Porträtt av en kvinna (Carolina Vogs, SLU) som tittar rakt in i kameran. I förgrunden syns ett vattenglas som kvinnan tittar genom.
Foto: Lisa Chröisty, SLU

PFAS-Riskkalkylator: För simulering och värdering kring risken av kemikalier i dricksvatten och livsmedel

Sidan granskad:  2025-10-04

PFAS. Kemikaliegruppen som många pratar om, som finns i både livsmedel, dricksvatten och samlat i våra kroppar - och som vi ännu vet lite om. Hur allvarligt är det egentligen att vi får i oss dessa kemikalier? Det undersöker Carolina Vogs - som hoppas ta fram ett program som kalkylerar risk åt oss.

Studier visar om och om igen att PFAS finns samlat hos de allra flesta, så med största sannolikhet i både dig och mig, inleder forskaren Carolina Vogs från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Och frågan som följer är naturligtvis: Är nivåerna av PFAS i våra kroppar något att oroa sig över? Hur påverkas våra kroppar? Och vad kan man egentligen göra åt det när dessa kemikalier, om än i låga nivåer, nu redan spridit sig till både livsmedel och dricksvatten?

Låt oss börja från början.

Vad ÄR ens PFAS?

PFAS, förkortningen för “per- och polyfluorerade alkylsubstanser”: En stor grupp konstgjorda, så kallade “syntetiska”, kemikalier skapade av människan. PFAS förekommer alltså inte naturligt i miljön, men trots det hittar vi nu en del PFAS-ämnen på många ställen i vår omgivning, och även i mänskliga foster - i små koncentrationer som man fortfarande kan mäta. Det har fått både forskarvärlden och samhällen i stort att vilja veta mer om (1) ifall dessa nivåer av PFAS i våra kroppar är något att oroa sig för, och (2) vilka källor som framförallt leder till att vi blir exponerade.

Som med så mycket annat i vår värld finns, eller i alla fall fanns, goda skäl att vilja använda kemikalier som PFAS. Varför? Jo för att de är beständiga, alltså svåra att bryta ned, vilket kan ses som en fantastisk egenskap i många produkter, säger forskaren Carolina Vogs och fortsätter:
… Men det är också det som gör dessa ämnen så svåra att hantera nu när det finns indikationer på att de kan vara skadliga för våra kroppar. De försvinner inte “bara sådär” utan när de väl finns i miljön är det väldigt svårt att bli av med dem.

 

Från brandskum och teflonstekpannor till vårt dricksvatten

Från början introducerades PFAS i vår omvärld genom produkter som till exempel brandskum, teflonstekpannor, regnkläder och i metallburkar med livsmedel - tack vare PFAS egenskaper som både vatten- och fettavstötande. När aningar om dess skadlighet för miljö och hälsa upptäcktes inleddes försök att identifiera vilka källor de kom från, undersöka hur allvarligt detta är och så klart - att försöka bli av med dem. Men en del ämnen är utmanande att både rena, och ersätta.

Dricksvatten, till exempel. Livsviktigt för vår överlevnad, och absolut oersättligt.

Historiskt har exponering för PFAS främst varit via mat, men nu har vi allt större fokus på dricksvattnet, för när vi successivt rensar bort andra källor till PFAS blir de kvarstående ännu viktigare att se över. Det krävs nytänkande och mer kunskap för att fatta beslut om vilka åtgärder som både bör och kan göras, säger forskaren Carolina Vogs.

Risker med PFAS

Enligt Naturskyddsföreningen har studier visat en koppling mellan exponering för de fyra mest bevakade PFAS-ämnena och sämre vaccinsvar hos barn, leverskador, förhöjda halter av blodfetter, tarmsjukdomar och sköldkörtelrubbningar. Men ännu vet vi alldeles för lite om effekten av PFAS på människokroppen, inte minst då enbart ett fåtal PFAS-ämnen tidigare har undersökts gällande exponeringsmönster och effekter.

En kunskap Carolina Vogs nu ägnar tid åt att bredda och förbättra.

Foto av ett vattenglas på ett bort, samt en kvinna som gestikulerar med händerna (Carolina Vogs, SLU) i bakgrunden.
De kemikalier inom PFAS-gruppen som Carolina Vogs särskilt riktar in sig på att undersöka kallas för “PFAA”, och är en av flera undergrupper till familjen PFAS. Foto: Lisa Chröisty

Fokus funnet: PFAS i vatten & fisk

Bland de olika sätt vi människor kan exponeras för kemikalierna PFAS är det genom mat och vatten vi anses exponeras som mest. Därför fokuserar nu Carolina Vogs sin PFAS-forskning på vatten, och den stora livsmedelsgrupp som lever i det - fisk.

I den koncentration som PFAS idag finns i vår omvärld kan vi varken se, lukta eller känna dessa kemikalier - ändå är de överallt, säger forskaren och fortsätter:
Det är också viktigt att komma ihåg att PFAS-exponering är en av många riskfaktorer i vårat vardagsliv idag - tillsammans med sådant som livsstil, diet, ålder och annan kemikalieexponering som kan påverka vår hälsostatus.

 

Exponering för PFAS skiljer sig mellan olika individer, beroende på faktorer som ålder och kön. Det finns för närvarande ingen tillgänglig teknik som kan rena kranvatten från PFAS i varje hem. Vattenproducenterna har därför till uppgift att tillhandahålla rent och hälsosamt dricksvatten, enligt dricksvattenriktlinjerna. Men för att veta vilka dessa riktlinjer bör vara, alltså hur höga nivåer PFAS som vi kan få i oss utan att kroppen tar skada, krävs kunskap. Och ju mer forskning som genomförts inom ämnet - desto säkrare kan riktlinjerna bli.

För att komma fram till hur mycket PFAS dricksvatten får innehålla utan att vara skadligt för oss behöver tre stora frågor besvaras:

  1. Hur stor del av vår exponering för PFAS kommer från just vattnet vi dricker, och inte från sådant vi äter eller textilierna vi bär?
  2. Och hur riskabelt är det egentligen för oss människor att utsättas för de halter av PFAS som dricksvatten, och fisk, innehåller?
Jag hoppas att min forskning kan bidra, inte minst genom den kalkylator vi planerar ta fram som förhoppningsvis kan användas för att simulera olika framtidsscenarier kopplat till PFAS, säger Carolina Vogs.

Att utveckla ett program som kan kalkylera riskerna åt oss

Planen är alltså att gruppen Carolina Vogs leder ska ta fram verktyg som kan användas för att både förutse och bedöma risker kring människors exponering för PFAS. Nu har forskarteamet fått 4 miljoner kronor för att utveckla verktygen vidare - och stora planer finns i sikte.

Vi hoppas kunna ta fram en slags “kalkylator” som kan simulera olika scenarier kring PFAS. Ut får vi då en sannolikhet över riskerna som finns, något som kan ge stöd för kommande beslut, riskbedömningar och regelverk, säger forskaren Carolina Vogs.

Modellen är tänkt att bygga på en mängd datakällor, så som tidigare studier om PFAS-halter i dricksvatten och fisk, data om hur människor i olika åldrar och av olika kön tar upp och blir av med dessa kemikalier.

Det kommer kunna ge oss riktlinjer för vilka, och hur stora, insatser som krävs för att komma under de säkra nivåerna av PFAS, säger forskaren.

"Det är alltid bättre att veta"

Jag tror helt enkelt att kunskap alltid är bättre än att sväva i ovisshet, säger Carolina Vogs och dricker själv en klunk av vattenglaset som står placerat framför henne.

Hon har nu fyra år framför sig i ett forskningsprojekt som är både kontroversiellt, och komplext.

Vi är redan idag säkra på att de fåtal studerade PFAS-ämnena är farliga för människor in höga koncentrationer, men vi är inte säkra på hur det påverkar oss i låga doser, något som idag kan uppmätas i de flesta människor, djur och natur.

… Och det vi inte vet något om kan vi heller inte göra något åt, avslutar hon.
Foto av en person som fyller ett glas vatten från en vattenkran inomhus i ett kök.
Frågan om rent dricksvatten berör oss alla - över hela planeten. Fortsättning på frågan om PFAS följer. Foto: Lisa Chröisty

Fakta om projektet:

  • Forskningsprojektet finansieras av det statliga forskningsrådet Formas med 3 997 000 svenska kronor.
  • Startades upp under hösten 2024 och väntas pågå till slutet av 2028.
  • Leds av Carolina Vogs, forskare i toxikologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tillsammans med en forskargrupp bestående av:
    • Anders Glynn, forskare och professor i toxikologi vid SLU
    • Gunnar Johanson, forskare och professor i integrativ toxikologi vid Karolinska Institutet, KI.
    • Irina Gyllenhammar från Livsmedelsverket.
    • och doktorand Emelie Lindfeldt, vid SLU.

 

Projektet delas upp i två steg, mycket enkelt beskrivet som:

  1. Skapa en modell över de processer, källor och parametrar som kan länka exponering av PFAS i vatten och fisk till den nivå som kan uppmätas genom blodprov, från människor av olika åldrar och kön. Här ingår även att öka förståelsen för hur PFAS beter sig och påverkar olika delar av människokroppen samt bredda kunskapen kring fler av PFAS-varianterna än de idag fyra mest studerade varianterna, då effekterna av de olika kemikalierna kan variera. 
  2. När modellen i första steget är tillräckligt fullständig, och kalibrerad på ett sätt som är funktionellt, är förhoppningen att applicera den för att bestämma till hur stor del dricksvatten faktiskt påverkar koncentrationen av PFAS i människokroppen, enligt den effektnivå som är kopplad till ett minskat antikroppssvar. Ett verktyg som kan bli användbart i flera olika frågor - inte minst för att fastställa vilken maximal halt av PFAS i dricksvatten och fisk som anses vara tolerabel för varje konsument, oavsett ålder och kön - enligt dagens kunskap.

Kontakt