Ko och kalv tillsammans

Senast ändrad: 14 november 2019
Ko-kalv-ihop-300px.jpg

Kan man låta kalven gå kvar hos kon i system med automatisk mjölkning? Hur påverkar det mjölkavkastning och kalvens tillväxt, hälsa och fertilitet?

Vid SLU i Uppsala pågår nu ett forskningsprojekt där en del av mjölkkorna i SLUs mjölkbesättning på Nationellt centrum för lantbrukets djur (Uppsala, Lövsta) hålls tillsammans med sina kalvar i början av laktationen. Syftet med projektet är att ta reda på hur kalvar kan integreras i skötselsystem för automatisk mjölkning. Detta är aktuellt eftersom det både finns lantbrukare och konsumenter som är intresserade av sådana system. Det finns dock mycket begränsat med stöd från vetenskap och rådgivning för de lantbrukare som vill hålla kalvarna tillsammans med korna, vilket gör att det är svårt för gårdar att veta vad som är viktigt för att få sådana system att fungera.

Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

 

Det finns en del erfarenheter från tidigare försök och ett problem som diskuterats är att kor som går med sin kalv inte släpper ner mjölken så bra till mjölkningsmaskinen, vilket innebär att man förlorar mjölk utöver den volym kalven faktiskt dricker. I dessa studier beskrivs inte skötselrutinerna under de första dygnen efter att kalven föds. Vi tror att det går att utforma skötselrutiner i början av laktationen så att kon både kan ta hand om sin kalv och bli mjölkad i mjölkningsrobot.

Mjölkningsroboten är en viktig del i projektet eftersom den anpassar mjölkningen efter hur mycket mjölk som finns i varje enskild spene, vilket en vanlig mjölkningsmaskin inte gör. Det är vanligt att diande kalvar föredrar att äta från de främre spenarna vilket betyder att de kan vara tomma medan de bakre juverdelarna är fulla med mjölk vid mjölkning.

Kor av raserna Svensk Röd Boskap (SRB) och Svensk Holstein (SH) ingår i projektet. Det är kor som hör till SLUs egen besättning. I första omgången ingår 12 kor som kalvade från mitten av augusti till mitten av september 2019, de går tillsammans med sina kalvar nu. Dessutom ingår en kontrollgrupp som består av 12 kor och deras kalvar, dessa sköts enligt de vanliga rutinerna i besättningen. De tolv kor som nu går tillsammans med sina kalvar kalvade utomhus i ett mobilt vindskydd som kan hysa fyra kalvningsboxar. Alla kalvningar gick bra och kalvarna diade råmjölk från sin egen mamma. Ko och kalv var kvar i kalvningsboxen 2-3 dygn efter kalvning, förutom att kon togs till mjölkning 1-2 gånger per dag. Korna mjölkas i mjölkningsrobot. Efter de första dygnen i kalvningsbox släpptes ko och kalv ihop med andra kor och kalvar i projektet. Sex KoKalv-par flyttade sedan in i en stallavdelning för robotmjölkning och utgör den så kallade innegruppen medan sex KoKalv-par är kvar utomhus i utomhusgruppen.

Flyttbart vindskydd från Playmek (www.playmek.se/mobilt-vindskydd). Foto: Mia Jernhake, SLU

 

Innegruppen har ett kontaktområde där kalvarna alltid är. Korna kan gå in dit och vara tillsammans med kalvarna, vila i liggbås, äta kraftfoder och dricka vatten. När korna vill äta grovfoder, bli mjölkade eller borstade med en automatisk komfortborste lämnar de kontaktområdet via en envägsgrind som korna, men inte kalvarna, kan öppna. På vägen tillbaka till kontaktområdet passerar korna en selektionsgrind som antingen släpper in dem till kontaktområdet eller visar dem till mjölkning. Efter att ha passerat mjölkningsroboten kan de gå in i selektionsgrinden igen och kommer då till kalvarna. I bortre änden av kontaktområdet finns en kalvgömma, där kommer kalvarna men inte korna in. I kalvgömman finns liggbås, hö och kraftfoder till kalvarna samt en våg att väga kalvarna på, vilket görs varje vecka.

 

Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

 

Utegruppens kontaktområde är en betesfålla. I den finns det mobila vindskyddet som erbjuder skydd från vind, regn och sol för både kor och kalvar. En del av vindskyddet, och en liten fålla i betesfållan fungerar som kalvgömma för utekalvarna. Där har de ett vattenkar, hö och kraftfoder och så finns det en våg där kalvarna vägs varje vecka. Korna kan lämna betesfållan genom en envägsgrind, likadan som den som finns mellan kontaktområdet och grovfoderavdelningen inne. Kornas vattenkar är placerat utanför envägsgrinden för att de skall vänja sig vid att passera den flera gånger per dygn och ha lättare att välja att gå in till ladugården. De hamnar då i stallavdelningen för robotmjölkning och där har de tillgång till grovfoder, kraftfoder, mjölkningsrobot, komfortborstar och de andra korna. Förutom den uppenbara skillnaden att utegruppen är utomhus medan innegruppen är inomhus så gör betet att kalvarna i utegruppen kan äta tillsammans med korna. Det är troligt att det påverkar kalvarnas intresse för att äta annat än mjölk och det finns även stöd i forskning för att kalvar som introduceras till foder tillsammans med äldre djur blir mer nyfikna på nya fodermedel hela sitt liv.

 

 Utegruppens  kontaktområde. Foto: Sigrid Agenäs, SLU.

 

GEA FeedSelect envägsgrind som kor men inte kalvar kan gå igenom. Foto Mia Jernhake, SLU

 

Initialt testades några olika system för att få korna att gå till mjölkningsroboten varje dag. En del gick till mjölkningsroboten lika ofta som kor som inte har hand om sin kalv medan andra inte gick till mjölkning självmant. Nu har alla kor i försöksgruppen passerat de första två veckorna av laktationen och de går till mjölkningsroboten minst två gånger per dygn. I laktationsvecka två gav de mellan 10 och 24 liter mjölk till roboten per dygn, det är mindre än vad korna i kontrollgruppen ger i samma laktationsvecka men det är inte konstigt eftersom korna i försöksgruppen även försörjer sin kalv. Kalvarna växer omkring 1,3 kg per dag. 

Projektet utförs med mycket nära samarbete med den ordinarie stallpersonalen i besättningen. Det är de som ser djuren dagligen och uppmärksammar vad som behöver justeras för att systemet skall fungera. Särskild vikt läggs vid att djuren hanteras så lugnt som möjligt i projektet. Korna ges tid att lista ut hur systemet fungerar. Tid, tålamod och rutiner är viktigt och alla kor tränades t ex att gå från kalvningsområdet utomhus, genom envägsgrinden, till mjölkningsroboten varje dag i ett par veckor innan de kalvade.

Innegruppens kontaktområde. Foto: Sigrid Agenäs, SLU

 

I början av laktationen har korna tillgång till kalvarna dygnet runt. När kalvarna är omkring 8 veckor kommer avvänjningen förberedas genom att kor och kalvar hålls åtskilda halva dygnet. De kommer kunna se och nosa på varandra men kalvarna kan inte dia. När kalvarna är omkring 4 månader kommer de flyttas från korna. De beräknas då väga omkring 200 kilo och kommer börja bli könsmogna. De flyttas gruppvis, så att de hela tiden är med kalvar de känner.

Projektet kommer att pågå i minst tre år. Ytterligare KoKalv-par kommer sättas in i mars 2020 samt under sommaren 2020. Kor som kalvar i projektet kommer följas under hela laktationen. Kvigkalvar som föds i projektet kommer följas fram till sin egen första laktation. Effekter av kalvarnas skötsel tidigt i livet på tillväxt, hälsa, beteende, fertilitet och indikatorer för livslängd utvärderas. Vi kommer även att utvärdera hur kornas totala mjölkmängd under laktationen och deras hälsa, beteende och fertilitet påverkas av att gå med kalven i början av laktationen. Dessutom finns en tydlig målsättning att utforma ett system för att integrera kalvar med kor i system för automatisk mjölkning.

 

Projektgrupp:

  • Sigrid Agenäs, SLU
  • Hanna Eriksson, SLU
  • Daiana De Oliveira, SLU
  • Carlos Hernandez, SLU
  • Kjell Holtenius, SLU
  • Anders Herrlin, SLU
  • Emma Ternman, Aarhus universitet, Danmark
  • Sabine Ferneborg, NMBU, Norge
  • Rupert Bruckmaier, Vetsuisse Faculty, Schweiz
  • Peter Krawczel, University of Tennessee, USA

 

Projektgruppen har nära samarbete med forskargrupper i andra länder i Europa och Amerika som studerar olika system för att föda upp mjölkkornas kalvar, inklusive möjligheter att hålla kor och kalvar tillsammans.

Ko och kalv tillsammans?

Hur fungerar det att låta mjölkkor gå tillsammans med sina kalvar? Professor Sigrid Agenäs berättar om tidigare erfarenheter och vilka frågor som projektet hoppas besvara.
Fakta:

Projektet finansieras av Forskningsrådet Formas och Stiftelsen Seydlitz MP bolagen.

Projektet leds av Professor Sigrid Agenäs och Hanna Eriksson som är post-doktor, samt Daiana de Oliveira som är forskare vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa. I projektgruppen ingår ytterligare sju forskare och en referensgrupp med representanter från bland annat Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och rådgivningsföretaget Växa kommer också att medverka i projektet.


Kontaktinformation

Sigrid Agenäs, professor
Institutionen för husdjurens utfodring och vård, avdelningen för idisslare, SLU
sigrid.agenas@slu.se, 018-67 16 33, 070-697 32 31

Sidansvarig: marie.liljeholm@slu.se