Det som sas

– Jag är imponerad över det arbetet som har gjorts i Klimatnätverket. Ibland har det hettat till, men så blir det när man jobbar med svåra frågor, konstaterade Ylva Hillbur, vice rektor på SLU, när hon hälsade välkommen till Sluteventet.
– Vi lärosäten har en viktig roll i omställningen och jag hoppas det blir en fortsättning efter Klimatnätverket, som kan bygga vidare på det som gjorts hittills.

Byggandet av nätverk

Kristina von Oelreich, KTH, påminde om hur Klimatramverket kom till efter en debattartikel i DN hösten 2018. Rubriken var ”Universiteten måste själva börja klimatomställningen” och 18 forskare vid åtta svenska lärosäten stod bakom den. Ett halvår senare hade 37 lärosäten anslutit sig till Klimatramverket, som togs fram av Chalmers och KTH.
För snart fyra år sedan bildades Lärosätenas klimatnätverk

Klimatnätverket har under sina snart fyra år präglats av just nätverkande, både nationellt genom bland annat fokusgruppernas arbete och miljöledning för universitet och högskolor, MLUH, och internationellt där Klimatnätverket har haft utbyte med universitet i Schweiz och klimatnätverk i Nederländerna. Dessutom har det varit uppmuntrande med dialoger med Formas, som ville ha tips inför eget klimatarbete.

– Fördelar med nätverket är att vi kunnat samordna hela Sveriges lärosäten och arbeta tillsammans mot gemensamma mål och på det visat skapat en gemensam riktning för sektorn. Nackdelen är det finns risk för långsam implementering och ett ojämnt engagemang mellan lärosätena. 
– Att sköta ett nätverk kräver också en administration, som gör att vi är beroende av finansiering för att kunna fortsätta arbetet, betonade Kristina von Oelreich.

Åsa Persson, Klimatpolitiska rådet: 
”Fortsätt vara tydliga och ljudliga”

– Svenska lärosäten är en maktfaktor av rang. Tillsammans har ni lika många anställda som till exempel Atlas Copco. Ni utbildar en halv miljon studenter, vilket motsvarar befolkningen i Göteborg och Malmö tillsammans. Därav är 50 000 internationella studenter, som kan inspirerasav vårt sätt att arbeta med klimatfrågor. 
Det slog Åsa Persson, ordförande för Klimatpolitiska rådet, fast när hon talade vid Klimatnätverkets slutevent på Karolinska institutet i slutet av maj. 
– Ni är viktiga influerare; en röst man kan lita på och den här typen av aktörssamverkan som Lärosätenas klimatnätverk har arbetat med, växlar upp arbetet betydligt. 
– Min förhoppning är att ni fortsätter att vara tydliga och ljudliga, för ni är viktiga nyckelaktörer.
Åsa Persson betonade att de satta klimatmålen kan nås, men att kraftfulla beslut brådskar. Enligt regeringens bedömning ser vi ut att missa vårt åtagande att bidra till EU:s klimatmål inom den så kallade ESR-sektorn (inrikes transporter, jordbruk, avfallsbehandling, egen uppvärmning av bostäder och lokaler samt en liten del av utsläpp från industrin) med drygt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter.

– Men trenden för skog och mark har brutits, bland annat till följd av minskande avverkning och att skogen har vuxit snabbare under senare år, så där ser det mycket gynnsammare ut!
För att ge politiken en så god grund som möjligt att nå de mål som riksdagen har satt, har Klimatrådet sammanställt tio rekommendationer.
– Glädjande är att samtliga riksdagspartier står bakom det långsiktiga målet till 2045 om nettonollutsläpp och det uppdaterade nationella målet till 2030. 
I rådets rekommendationer ingår bland annat att kommande regering bör presentera en konkret handlingsplan senast i samband med höstbudgeten 2027.

Rundabordssamtal

Åsa Persson samlade efter detta de personer som inbjudits till att medverka vid ett rundabordssamtal. Frågeställningen där var "Åtta år med klimatramverket och fyra med Klimatnätverket - vad blir nästa steg?". Det samtalet arrangerades framför allt för att det finns ett behov av att mötas på ledningsnivå och diskutera frågan. Elva lärosäten fanns representerade i samtalet.

Fokusgrupperna

De fyra fokusgruppernas arbete presenterades av respektive fokusgruppledare. Tillsammans har grupperna engagerat personer från så gott som alla lärosäten som ingår i Klimatnätverket, det vill säga de lärosäten som är medlemmar i SUHF. Digitala workshops har varvats med föreläsningar och inte minst har arbetet oförtrutet förts framåt för att leva upp till uppdraget att

• underlätta för lärosätena att uppfylla sin del av Parisavtalet
• stärka samarbete, lärande och utbyten mellan lärosätena inom klimatområdet med särskilt fokus på att påverka hela sektorn
• katalysera nya perspektiv och idéer om hur lärosätena kan bidra till klimatomställningen via forskning, utbildning och samverkan, och genom minskat klimatavtryck från lärosätenas egna aktiviteter, samt att
• tillgängliggöra goda exempel för lärosätena och andra aktörer utanför högskolesektorn.

Lärande för hållbar utveckling

Lärande för hållbar utveckling har haft fler än 80 deltagare involverade i den plattform för kunskapsspridande som fokusgruppledarna Cecilia Enberg och Anne-Kathrin Peter har skapat. Även efter att fokusgruppens projekttid är över fortsätter ledarna att bjuda in till öppna verkstäder där deltagarna själva får bidra till vad som ska diskuteras. 
Nu håller arbetet på att bearbetas till en vägledning som SUHF förhoppningsvis ska vilja anta som en rekommendation. 
– Det är viktigt att förmedla att det finns mycket forskning att bygga vidare på. Det behövs också en förståelse för hur nuvarande utbildningssystem är ohållbart och behöver transformeras, påpekade Anne-Kathrin Peters.

Byggnader och energi 

Byggnader och energi var först ut med att få sin vägledning antagen av SUHF som rekommendation.  
– Jag  frågade ChatGPT vad lärosätenas utmaningar var. Svaren blev bland annat låg och ojämn nyttjandegrad, hög energianvändning och klimatpåverkan, äldre och svåranpassade byggnader och komplex samverkan mellan lärosäten och fastighetsägare, berättade Lisa Redin som var fokusgruppledare.
Bland lösningarna fanns bland annat en kombination av nya arbetssätt, bättre data och tätare samverkan. Med andra ord hade ChatGPT samma bild av såväl utmaningar som lösningar, som fokusgruppen Byggnader och energi hade i sitt arbete. För lösningarna finns – förstås – redan med i vägledningen. Sedan den blev antagen har det också tagits fram bonusmaterial, nämligen guiden ”Klimatbokslut och klimatbudget för lärosäten”, som finns att ladda ner här på hemsidan.

Hållbara tjänsteresor

Inom ramen för fokusgruppen Hållbara tjänsteresors arbete har för första gången en gemensam metodgrund för mätning, styrning och uppföljning för Sveriges lärosäten tagits fram.

Fokusgruppledare Markus Robèrt kunde berätta att tio till 40 procent av lärosätenas klimatpåverkan kommer från tjänsteresor, och hela 95 procent av de utsläppen kommer från flyg. I arbetet, som utförts i samarbete med de tidigare doktoranderna Andreas Schennings och Joel Larsson, med att ta fram den nya metodgrunden har cirka 450 000 flygresor analyserats. En gemensam standard innebär att lärosätena nu kan jämföras.  
– Det vi kan se är att klimatarbetet blir mer konkret om man dessutom bryter ned det på enhetsnivå och engagerar både chefer och medarbetare i omställningen, sade Markus Robèrt.
De konstaterade också att tåg och teknik inte räcker för att nå klimatmålen. Den stora klimatvinsten kommer när långväga möten ersätts, samordnas eller prioriteras hårdare med fler digitala möten och hubkonferenser. 
– Vi behöver också bli bättre på att prioritera vem som ska resa. Vem behöver vara på plats; doktorand, handledare eller professor? Låt syfte, karriärnytta och utsläpp avgöra.

Hållbar upphandling och inköp

Fokusgruppen Hållbar upphandling och inköp är den senast tillsatta fokusgruppen. 
– Idag representerar jag ensam gruppens arbete, då Jessica Thoresson är föräldraledig och Anna Bruun Månsson har fullt upp med att få vägledningen färdig, förklarade Karolina Aloisi. 
Både Anna och Karolina arbetar som miljösamordnare på Malmö universitet medan Jessica är avtalscontroller på Linköpings universitet.
– Det har varit riktigt bra att ha med upphandlingssidan i arbetet, betonade Karolina. 
Efter att ha skickat ut en enkät för att kartlägga behoven på lärosätena, bildade de tre arbetsgrupperna Arbetssätt, Klimatberäkningar, Forskningsutrustning/sällanköp och Kompetensutveckling. Arbetet har mynnat ut i ett antal rekommendationer, bland annat att utveckla strukturer för nära samarbete mellan upphandlare, avtalsägare och miljöspecialister och att använda upphandling som det strategiska styrmedel det är.
– Det finns tydliga önskemål om att fortsätta samverka kring upphandlingsfrågor, men frågan är hur vi skulle kunna göra det, sade Karolina. 
Gruppens vägledning lämnades över till SUHF i början av juni och besked om den antas som rekommendation väntas komma i slutet av augusti.

Vilka frågor är viktiga att föra vidare i framtiden?

Sveriges unga akademi vill väcka diskussioner, organisera evenemang och knyta kontakter med samarbetspartner för att reflektera över hur akademin kan bli mer hållbar. 
– Många yngre forskare upplever att det är för svårt att göra rätt och för lätt att göra fel ur hållbarhetssynpunkt, sade Maria Mancilla Garcia, som sitter med i den arbetsgrupp i Sveriges unga akademi som arbetar med hållbarhetsfrågor, bland annat hur det ska kunna bli enklare att forska hållbart.
– Vi behöver göra hållbarhet till en nyckelfråga för diskussion. 
Maria Mancilla Garcia menade att miljöåpåverkan borde jämställas med etablerade etikfrågor såsom djurförsök och humanforskning och vara förankrat i universitetens kärnuppdrag. 
– Det handlar också om att skapa utrymme för samtal, särskilt kring målkonflikter. Finns det målkonflikter mellan akademisk frihet och hållbarhet? Olika perspektiv och farhågor behöver komma till tals för att diskussionen ska kunna gå vidare.
– Man säger att lärosäten inte kan vara aktivister, men akademin kan försvara värden, såsom yttrandefrihet, icke-diskriminering och så vidare. 
– Jag vill betona att det här är frågor där olika perspektiv finns och vi är väldigt intresserade av era erfarenheter och vill gärna fortsätta diskussionen, avslutade Maria Mancilla Garcia.

Workshopen

”Vilka möjligheter och utmaningar ser ni med att ta vägledningarna vidare till era lärosäten?” och ”Vilka områden är särskilt viktiga att samverka kring i framtiden?”. Det var frågeställningarna som deltagarna fick ta med sig ut att diskutera i smågrupper. Varje grupp fick enas om två meningar per frågeställning. 
Bland svaren fanns att det kan bli svårt att verkligen få vägledningen integrerad som helhet. Vissa fokusområden inkräktar på den institutionella autonomin, medan andra är mer generella och lättare att implementera brett. 
Upphandling av resebyråer, miljöpåverkan från AI och beredskapsfrågor var några av de områden som deltagarna uppgav som särskilt viktiga att samarbeta kring. Svaren kommer att kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet efter Klimatnätverket, hur det arbetet än kommer att vara organiserat.

SUHF:s roll i Klimatnätverket

Lars Alberius, senior advisor på SUHF:s kansli, berättade att SUHF antar fyra-fem rekommendationer per år. 
– Rekommendationerna är just rekommendationer; ”om alla gör så här, så blir det bättre”.
Vägledningarna som Klimatnätverket tar fram presenteras för olika expertgrupper på SUHF, sedan fattas beslutet av styrelsen huruvida vägledningen ska bli antagen som rekommendation av SUHF.
– Det är en bra dialog med nätverket. Ert arbete är väldigt uppskattat och det är lätt att fatta beslut, betonade Lars Alberius, som avslutade med att han hoppades att Klimatnätverkets arbete på något vis ska fortsätta i just nätverksform.

Härifrån och framåt

Kristina von Oelreich berättade om den enkät om ledarskapsutbildningar för klimat som Klimatnätverket skickat ut. Enkäten visar att en majoritet, 81 procent, av lärosätena inte erbjuder interna ledarskapsutbildningar med klimatfokus. De utbildningar som finns riktas främst till akademisk och administrativ personal och klimatmomenten i utbildningarna är generellt korta, oftast en till två timmar. I 75 procent av fallen är klimatmomenten inte obligatoriska och samarbete mellan lärosätena kring ledarskaps- och klimatutbildningar förekommer i princip inte alls.

Ylva Hillbur som inledde eventet, var också med och avrundade det.  
– Det finns konkreta frågor att ta tag i och vi kan undvika dubbelarbete genom att samarbeta. 
- Jag tar till mig det som Åsa Persson sa: vi bör kliva fram och ta vår roll i debatten. Hållbarhet är en kvalitetsfråga, konstaterade Magnus Breitholtz.

Många hade säkert velat få ett svar på vad som händer när projekttiden för Lärosätenas klimatnätverk är över sista augusti, men något sådan svar finns inte i det här läget. Dagen visade dock att det finns en stark vilja att även framledes arbeta tillsammans med omställningen och arbetet med att hitta en lösning på hur detta ska ske rent organisatoriskt fortsätter.

Här har vi samlat hela dagens powerpointpresentationer.