Den giftiga nakna jungfrun

Senast ändrad: 05 december 2022
Vitblommande tidlösor sticker upp ur bar jord. Färgfoto.
Foto: Karin Persson, SLU.

Nu när hösten börjar närmar sig med regn, blåst och mörkare dagar sticker en krokuslikande blomma upp ur marken, tidlösan. Det är en knölväxt som har odlats i Sverige sedan 1600-talet men tänk på att hela växten är mycket giftig. Det räcker med några få gram av cellgiftet colchicin för att dö och där symptomen kommer först efter några timmar.

Denna giftiga knölväxt tillhör familjen Colchicaceae, tidlösesläktet, där det finns ett 60-tal arter som är vildväxande från Portugal och Nordafrika i väster, genom Europa och Asien fram till Himalaya i öster. Namnet Colchicum kommer från Colchis som är en region i Georgien, där en del arter växer i stora mängder.

Tidlösan är en knölväxt som blommar oftast på hösten med krokusliknade blommor, men det finns arter som blommar både på vintern och under våren. Enklaste sättet att se skillnad på en krokus och en tidlösa är att räkna ståndarna. Krokusen har 3 ståndare medan tidlösan har 6. Tidlösans blad kommer först på våren och är gröna, glansiga och upp till 30 cm långa.

Den art av tidlösor som har odlats längst är Colchicum autumnale, som på svenska heter enbart tidlösa men har också gått under namnen hösttidlösa, nakna jungfrun och vanlig tidlösa. Arten är en mycket variabel med flera under arter, hybrider och sorter. Olof Rudbeck den äldre, professor vid den botaniska trädgården i Uppsala odlade 10 olika tidlösor i slutet av 1600-talet. De flesta var olika varianter av C. autumnale.

Knölarna blir 6 cm långa och 4 cm breda med mörkbrunt skal. Från varje knöl kommer det 1-6 bägarformade blommor. Dessa är cirka 10 cm höga och blekt rosalila i färgen med gula ståndare. Tidlösan är härdig i nästan hela landet.

I svenska lökkataloger var det den tidlösa som oftast fanns till försäljning från mitten av 1800-talet och framåt. I Göteborgs trädgårdsförenings katalog från 1868, fanns en helvit sort 'Alba' och en röd 'Purpurea' till försäljning. Den fylldblommiga sorten 'Pleniflorum' såldes av Bergianska trädgården år 1888.

I Nationella genbanken bevaras 6 olika tidlösor för framtiden, tre från Skåne, en från Öland, en från Närke och en från Uppland. Den sist nämnda är också den äldsta som går att spåra tillbaka till 1830-talet, det finns en notis i en botanisk tidskrift att den fanns där då. Denna tidlösa är den äldsta lök och knölen som bevaras i genbanken.

Är det någon som har en tidlösa som går tillbaka till före 1940, kontakta gärna Nationella genbanken.

Text: Karin Persson, september 2020


Kontaktinformation

Karin Persson, genbankskurator

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU
karin.persson@slu.se, 040-41 55 46, 0702-64 63 56