpd/online/free-courses/nature-connectedness-relationship-with-nature/

Om Bosse

Bosse Rosén är biogeovetare, naturhälsopedagog och en av Storstockholms auktoriserade naturguider.

Han driver företaget Utemaningen och utbildar friskvårdsguider i konsten att guida till lugn och fokus i vänlig samverkan med resten av naturen.

Han har också anordnat en 3-timmar fortbildning i samhörighet med naturen på Zoom.

Du når honom på bosse@utemaningen.se

Webbplats: https://utemaningen.se