Sollentuna naturskola på stor konferens om utomhuspedagogik i Kina

I takt med att klimatförändringarna accelererar och barns vardag blir alltmer digitaliserad växer oron över att barn tappar sin relation till naturen. Utomhuspedagogik, som länge haft en viktig roll i många utbildningssystem, lyfts därför fram som en nyckelstrategi för att stärka barns hälsa, lärande och hållbarhetsmedvetande. Allt fler länder ser idag naturbaserad pedagogik som ett gemensamt ansvar – inte bara för barnens skull, utan också för planetens framtid.

Mot den bakgrunden kändes det både meningsfullt och inspirerande att delta i den första Global Conference on Nature Education for Children (GCNEC), som i november 2025 hölls i Yancheng, Kina. Konferensen samlade utbildningsorganisationer, pedagoger och forskare från 12 länder, däribland Kina, Sverige, Norge, Tyskland, Grekland och Sydafrika. Under några intensiva dagar möttes vi för att dela erfarenheter, diskutera framtidens pedagogik och tillsammans utforska hur lärande utomhus kan bidra till barns välbefinnande och ett mer hållbart samhälle.

För mig var konferensen långt mer än ett professionellt uppdrag – den blev en personlig resa fylld av lärande, möten och nya perspektiv. Tillsammans med min kollega Sara Eriksson representerade jag Naturskolan i Sollentuna. Vi höll ett föredrag om vår naturskoleverksamhet och vårt arbetssätt, något som kändes både nervöst och oerhört stimulerande. Att stå inför en internationell publik på över 600 personer på plats, samt ytterligare omkring en miljon deltagare via livesändning, var en erfarenhet som fortfarande är svår att ta in.

Konferensens program var fullspäckat med inspirerande föreläsningar, temapass och praktiska workshops. Den andra dagen ledde vi två workshops med fågeltema. Engagemanget hos deltagarna var stort, och samtalen som följde handlade mycket om hur aktiviteterna skulle kunna anpassas och tas med hem till den egna verksamheten. Att få möta kollegor från olika delar av världen, dela utmaningar och tillsammans hitta konkreta lösningar, gav en stark känsla av gemenskap och gemensamt ansvar.

Under konferensens sista dag genomförde vi verksamhetsbesök, bland annat till en nystartad förskola och till Yancheng Kindergarten Teachers College. Där deltog jag och Sara i en paneldiskussion tillsammans med kollegor från Norge och Danmark, kring hur lärarutbildningen kan utvecklas för att ge utomhuspedagogiken en tydligare plats, och hur förskolor kan arbeta mer naturbaserat i sin vardag. Samtalen bekräftade hur lika vi tänker, trots olika nationella sammanhang, när det gäller pedagogikens roll i ett hållbart samhälle.

En särskild höjdpunkt var besöket på Guangyanggu Urban Forest Park i Peking – ett naturcenter beläget mitt i en skogsbeklädd stadspark. Den rofyllda miljön, fågelsången och samspelet mellan stad och natur gjorde starkt intryck. Vi diskuterade hur naturcentret fungerar som en bro mellan människor och natur, och hur sådana platser kan bli viktiga mötespunkter för både utbildning och rekreation. Det blev en tydlig påminnelse om hur viktigt det är att göra naturen tillgänglig för alla.

Utifrån konferensen blev det också tydligt hur mycket vi delar över nationsgränserna. En gemensam oro för klimatet och för att barn vistas allt mindre utomhus förenar oss. Samtidigt finns skillnader i tradition och erfarenhet. De nordiska länderna har en lång historia av utomhuspedagogik, medan Kina befinner sig i en expansiv utvecklingsfas. Så konferensen är ett forum för kunskapsutbyte och ett sätt att få ta del av internationell utomhuspedagogik.

Arrangörerna bakom GCNEC, Beijing Preschool Education Association, Nordic Camp Education Association, European Center of Outdoor Education, Nettverk for natur- og gårdsbarnehager Norge vill skapa en global plattform där länder kan lära av varandra och där utomhuspedagogiska idéer och praktiska exempel kan inspirera till förändring. 

Ett citat som fastnade hos mig kom från Zhao Lei från Nanchang Yulei Forest Kindergarten: 

Det sammanfattar mycket av det jag själv bär med mig hem – vikten av glädje, nyfikenhet och relationen till naturen som grund för allt lärande.

Dagarna var intensiva och tankarna många, men just det gjorde upplevelsen så värdefull. Jag kom till Kina med vissa idéer och åkte därifrån med ännu fler, tillsammans med en stark känsla av hopp. Att knyta nya internationella kontakter, se hur globalt engagemanget för barns lärande är, och inse att våra erfarenheter från Naturskolan har betydelse även långt utanför Sveriges gränser, var både stärkande och inspirerande.

I en tid präglad av ekologiska och sociala utmaningar framstår utomhuspedagogiken inte enbart som en metod, utan som en växande global rörelse. GCNEC visade att verklig förändring är möjlig när människor möts, lär av varandra och tillsammans arbetar för att stärka barnens relation till naturen. För mig personligen blev konferensen ett bevis på att de frön vi sår – i barn, i pedagogik och i internationella samarbeten – kan växa till något som gör skillnad, både nu och i framtiden.

/ Veronica Morin

Läs mer

Fler ”Tankar om naturvägledning”-texter från CNV:s gästskribenter hittar du här.

Mer om naturvägledning i andra länder på denna sida.