Siktdjup/Secchi-djup/Secchidisk-djup

Mätning av siktdjup har gammal tradition inom limnologin och ger ett mått på vattnets optiska egenskaper.

Metoden utvecklades av italienaren Secchi och resultatet kallas därför ibland för Secchidjup eller Secchidisk-djup. Eftersom mätningen är lätt att utföra kan man få långa tidsserier som beskriver förändringar i vattnets optiska egenskaper.

Siktdjupsmätningar är värdefulla för en bred karaktärisering av ett vattens transparens både säsongsmässigt och som tidsserier. Vattnets genomskinlighet bestäms dels av dess egenfärg, främst lösta humusämnen, dels av suspenderat material som växtplankton och oorganiskt partikulärt material. Siktdjupet ger en god uppskattning av ljusförhållandena i en sjö och måttet kan användas till exempel för att bedöma det djup där bottenlevande växter och växtplankton kan leva.

Mer information om utförande finns i provtagningsanvisningen

Kända problem med parametern och/eller viktiga metodförändringar

Siktdjupsbestämningen påverkas av flera faktorer såsom våghöjd, solhöjd, molnighet, reflektioner, siktskivans utformning och observatörens syn. Den optimala tidpunkten för bestämningen är mellan klockan 10 och 14. Bestämningen ska utföras på båtens skuggsida där så lite reflektioner som möjligt finns. En vattenkikare kan användas för att minimera reflektionerna från vattenytan. Bestämningen ska ske på en plats i sjön med tillräckligt djup, så att siktskivan inte når botten då uppvirvlat bottenmaterial omöjliggör en korrekt uppmätning. 

Vid siktdjupsbestämning i sjöar rekommenderas siktdjupsskiva med 20 cm diameter och i hav 30 cm diameter. Se ISO 7027-2:2019.

Nuvarande mätmetod

Gäller från och med 2016-06-23
ISO 5667-4:2016
Vit siktskiva 20 cm i diameter

Tidigare mätmetoder

ISO 5667-4:1987