Lista över ord och begrepp

Växtmaterial som uppgått i Nationella genbankens samling och fått ett identifikationsnummer, ett så kallat SWE-nummer.

Utsädeslagstiftningen reglerar vilka sorter av vissa arter som får säljas och därmed kan odlas kommersiellt. Svensk lagstiftning bygger på EU:s utsädesdirektiv som slår fast att sorter av vissa arter måste finnas registrerade på någon nationell sortlista för att kunna saluföras. I Sverige finns ett antal sorter i genbanksbevarande registrerade antingen som bevarandesorter eller som amatörsorter. Sorter som inte lever upp till de högre kraven för bevarandesorter men som har en officiell beskrivning kan registreras som amatörsorter. Det möjliggör att dessa, ofta kulturhistoriskt viktiga sorter, kan odlas vidare i mindre skala. 

Utsädeslagstiftningen reglerar vilka sorter av vissa arter som får säljas och därmed kan odlas kommersiellt. Svensk lagstiftning bygger på EU:s utsädesdirektiv som slår fast att sorter av vissa arter måste finnas registrerade på någon nationell sortlista för att kunna saluföras. I Sverige finns ett antal sorter i genbanksbevarande registrerade antingen som bevarandesorter eller som amatörsorter. Lantbruksväxter och köksväxter kan tas in som bevarandesorter på sortlistan. Bevarandesorter ska vara av bevarandeintresse i det land där den godkänns och är menad att kunna odlas av yrkesodlare. Av den anledningen får de säljas i större förpackningar än amatörsorter. Tanken är att det är de inhemska sorterna som på detta sätt ska kunna bevaras genom att odlas och nyttjas.

Allt växtmaterial som bevaras av Nationella genbanken odlas i Alnarp i genbankens fält, växthus och bänkgårdar. Det är dessa växter som utgör Nationella genbankens centrala samling, som inte är öppen för allmänheten. Här odlas de för att bevaras för framtiden, dokumenteras, förökas och för att kunna förmedla växtmaterial till intresserade användare inom till exempel forskning, växtförädling och odling. 

I fältgenbanker bevaras växtmaterialet som levande växter (inte som frö). Växterna i en fältgenbank odlas i fält och kräver fortlöpande skötsel.

Fältgenbanker används exempelvis när växtmaterial är sterilt och inte sätter frö eller när växtmaterial förökas vegetativt. I Nationella genbanken bevaras till exempel många namnsorter som måste förökas vegetativt för att förbli sortäkta.

En genbankskurator för växter ansvarar för en samling växtgenetiska resurser, det vill säga växter vars genetiska material är en resurs för nuvarande och framtida generationer. I arbetet ingår att säkerställa att växternas genetiska profil bevaras, att dokumentera, registrera, sköta om och uppdatera samlingen och att bistå med kunskap om växterna, deras historia och användning. Nationella genbanken har flera genbankskuratorer som ansvarar för olika växtslag.

De nordiska och baltiska genbankerna för växter registrerar samlingarna i en gemensam databas kallad GENBIS. I databasen kan en mängd uppgifter om växterna registreras såsom namn, ursprung, insamlingsort, foton, egenskaper, historia med mera. GENBIS är webbaserad och till stora delar en öppen databas som vem som helst kan söka information i. Nationella genbankens växter i Centrala samlingen registreras i GENBIS och tilldelas ett unikt genbanks-ID som inleds med bokstäverna SWE följt av siffror. Nationella genbanken kommer fortsättningsvis att registrera centrala samlingens accessioner i både GENBIS och IrisBG, men med olika mängd information i respektive system.

Grönt kulturarv® är ett svenskt varumärke som skapats i syfte att lansera och marknadsföra växter som samlats in genom arbetet med Programmet för odlad mångfald. Under varumärket saluförs sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter som har inventerats, provodlats och valts ut för bevarande på NordGen eller i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter. Varumärket förvaltas av Sveriges lantbruksuniversitet och har tagits fram tillsammans med Elitplantstationen, E-planta ekonomisk förening och LRF Trädgård.

För att en växt ska klassas som Grönt kulturarv® krävs att den bevaras hos antingen NordGen (gäller fröförökat växtmaterial) eller Nationella genbanken (gäller vegetativt förökat växtmaterial) samt uppfyller ett av följande kriterier:

• är odlad i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 - beroende på växtslag – med en väl dokumenterad historia, alternativt
• är en i Sverige framtagen sort eller är i Sverige spontant uppkommet material som bedöms vara bevarandevärt, oavsett ålder.

IrisBG är ett digitalt redskap och databas för förvaltning av botaniska samlingar. Databasen används av många av världens botaniska trädgårdar, arboreta och andra verksamheter med större växtsamlingar. SLU har påbörjat arbetet med att införliva dokumentationen om flera av dess växtsamlingar, däribland Nationella genbankens, i IrisBG. Nationella genbanken kommer fortsättningsvis att registrera centrala samlingens accessioner i både GENBIS och IrisBG, men med olika mängd information i respektive system.

En klonarkivsvärd bevarar och visar en samling av regionalt växtmaterial från Nationella genbankens centrala samling.

Klonarkivsvärdarna är ofta större trädgårdar i en historisk trädgårdsmiljö där växterna kan visas i sitt regionala sammanhang. Trädgårdarna har vanligen flera andra samlingar och uppdrag beroende på huvudman. Idag finns 32 klonarkivsvärdar spridda över hela landet.

Begreppet lokalsort används för att beskriva sorter av trädgårdsväxter som bevarats genom att de odlats länge i en viss region. Exempelvis i ett särskilt landskap, eller i flera generationer på en enskild gård eller by. Till skillnad från lantsorterna har de inte alltid en genetisk variation som möjliggör lokal anpassning. De kan istället ha sitt ursprung i historiska handelssorter men förlorat sina ursprungliga namn eller vara spontant uppkomna korsningar. Sortens egenskaper kan ha koppling till hur den använts i hushållet eller till värdefulla minnen av exempelvis äldre släktingar eller trädgårdskultur. Vegetativt förökade växtslag kan ha uppstått genom lyckade frösådder som tagits till vara och fått spridning från hand till hand. Begreppet används främst för ätbara växtslag.

Lokala klonarkiv utgör säkerhetskopior av växterna i Nationella genbankens centrala samling. Klonarkivens växter har en regional förankring eller odlingstradition och visas upp för allmänheten. Vissa klonarkiv innehåller flera växtslag, andra har bara ett. Klonarkivsvärden upprätthåller klonarkiven enligt avtal med Nationella genbanken.

Det växtmaterial som Nationella genbanken har mandat att bevara långsiktigt för framtiden kallas mandatsorter. Till mandatsorterna räknas sorter av svenskt ursprung, det vill säga sorter som har namngivits och spritts lokalt, liksom sorter framförädlade och marknadsförda av svenska växtförädlare. Dessutom innefattas utländska sorter med lång dokumenterad odlingstradition i Sverige.

Ett materialöverföringsavtal som reglerar hur material som distribueras från exempelvis en genbank till forskare, andra genbanker eller institutioner får användas. MTA är en förkortning av Material Transfer Agreement och Nationella genbanken har ett antal olika förenklade avtal som bygger på de standardavtal (sMTA) som tagits fram av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Detta för att säkerställa att Nagoyaprotokollets principer om rättvis fördelning och nyttjande av växtgenetiska resurser efterlevs. Nationella genbankens förenklade MTA gäller samtliga släkten som bevaras och skiljer sig beroende på om mottagaren är professionell odlare, en annan institution eller fritidsodlare.

PBR är en förkortning för Plant Breeders’ Rights som på svenska översätts till växtförädlarrätt. Den som genom växtförädling tagit fram en ny sort kan hos Jordbruksverket ansöka om att skydda denna sort från att exempelvis förökas, säljas eller exporteras av andra. Enligt internationell praxis finns undantag gällande privat och icke-kommersiellt bruk samt undantag för växtförädlare som kan använda sorten för vidare växtförädling. Sverige är sedan 1971 medlem i The International Union for the Protection of New Varieties of Plants (UPOV) där frågor rörande växtförädlarrätt behandlas internationellt. I Nationella genbanken finns i nuläget ett fåtal sorter som omfattas av växtförädlarrätt och därmed distribueras enligt särskilda principer.

SKUD är en akronym för databasen Svensk kulturväxtdatabas. Databasen SKUD är en nationell likriktare och ett referensverktyg för svenska kulturväxters vetenskapliga, hortikulturella och inhemska namn. Databasen har information om både inhemska och importerade kulturväxter som används i Sverige. Den är till för alla som arbetar eller kommer i kontakt med kulturväxter och önskar en korrekt namngivning. Nationella genbanken följer SKUD för namnsättning av växterna i genbanken.

SKUD har utvecklats i etapper sedan 2002 av IT-experter vid NordGen, SLU och Blomsterlandet tillsammans med botanister vid Göteborgs botaniska trädgård och Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet.

En del växtslag, exempelvis jordgubbar, drabbas lätt av sjukdomar såsom skadliga virus. Det är ofta insekter som sprider sjukdomarna och då innebär skyddad odling att växterna hålls i odlingsutrymmen där insekter inte kan komma in, till exempel växthus.

Sort är ett begrepp som används för att skilja olika varianter av växter inom samma art från varandra. Sorter ska kunna skiljas åt genom olika karaktärer och behålla sina egenskaper efter förökning. Begreppet används för kulturväxter. 

Ett SWE-nummer är en accessions unika identitetsnummer i genbanken. Humlen ’Tväråsel’, har till exempel SWE-nummer 1234 medan humlen ’Klockareberget’ har SWE-nummer 42.

SWE-numren skapas när en accession registreras i genbanksdatabasen GeNBIS. Genom SWE-numren går det att söka efter de olika accessionerna i databasen.

Vegetativt förökade växter är växtslag som förökas utan sexuell rekombination av arvsanlag. I stället förmeras en del av plantan till en genetisk klon av moderplantan. Detta kan exempelvis ske genom sticklingsförökning, avläggare eller ympning på en grundstam. Det kan också ske genom att små bulbiller, lökar, knölar eller delningar tas till vara när växten förmerar sig naturligt, eller genom mikroförökning i laboratorium. Många av våra vanligaste trädgårdsväxter måste förökas vegetativt för att förbli sortäkta. Alla växter i Nationella genbanken förökas vegetativt.