Forskningsområden

Naturvägledning är en del av hur skyddade områden och andra landskap förvaltas och görs tillgängliga för människor. Den kan bidra till att förklara ekologiska processer och förvaltningsbeslut, men förmedlar också föreställningar om vad en plats är, hur den bör användas och vilka värden som ska uppmärksammas.

Forskningen inom området belyser bland annat naturvägledningens historiska roll i nationalparker, hur berättelser om skogslandskap formas och hur etablerade kulturella föreställningar påverkar markanvändning. Den väcker frågor om naturvägledning som både kommunikation och en del av förvaltningens praktik.

Frågor att utforska: Vems kunskap och vilka berättelser får utrymme i naturvägledning om ett landskap? Hur kan naturvägledning skapa förståelse för förvaltningens avvägningar utan att dölja konflikter eller framställa beslut som självklara?

Hvengaard G. T., Shultis J., Butler J. R. (2009). The role of interpretation. In Dearden P., Rollins R. (Eds.), Parks and protected areas in Canada: Planning and management (pp. 202–234). Oxford University Press.

Mackintosh B. (1986). Interpretation in the National Park Service: A historical perspective. https://www.nps.gov/parkhistory/online_books/mackintosh2/index.htm

Derrien, M. M., & Stokowski, P. A. (2016). Discourses of Place: Environmental Interpretation about Vermont Forests. Environmental Communication, 11(2), 276–287. https://doi.org/10.1080/17524032.2016.1211160

Vanclay, F., & Enticott, G. (2011). The role and functioning of cultural scripts in farming and agriculture. Sociologia ruralis, 51(3), 256-271. https://doi.org/10.1111/j.1467-9523.2011.00537.x

Examensarbeten om naturvägledning

Det görs många examensarbeten med relevans för alla som är intresserade av planering och utformning av naturvägledning. Nedan finner du en sida där vi underlättar för dig som vill söka kunskap i examensarbeten.

Klicka här för att få en översikt över examensarbeten som är relevanta för naturvägledning.

Att ge människor möjlighet att utveckla en personlig relation till natur- och kulturlandskap är centralt för naturvägledning. Men vad innebär egentligen en relation till naturen? Den kan handla om kunskap och känslomässig anknytning, men också om arbete, vardagliga erfarenheter, identitet, omsorg, sorg och ömsesidigt beroende.

Forskningen erbjuder olika sätt att förstå sådana relationer. Vissa studier undersöker naturanknytning och hur naturmöten kan påverka människors engagemang. Andra betonar levda erfarenheter eller hur människor och ekosystem påverkar varandra genom konkreta handlingar. Tillsammans visar perspektiven varför naturvägledning behöver vara uppmärksam på att människor inte möter naturen med samma erfarenheter eller förväntningar.

Hur naturvägledning närmas, praktiseras och utvärderas i relation till människa-natur-relationer är ett ämne inom flera forskningsfält, såsom miljöpsykologi, kulturgeografi, environmental humanities, AI- och digitaliseringsstudier samt teologi och andlighetsstudier. Även om begreppet 'naturvägledning' inte alltid används uttryckligen, kan dessa olika perspektiv vara värdefulla för naturvägledare som vill bredda sina synsätt i arbetet med att planera och genomföra naturvägledande aktiviteter.

Frågor att utforska: Vilka relationer till naturen uppmuntras genom olika former av naturvägledning? Vilka relationer riskerar att hamna utanför när vi utgår från en viss bild av naturupplevelsen?

Head, L. (2016). Hope and Grief in the Anthropocene: Re-conceptualising human–nature relations (1st ed.). Routledge. https://doi.org/10.4324/9781315739335

Restall, B., Conrad, E., & Cop, C. (2021). Connectedness to nature: Mapping the role of protected areas. Journal of Environmental Management, 293, 112771.

Fischer, A., & Eastwood, A. (2016). Coproduction of ecosystem services as human–nature interactions—An analytical framework. Land use policy, 52, 41-50. https://doi.org/10.1016/j.landusepol.2015.12.004

Schweitzer, R and Glab, H and Brymer, E (2018) The human-nature relationship: a phenomenological-relational perspective. Frontiers in Psychology, 9. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2018.00969

Macaulay, R., Johnson, K., Lee, K., & Williams, K. (2025). Assessing different levels of psychological engagement with nature: A scoping review of experimental studies. Journal of Environmental Psychology, https://doi.org/10.1016/j.jenvp.2025.102623

Powell, R. B., Vezeau, S. L., Stern, M. J., Moore, D. W. D., & Wright, B. A. (2018). Does interpretation influence elaboration and environmental behaviors? Environmental Education Research, 24(6), 875–888.

Naturvägledning kan skapa utrymme för samtal om hur naturen ska förstås, användas och förvaltas. Det blir särskilt betydelsefullt när människor har olika erfarenheter, intressen och värderingar, eller när beslut om naturen väcker konflikter.

Svensk forskning om kommunikation och demokrati inom naturvården har undersökt förutsättningarna för samtal och överläggning, bland annat vid naturum. Den väcker frågor om skillnaden mellan att informera besökare, bjuda in till dialog och faktiskt ge utrymme för skilda perspektiv. Att skapa en mötesplats är inte nödvändigtvis detsamma som att alla har möjlighet att komma till tals.

Frågor att utforska: När kan naturvägledning bidra till dialog om omstridda miljöfrågor? Hur påverkar platsen, samtalets utformning och relationerna mellan deltagarna vilka perspektiv som blir hörda?

Caselunghe, E., Bergeå, H. & von Essen, E. (2019). Public Spheres for Deliberation on Nature? Democratic Qualities of Visitor Centres in Sweden. Journal of Public Deliberation. 15 (1). https://doi.org/10.16997/jdd.316

Caselunghe, E. (2018). Deliberations on nature: Swedish cases of communication and democracy within nature conservation. Diss. Uppsala: Department of Urban and Rural Development, Swedish University of Agricultural Sciences. Acta Universitatis agriculturae Sueciae 2018:68. https://pub.epsilon.slu.se/15756/

Naturvägledning förenar kunskap om naturen med frågor om mening, erfarenhet och gestaltning. Naturvägledning rör sig i mötet mellan filosofi, vetenskap och konst – mellan frågor om hur vi förstår världen, kunskap om naturen och konsten att skapa mening och engagemang. Vetenskapliga fakta är viktiga, men valet av berättelser, bilder, uttrycksformer och sätt att möta en plats påverkar också vad människor uppmärksammar och hur de tolkar sina upplevelser. På så sätt kan naturvägledning ses som både en kunskapspraktik och en skapande process som öppnar för nya sätt att se, erfara och förstå naturen.

Forskning om naturvägledning undersöker inte bara vad som förmedlas, utan också hur tolkning, berättande och möten med platser formar människors förståelse och relationer till naturen. Forskning med utgångspunkt i hermeneutik, kulturarv och konst ger perspektiv på naturvägledning som en pågående tolkningsprocess snarare än envägskommunikation för att uppmuntra utveckling av kunskap. Den öppnar för att undersöka inspiration, kreativitet och konstnärliga uttryck, men också för kritiska frågor om vilka berättelser som skapas och vilka anspråk olika metoder gör.

Frågor att utforska: Vad händer när vetenskapliga, konstnärliga och erfarenhetsbaserade sätt att förstå naturen möts? Hur kan naturvägledning skapa utrymme för flera tolkningar utan att förlora sin förankring i tillförlitlig kunskap?

Ablett, P. G., & Dyer, P. K. (2009). Heritage and hermeneutics: towards a broader interpretation of interpretation. Current Issues in Tourism, 12(3), 209-233.

Farley, R., & Pollock, V. L. (2022). Contemporary Art in Heritage Practice: Mapping Its Intentions, Claims, and Complexities. Heritage & Society, 15(3), 241–258. https://doi.org/10.1080/2159032X.2022.2126223

Gilson, J., & Kool, R. (2019). The Place of Inspiration in Heritage Interpretation: A Conceptual Analysis. Journal of Interpretation Research, 24(1), 27-48.

Stern, M. J., & Powell, R. B. (2020). Taking stock of interpretation research: Where have we been and where are we heading? Journal of Interpretation Research, 25(2), 65–87

Direkta möten med natur och landskap kan ge möjligheter till lärande som skiljer sig från undervisning inomhus. Samtidigt sker lärandet alltid i ett socialt och kulturellt sammanhang: människors tidigare erfarenheter, föreställningar och möjligheter att vistas ute påverkar hur de möter en plats.

Forskning om interpretation, naturkontakt och utomhuspedagogik väcker därför både pedagogiska och kritiska frågor. Hur utformas aktiviteter som uppmuntrar uppmärksamhet, nyfikenhet och reflektion? Vilka antaganden gör vi om barns och vuxnas naturkontakt? Och hur kan olika erfarenheter av en plats bli en resurs för lärande snarare än ett hinder?

Frågor att utforska: Vad vill vi att deltagare ska lära sig genom naturvägledning – och hur? Hur kan naturvägledning ge utrymme för både naturvetenskaplig kunskap och reflektion över olika sätt att förstå och använda naturen?

Eck, T., An, S. & Choe, Y. (2023). “Environmental interpretation and socio-cognitive mindfulness: A literature review.” Journal of Outdoor Recreation and Tourism, 44, 100704.

Lisberg Jensen, E. (2011). Humanekologiska perspektiv på barns naturkontakt. In: Mårtensson, F., Lisberg Jensen, E., Söderström, M., & Öhman, J. Den nyttiga utevistelsen? Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang. (p. 25-50). Naturvårdsverket. Rapport 6407. https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6407-5.pdf

Lisberg Jensen, E. & Ouis, P. (2008). Contested construction of nature for city fringe outdoor recreation in southern Sweden: The Arrie case. Urban Forestry & Urban Greening, 4(7). p. 171-182. http://dx.doi.org/10.1016/j.ufug.2008.02.003  

Markwell, K. (1996). Challenging the Pedagogical Basis of Contemporary Environmental Interpretation. Australian Journal of Environmental Education, 12, 9–14. doi:10.1017/S0814062600001579

Naturbaserade integrationsprojekt utgår ofta från att möten i naturen kan skapa gemenskap och möjligheter att lära känna ett nytt samhälle. Samtidigt kan de synliggöra olika erfarenheter av landskap, friluftsliv och föreställningar om vad det innebär att ha en relation till naturen.

Forskning om svenska naturbaserade integrationsprojekt har särskilt uppmärksammat guidernas roll. Guider kan skapa mötesplatser för människor med olika bakgrund, men behöver också hantera spänningar mellan olika förväntningar och sätt att förhålla sig till naturen. Därmed väcks frågor om vem som förväntas lära av vem och vilka normer som präglar själva integrationsarbetet.

Frågor att utforska: Hur kan naturvägledning bli ett ömsesidigt möte mellan olika kunskaper och erfarenheter? När riskerar ambitionen att introducera människor till svensk natur att samtidigt förmedla snäva föreställningar om hur naturen bör upplevas och användas?

Benedict Singleton på SLU skrev 2020 en forskningsartikel med titeln Interpreting taskscapes: the rituals of guided Nature-Based (Dis)Integration in Sweden. Artikeln presenterar resultat kring en studie om guiders roll i naturbaserade integrationsprojekt. Författaren lyfter bl a fram hur guider med olika metoder erbjuder mötesplatser för personer med olika bakgrund och guiders roll när det gäller spänningar och motsättningar.

Singleton, B. E. (2021). Go to the forest! Exploring the orderings of Swedish nature-based integration. Environment and Planning E: Nature and Space, 4(4), 1560-1582.