Att levandegöra geologi i landskapet

Artikel i Nytt från CNV juni 2025

Ragunda kommun ligger i Ragundadalen i Jämtland. Indalsälven slingrar sig fram i det slående vackra bergkullsandskapet. Vad är så speciellt med Ragunda? Varför är vi på CNV här? Jo, det här landskapet har, tills nyligen, gömt en riktig skatt. Geologiska fenomen så fascinerande och viktiga att området blivit klassat som en svensk geopark, Geopark Indalsälven.

En geopark är ett område där man vill skapa hållbar regional tillväxt genom att samordna och koordinera geologiska besöksmål, arbeta med naturvårdsfrågor som rör de geologiska besöksplatserna, stödja forskning och utbildning och sprida kunskap om geologi till allmänheten.

Naturvägledningsplan och naturguideutbildning

Sedan februari bidrar CNV till framtagandet av en naturvägledningsplan och genomförande av en guideutbildning för geoparken och har därmed fått ynnesten att ta del av många berättelser som finns om geologin, landskapet, människorna och historien i området. Berättelser som kommer föras vidare av ett härligt gäng lokala aktörer som just avslutat CNV:s geoparksinriktade guideutbildning.

Tidsperspektiv

Under guideutbildningen börjar vi som grupp tänka på tiden på ett annat sätt. Geologin vänder liksom på perspektiven på ett oerhört fascinerande sätt.

Områdets unika karaktär bildades för 1,5 miljarder år sedan. Magma försökte ta sig upp till ytan och hade det lyckats hade här funnits en vulkan. Men på den tiden fanns tre kilometer ytterligare berg över området som bidrog till att magman stannade av och svalnade. Magmakammare bildades. Under flera hundra miljoner år eroderades bergen över de bortglömda magmakamrarna bort av vind, vatten och is. Idag, i geoparken, har del av kamrarna frilagts och vi som besökare kan se rakt in i dåtiden, 1,5 miljarder år tillbaks.

I området finns också många spår från senaste inlandsisen. Under guideutbildningen reflekterar vi över hur länge sedan den drog sig tillbaka. Det har gått cirka 10 000 år vilket flera av oss har tyckt är en oerhört lång tid, men nu inser blott är ett ögonblick sett ur ett geologiskt perspektiv.

Mänskliga misstag och framsteg

Döda fallet är det främsta besöksmålet i geoparken på grund av dess storslagenhet. Namnet kommer av att riktningen på Indalsälvens flöde ändrades år 1796 av ett mänskligt misstag. Storforsen som brusade fram tystnade på några timmar och bara en rännil rann nerför den tidigare imponerande forsen. Det är en fascinerande plats för vem som helst, men särskilt för geologer. När vattnet försvann kom geologiska fenomen fram i dagen som kunde studeras på nära håll.

Vad var det då som hände. Jo, en sandås brast på grund av att man hade påbörjat ett kanalbygge på fel ställe. När åsen brast tömdes Ragundasjön på några timmar och en flodvåg rörde sig nerströms och tog med sig träd, boskap, lador, men det verkar som att ingen människa dog som tur var.

Den tömda Ragundasjön blir nu platsen för ett vetenskapligt genombrott. I början av 1900-talet åkte geologen Gerard De Geer till Ragundasjön. Han hade en teori om att det gick att datera istidens slut genom att räkna varviga lager av lera som avsatts i sjöar, fjärdar och fjordar när senaste inlandsisen smälte. Likt årsringar i ett träd. Lervarvskronologin som De Geer uppfann kallades internationellt för Den svenska tidsskalan. Ragundas lervarv är ett av de mest betydelsefulla geologiska arven i världen. (Texten är från Geopark Indalsälvens webbsida.)

Geopark Indalsälvens håller nu på att lyfta alla de här geologiska värdena så att fler får ta del av dem och kunna reflektera över tiden så som vi gjort under guideutbildningen. För de geologiska processerna sker ju fortfarande, idag, men ur vårt perspektiv så långsamt att vi inte upplever det. Eller som kursdeltagaren Lennart alltid säger: Ingenting är som det någonsin har varit.

Text: Katrin Jones Hammarlund

Mer information 

Geopark Indalsälven

Den geoparksinriktade guideutbildningen som beskrivs i artikeln är ett Leaderprojekt med finansiering från Europeiska unionen. 

Meteoritcentret i Jämtland berättar om en fascinerande geologisk händelse för 455 miljoner år sedan, när två meteoriter samtidigt slog ner i Jämtland. 2006 invigdes museet. LONA-bidrag finansierade bygget av centret med drygt 20 procent under tre år.  

På Meteoritcentret lyfter man på ett inspirerande sätt fram forskningsresultat om bygdens geologiska historia. Utställningen består av montrar och interaktiva delar där man får lära sig om meteoriter och nedslaget vid Lockne. 

I en del av muséet kan barn möta Georg Grävling och bland annat testa att gräva fram fossiler. Den avdelningen togs fram med hjälp av Leader-bidrag 2011. För barn arrangeras ibland också skattjakter och frågesporter.

En animerad film visas i muséets filmsal. Genom filmen får man vara med när det större av de två meteoritnedslagen inträffade. En himlakropp på över 200 miljoner ton med en hastighet på över 15 km i sekunden slog ner och det bildades en 13,5 km vid krater. Spåren efter händelsen har varit avgörande för hur trakten ser ut idag, men det är inte alltid så lätt att se det utan hjälp. Clas-Göran Person som är aktiv i arbetet med museet berättar: En vanlig kommentar när förstagångsbesökare kommer till oss är: Var är kratern? De har läst på vägskyltarna där det står ”Meteorit” och ”Locknekratern”. Därför vill de gärna se meteoriten och/eller stå på kraterkanten och titta ner. Därför blir de ibland besvikna när vi berättar att kratern till största delen utgörs av Locknesjön – så här 450–460 miljoner år senare. Och av meteoriten finns ingenting kvar – men i stället flera unika bergarter.

På meteoritcentrets ovanvåning finns utställningen Ögonfröjd som är framtagen av Jämtlands läns Amatörgeologiska Sällskap. Utanför meteoritcentret finns en länskarta med geologiskt intressanta platser med fynd från dessa samt en stenmur med intressanta mineraler med tillhörande information. Vid Tandsbyn finns en vandringsled (kraterstig) med informationstavlor. Stigen kom till innan museet och medger en när­ma­re kontakt ute i terrängen med det område där meteoriten slog ned. 

Populär hos turister och lokalboende

Det kommer ganska många utländska besökare till museet. Clas-Göran berättar att en inte helt ovanlig kommentar från utländska turister är Vi hade bestämt oss för att besöka er redan innan vi åkte från Tyskland/Holland. Många nöjda besökare verkar tipsa andra om museet och det förefaller vara den mest effektiva informationsspridningen om Meteoritcentret. Muséet jobbar knappt med marknadsföring men man försöker istället vara aktivt på sociala medier samt på Google My Business och Trip Adviser. Det finns också en webbsida www.locknekratern.se.

För bygden fungerar centret också som en samlings- och fikaplats, som en arbetsplats för skolungdomar och volontärer samt som ett utflyktsmål, till exempel för skolklasser.

Drivs med ideella krafter

Museet startades som en del av lokala hembygdsföreningen, men numera drivs det av Locknekratern Geocenter Jämtland Ekonomiska förening. Under 2004-2006 erhöll man Lona-bidrag. Det motsvarade ungefär 20-25 % av finansieringen de åren. De första åren efter att museet öppnades 2006 kunde man med hjälp av bidrag ha en anställd över sommaren. Numera får man förlita sig på ideellt arbete, vilket innebär en osäker planering. Man får dock ett årligt bidrag från kommunen, för driften av byggnaden och inte som ett stöd för muséets verksamhet.

Det fanns långt gångna planer på att med hjälp av Leader-bidrag få skolklasser att komma till centret med hjälp av buss, men Länsstyrelsen godkände inte det då det var en kommunal angelägenhet att skjutsa skolelever med buss.

Ove Hellzén, som är engagerad i Meteoritcentret, berättar att bakgrunden till centret är att geologen Per Thorslund under 1930-talet hittade den omvandlade bergarten Breccia vid Lockne som bildats av krossat berg. Professor Maurits Lindström fortsatte denna forskning på 60-talet för att förklara vilken kraft som orsakat stenkrossningen. Under 80-talet letade geologen Frans Erik Wickman efter nedslagskratrar på jorden och var övertygad om att Siljans-ringen var en sådan och föreslog att det nog också borde vara så vid Lockne. 1991 kunde Maurits Lindström visa hur allt hängde ihop och hur en meteorit slagit slagit ner i ett djupt hav där Locknesjön idag ligger. Harald Olsson i Lockne hembygdsförening insåg det världsunika i detta nedslag och såg till att det bildades ett geologiskt museum i Ångsta Tandsbyn.

Inte bara ett, utan två metoritnedslag - samtidigt!

Breccia hade även hittats 16 km längre bort i Målingen och efter stormen Ivar 2013, då berghällar blottlades, kunde man fastslå att en meteorit slagit ner där samtidigt som den vid Lockne. Man har kommit fram till att meteoriten genom en kollision i rymden delat på sig i två delar som följts åt i färden mot jorden. Den större slog ner i Lockne och den mindre i Målingen. Dubbla meteorit-nedslag är mycket sällsynta och att kunna fastslå att de är dubbla är unikt.

Text: Per Sonnvik, CNV

Intervju med Nils Natorp, direktör för geocentret på Möns klint, Naturvägledaren 2011

När man står på toppen av Möns klint befinner man sig 128 meter över havet. Hela Danmark är uppbyggt på ett kritfundament och på Möns klint blir det tydligt vilka krafter som har skapat landet.

Vad kan man uppleva på geocentret på Möns klint?

- Det är ett naturcenter som fokuserar på geologi. Man kan uppleva den dramatiska historien om de geologiska processer som har skapat Möns klint och Danmark. Geocentret är Nordens mest moderna vetenskapscenter med en stor interaktiv utställning, klättervägg, 3D biograf och mycket mera. Naturen är väldigt speciell och här finns många ovanliga djur och växter (flera finns bara här i hela Danmark). Bland annat häckar pilgrimsfalken här, ett av världens snabbaste djur. Många tycker om att går runt och samla fossil på stranden. Vi erbjuder olika typer av exkursioner, bland annat kan man jogga, cykla eller klättra i träd samtidigt som man upplever naturen här. Naturupplevelsen går också att kombinera med konferens.

Har ni program som riktar sig särskilt till skolklasser?

- Ja, skolklasser är välkomna hit och de kan bland annat ägna sig åt geocaching, mountainbike och guidade turer. Vi har program som riktar sig till elever i olika åldrar och med fokus på olika skolämnen. På geocentret finns också en verkstad där både barn och vuxna kan få pyssla med naturmaterial och leka vetenskapsmän.  

Vad är speciellt med geologin på Möns klint och vad har format platsen?

- Geologin på Möns klint är enastående. For 70 miljoner år sedan täcktes hela Nordvästeuropa av ett tropisk hav. I havet fanns ett otroligt rikt djurliv med hajar, sjöborrar, musslor, bläckfiskar och många olika svampar. Längst ner i näringskedjan fanns den mikroskopiska Coccolith-algen. Algen hade ett kalkskal som sjönk till botten när algen dog. Efter flera miljoner år hårdnade kalkplattorna och blev krita. De senaste 1,5 miljoner år har flera istider påverkat det område som i dag är Danmark. För 12.000 år seden vände den sista glaciären upp Möns Klint så att det som varit havsbotten blev en lodrät vägg. Man kan kalla hela området för en gammal kyrkogård med rester av 70 miljoner år gammalt liv. Havet äter nu långsamt upp klinten och i genomsnitt försvinner ca 20-40 cm varje år. Det innebär att hela området kommer att ha försvunnit ner i havet om ca 10.000.

Hur länge har geocentret på Möns klint funnits?

- Det invigdes den 29 maj 2007 av drottning Margrethe som också är protektor för centret.

Länkar

GeoCenter Møns Klint

Intervju med Bjarne Tutturen, Naturvägledaren 2011

En grustäkt kan vara väldigt spännande. Där kan man låta fantasin sväva iväg och föreställa sig de dramatiska händelser som skapat naturformerna. Bjarne Tutturen från miljökontoret på Södertälje kommun har erfarenhet av naturvägledning i grustag.

- För några år sedan hade jag en dag med en skolklass i Underås i Södertälje, en av Nordeuropas största täkter. Dagen skulle handla om hur landskapet formats, säger Bjarne Tutturen.

De började morgonen med sagan om två stenar, Sten och Geo. Stenarna började sin historia bredvid varandra i fast berg precis intill varandra ute på en av Mälaröarna till en dag då den ena drabbades av frostsprängning och rasade ner. Många år senare möttes de i Underås när en grävmaskin schaktade grus och de råkade stöta ihop. De kände knappt igen varandra eftersom de slipats så runda av den långa resan.

- Sagan är en bra form att förklara fakta på ett levande sätt. Vi fortsatte dagen med att bygga en rullstensås i miniatyr och se hur den påverkas av och påverkar vatten. Vi undersökte även livet i grusgropen, säger Bjarne Tutturen.

Miljön är både väldigt annorlunda och vacker. Här har sten, grus och sand sorterats, slipats, packats och till slut har en mycket speciell miljö formats där specialiserade livsformer lever. Växter som tål torka, grävande steklar, backsvalor, mm. Börjar man samla olika stenar märker man snart att det sida vid sida kan finnas en otrolig variation.

- Med hjälp av en berggrundskarta kan man försöka härleda var de olika stenarna en gång började sin resa. Isrörelsens riktning är viktig att veta när man ska försöka spåra stenarna bakåt i tiden, säger Bjarne Tutturen.

Grustäkten är en bra plats för pedagogisk verksamhet. Ofta är det lätt att hitta avgränsade ”rum” där det är lä, skydd och lätt att samla en grupp. Man bör ta kontakt med täktens driftansvarige när man planerar ett besök så att det kan ske på ett säkert sätt. Det är stora maskiner som dundrar fram och det finns rasrisk på vissa platser. Men i samråd med täktens personal kan man säkert hitta lämpliga platser.