Mikrobiell hortikultur

Vår forskning syftar till hållbar hortikulturell produktion ur ett brett perspektiv, närmare bestämt friska hortikulturella plantor, goda odlings- och tillverkningssätt, säkra och hälsofrämjande produkter samt en sund miljö. Vår forskning bygger på ett systemperspektiv.

Mikroorganismer är oundvikliga och nödvändiga för friska växter men kan också vara skadliga för både plantor och människor. Vi undersöker användningen av mikroorganismer för att förhindra angrepp av växtsjukdomar (biologisk bekämpning) samt hur den naturliga växtassocierade mikrobiotan kan hjälpa till (habitat management) att förebygga utbrott av växtsjukdomar, och till att nå ökad skörd och växtprodukter av hög kvalitet på både friland och i växthus.

Utbrott av magsjukor efter förtäring av färska eller frysta grönsaker, bär, groddar eller örter har rapporterats i ökande takt. Vi identifierar kritiska punkter för överföring av sjukdomsalstrarna bakom utbrotten (t.ex. shigatoxin producerade E. coli m.fl.) och nya faror (antibiotikaresistenta gener, nanopartiklar) inom primärproduktion av trädgårdsprodukter och utvecklar åtgärder för att motverka deraa överföring.

Mikrobiell hortikultur sysslar med hortikulturella produktionssystem, både i kontrollerad miljö (växthus, tunnel) och på friland, för väletablerade kulturer, såsom grönsaker, frukt och bär, prydnadsväxter, och för nya kulturer. Odlingssystemen kan befinna sig på landsbygd eller i staden (stadsodling). Både låg- och högteknologiska produktionssystem (akvaponik, hydroponik) ingår i vår forskning. Vi är involverade i utvecklingen och optimeringen av nya uthålliga produktionssystem, särskilt vad gäller resurseffektivitet för användning av bl.a. vatten, växtnäringsämnen, odlingssubstrat och energi, så väl som effektivit utnyttjande av utrymme.

Vår forskning riktas mot stora globala utmaningar, d.v.s. livsmedelssäkerhet och -trygghet, hållbarhet, vattenbrist, markanvändning såväl som urbanisering ur ett hortikulturellt perspektiv.

Fokusområden

Hydroponiska odlingssystem utförs vanligtvis som intregrerad produktion i växthus. 

Dessa kan designas som öppna eller slutna system. Öppna system har en avsevärd inverkan på miljön i anslutning till växthuset eftersom den avrinnande lösningen som har höga halter av näringsämnen och är laddad med pesticider riskeras att bli utsläppt. Till skillnad av öppna system, recirkulerar och på så sätt återanvänds det näringsrika vattnet i slutna hydroponiska system. Slutna hydroponiska odlingssystem är bra för miljön och – genom besparing av gödselmedel och vatten – ekonomiska för företaget.

Aquaponik / Akvakultur är ett viktigt och ekonomiskt alternativ till konventionellt fiskestrategier, i synnerhet med tanke på minskande fiskbestånd och dess avsevärda påverkan på akvatiska miljöer. Genom integrering av produktionssystem för fisk (akvakultur) med moderna produktionssystem för grönsaker och bär av hög kvalitet kan denna miljöpåverkan minskas resp. undvikas. Sådana integrerade produktionssystem kallas akvaponiska system och produktionssättet akvaponik. Det näringsrika vattnet återcirkulerar mellan fisktankar och växternas rotsystem.

Odlingssubstrat kan vara av organiskt (d.v.s. torv, träfibrer, kokos) eller oorganiskt (d.v.s. mineralull, pimpsten) ursprung. Vanligtvis bedöms de efter deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Standarder för biologisk bedömning av dessa substrat är fortfarande undermåliga. En mer noggrann biologisk karaktärisering av odlingssubstrat är nödvändig.

Ekologisk odling efterfrågas av kunder i ökande utsträckning ekologiskt odlade frukter och grönsaker. Internationellt har ekologisk produktion av trädgårdskulturer fördubblats från 2003 till 2013 till följd av den ökande efterfrågan. Miljövinster av ekologisk trädgårdsodling är väldokumenterade. En stor begränsning för expanderingen av ekologisk odling finns hos begränsade effektiva verktyg och strategier för hantering av skadedjur och sjukdomar. Antalet biologiska bekämpningsmedel mot skadedjur och sjukdomar ökar, men det är inte alltid som de är effektiva i produktionen på friland och i växthus.

Övergödning av yt- och grundvatten, vattendrag och bevattningsdammar så väl som kustområden är ett betydande miljöproblem som leder till algblomning och utarmade vattenmiljöer. Den unika miljön i Östersjön är hotad. Den negativa trenden påskyndas av kväve- och fosforutsläpp.