Barnvänligt överallt! Men vad innebär det egentligen?

Hur kan vi skapa miljöer där barns rättigheter, behov och perspektiv blir en självklar del? När vi pratar om barnvänliga miljöer går tankarna ofta till lekplatser, skolgårdar, bostadsgårdar och parker. Men barn lever inte sina liv enbart på platser som är särskilt utformade för dem. De rör sig genom gator och torg, besöker sjukhus och offentliga byggnader och möter ibland miljöer förknippade med sorg och svåra livssituationer.

Hur barnvänligt är egentligen vårt samhälle utanför de platser vi traditionellt betraktar som barnens?

Med temat Barnvänligt överallt! ville årets nätverksträff med BUB (Barn, unga och byggd miljö) och ARKiS, Sveriges Arkitekters nätverk för arkitektur och barn, bredda samtalet om barns plats i den byggda miljön. Under en heldag i Stockholm möttes forskare, arkitekter, planerare, studenter och med flera för att dela erfarenheter, diskutera utmaningar och utforska hur barnvänliga miljöer kan skapas i praktiken.

Från goda intentioner till verklighet

En av de frågor som återkom under dagen var vad som egentligen krävs för att skapa barnvänliga miljöer överallt. Barnkonventionen har varit svensk lag sedan 2020, och det finns omfattande forskning, erfarenheter och metoder som kan vägleda arbetet. Varför är det då fortfarande så svårt att omsätta detta i praktiken?

Diskussionerna visade att barnvänlighet måste förstås ur flera perspektiv. Barns egna erfarenheter är värdefulla, men lika viktigt är vuxnas ansvar att använda befintlig kunskap och fatta beslut som tar hänsyn till barns olika behov och förutsättningar. Deltagandeprocesser kan vara av stor betydelse för att inkludera och uppnå hög kvalitet i arbetet. Barn och unga är ingen enhetlig grupp. Deras erfarenheter, förutsättningar och behov kan därför se olika ut för olika grupper och på olika platser. Men att involvera barn är inte automatiskt detsamma som att ge dem inflytande, och sådana processer behöver utformas med omsorg och utifrån sammanhanget.

En annan viktig aspekt är att barn inte bara är mottagare av miljöer som vuxna planerar. De använder, tolkar och formar själva platser genom lek, rörelse och sociala relationer. Att skapa miljöer som ger barn möjlighet att agera självständigt, utforska och påverka sin omgivning i vardagen är därför också ett sätt att stärka deras inflytande, utan att det nödvändigtvis behöver ske genom organiserade deltagandeprocesser.

Kanske handlar den övergripande frågan därför inte om vilket perspektiv som är viktigast, utan om hur vi kan förena barns erfarenheter, vuxnas ansvar och den kunskap som finns för att skapa mer barnvänliga miljöer. Det kräver att vi uppmärksammar vilka barn och unga vi utgår från, eftersom deras behov, möjligheter och livsvillkor kan skilja sig mycket åt. Dessutom kräver det att vi ser brett på alla de miljöer som påverkar barn och undersöker hur de kan bli mer barnvänliga.

Årets nätverksträff gav inga enkla svar, men många konkreta exempel, nya perspektiv och viktiga samtal att fortsätta med.

Presentationer under dagen

Studiebesök på Fryshuset

Dagen inleddes med ett studiebesök på Fryshuset i Hammarby Sjöstad, där Susanne Svensson, chef för Fryshuset Stockholm, tillsammans med andra medarbetare berättade om organisationens arbete med att skapa möjligheter för unga att utvecklas, engagera sig och påverka sina egna liv. Fryshuset bedriver ett sextiotal verksamheter runt om i Sverige inom bland annat ungdomskultur, idrott, utbildning, socialt arbete och entreprenörskap, med ungas intressen, behov och engagemang som utgångspunkt. Under besöket fick vi också en inblick i den stora bredden av aktiviteter, från basket, skateboard och dans till musik, konserter och andra kulturella och sociala verksamheter.

Under besöket gavs också inblick i utvecklingen av Fryshusets campus, där nya byggnader ska skapa ytterligare möjligheter för verksamheten att växa. Medarbetarna berättade att utemiljöerna hittills inte har varit så mycket i fokus i deras arbete, men uttryckte samtidigt en öppenhet för att utveckla detta. 

Besöket väckte också en viktig reflektion inför dagens fortsatta diskussioner: En barnvänlig miljö handlar inte enbart om platsens fysiska utformning, utan också om vad som händer där, vilka relationer som kan skapas och vilka möjligheter barn och unga har att delta och påverka. Fryshuset är visserligen en verksamhet särskilt riktad till unga, men deras arbete påminner oss om betydelsen av att ge unga en självklar plats i samhället, där de inte bara är besökare eller mottagare av insatser, utan aktiva deltagare med egna idéer, intressen och förmågor.

Denna koppling mellan den fysiska och sociala miljön, liksom mellan vuxnas ansvar och barns möjligheter att påverka, återkom i flera av eftermiddagens presentationer.

Vårdmiljöer, gator och trygghet

En fråga som återkom under dagen var skillnaden mellan barnperspektiv, barnets perspektiv och barnrättsperspektiv. Begreppen används ofta tillsammans, men innebär olika saker. Att skapa bra miljöer för barn handlar både om att ta tillvara vuxnas kunskap om barns behov och att förstå när och hur barns egna erfarenheter kan bidra till bättre beslut.

Detta blev tydligt i Cristiana Cairas presentation om hur barns rättigheter och delaktighet kan integreras i utformningen av vårdmiljöer. Caira, professor vid Centrum för vårdens arkitektur (CVA) vid Chalmers och partner på White Arkitekter, presenterade insikter från en kommande rapport: Barnrättsperspektiv i vårdmiljöns utformning. Ett webbinarium planeras i samband med rapportens publicering.

Rapportens exempel från barnsjukhus i Göteborg och Cambridge visar olika arbetssätt och perspektiv. Vid om- och tillbyggnaden av Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg fanns en tydlig ambition att skapa en välkomnande, lekfull och trygg miljö för barn och unga. I det planerade Cambridge Children's Hospital i Storbritannien har barns delaktighet i stället varit en del av projektets organisation från början. Barn fick bland annat medverka vid valet av arkitekter genom att intervjua de olika teamen och bedöma deras förslag!

Liza Olander Wihlney och Sara Stiber från Växtvärket presenterade erfarenheter av att utveckla gatumiljöer som främjar barns rörelsefrihet och lek. Projektet Gatulabba har lett till förslag som “leknät” av gator med begränsad eller ingen biltrafik, där barns mobilitet dessutom kan ske på ett lekfullt sätt. Dessa tankar har ansetts vara radikala, men visar behovet av att tänka i nya banor för att skapa barnvänliga miljöer. Även Gatulabba har till stor del baserats på deltagande från barn och gett upphov till en metodbank för att involvera barn.

I många miljöer hindras barn och ungas rörelsefrihet av att de upplever otrygghet. Ett sätt att arbeta med detta är genom medskapande ljusdesign, vilket ljusdesignern Kajsa Sperling på White har gjort. Hon presenterade hur unga tjejer har varit med och tagit fram bland annat utebelysningen Hjällbolyktan. Presentationen visade hur både deltagandeprocessen och resultatet i form av trygghetsfrämjande belysning har varit positiva för unga i Hjällbo.

Presentationerna väckte därmed en fråga som sträcker sig långt utanför vårdmiljöerna: Hur kan barns deltagande bli meningsfullt, och när kan deras medverkan göra verklig skillnad?

De svåra platserna

Vad innebär barnvänlighet på platser som förknippas med sorg, oro eller andra svåra livssituationer? Den frågan fick särskild betydelse genom två presentationer som riktade uppmärksamheten mot miljöer där barns behov och perspektiv lätt kan förbises.

Jenna Gillinger, konstnär och doktorand vid Konstfack, presenterade sitt arbete En rättvis och ärlig rättegång, där hon har undersökt hur svenska domstolars arkitektur och inredning kan påverka människor i psykiskt utsatta situationer. Hon lyfte bland annat problematiken med gemensamma väntrum där målsägande, vittnen och tilltalade kan behöva vistas nära varandra. För personer som redan upplevt trauma kan den fysiska miljön bidra till ytterligare stress och otrygghet. Hennes presentation väckte frågor om hur arkitektur i stället skulle kunna minska utsatthet och skapa större trygghet, särskilt för barn.

Katarina Pelinska, landskapsarkitekt på AFRY, breddade perspektiven ytterligare genom sin presentation Gunga bort sin sorg. Med exempel från allt från stadsmiljöer och sjukhus till begravningsplatser visade hon hur lekfullhet, sinnliga upplevelser och möjligheter att utforska kan integreras även på platser som inte i första hand är utformade för barn. Bland exemplen fanns St Eriks kyrka och askgravplats i Sollentuna, där en gunga med utsikt över landskapet visar hur en plats för sorg kan bli barnvänlig, men också har flera olika funktioner.

Tillsammans visade presentationerna att barnvänlighet inte behöver innebära att vi förändrar en plats huvudsakliga funktion eller gör den till en lekplats. Snarare handlar det om att uppmärksamma hur barn upplever och använder olika miljöer och skapa utrymme för deras behov även i sammanhang som traditionellt utformas utifrån vuxnas perspektiv. Kanske är det just på platser såsom domstolar och begravningsplatser som ambitioner om barnvänligt överallt blir som mest intressanta.

Årets nätverksträff arrangerades av BUB och ARKIS med finansiering från SLU Movium och stöd från LINK Arkitektur. Läs mer om nätverksträffen och programmet.