Fler grödor kan göra jordbruket mer motståndskraftigt

Att odla fler grödor, både samtidigt i samma odlingssystem och över tid genom varierade växtföljder, kan bidra till ett mer hållbart jordbruk genom att minska behov av kemiska insatsmedel och växtskyddsmedel och förbättra jordhälsan.

– Vi har byggt upp ett jordbruk med stora beroenden av externa insatsmedel som konstgödsel och växtskyddsmedel, säger Raj Chongtham. Samtidigt bidrar dessa system till förlust av biologisk mångfald, föroreningar och klimatpåverkan. Frågan är hur mycket mer vi egentligen kan intensifiera innan systemen blir alltför sårbara.

Grödor som hjälper varandra

Agroekologi tar ett helhetsperspektiv på jordbruk där biologisk mångfald och samspel mellan grödor står i centrum och naturens egna processer tas tillvara. Agroekologin brukar beskrivas i tre steg: effektivisering av befintliga system, substitution av insatsmedel och en mer genomgripande omdesign av odlingssystemen med utgångspunkt i ekologiska processer och biologisk mångfald.

– Agroekologi handlar inte bara om att minska negativa effekter, utan om att designa system så att så att grödor och ekosystemprocesser kan samverka och stärka varandra, särskilt under stress, menar Raj Chongtham.

En konkret del av en sådan omdesign är samodling och andra former av gröddiversifiering. Samodling kan göras i rad, som blandade grödor eller i remsor över fältet. Målet är att skapa multifunktionella system som samtidigt kan bidra till högre produktivitet, bättre jordhälsa, naturlig skadedjurskontroll och effektivare resursanvändning.

– Diversifierade odlingssystem kan ge både ökad resiliens och mer hållbara produktionssystem. Det blir särskilt viktigt i en tid med klimatinstabilitet, geopolitiska konflikter och störningar i globala leveranskedjor.

Växande intresse för agroekologi

Intresset för diversifiering och agroekologi har ökat de senaste åren, hos såväl lantbrukare, forskare som beslutsfattare. I en tid präglad av klimatförändringar, geopolitiska konflikter och störningar i globala leveranskedjor blir agroekologiska principer viktiga strategier i ordinarie jordbrukspolitik.

– Det finns en växande insikt om att diversifierade odlingssystem är avgörande för beredskap och framtidssäker livsmedelsförsörjning, säger Raj Chongtham.

Många som möter forskningen känner också igen sig från tidigare generationers jordbruk.

–Framförallt medelålders och äldre personer berättar ofta att liknande odlingsmetoder var vanliga när de växte upp, innan jordbruket blev så industrialiserat. Många ifrågasätter också hur dagens storskaliga och kemikalieintensiva system har fått så stark dominans.

Samtidigt finns det fortfarande grupper som ser agroekologi som något alternativt.

– Vissa avfärdar fortfarande den här typen av forskning som ”hippieforskning”. Det visar hur starkt dagens industrijordbruk och de befintliga systemen fortfarande präglar synen på lantbruket.

Befintliga strukturer bromsar omställningen

En stor utmaning är det som Raj Chongtham beskriver som systeminlåsningar.

– Värdekedjor, policyer och kunskapssystem är i stor utsträckning anpassade till ett insatsintensivt jordbruk. Det gör omställningen till diversifierade system både långsammare och mer komplex än många tror, säger han.

Inom forskarvärlden finns det diskussioner om hur snabbt effekterna av agroekologiska system kan mätas och möjligheterna att skala upp metoderna.

– Många forskare är överens om betydelsen av agroekologiska metoder, men vissa efterfrågar tydligare belägg för hur metoderna fungerar. Effekter på jordhälsa och naturlig kontroll av skadegörare och sjukdomar kommer ofta gradvis och kan vara svåra att mäta i praktiken bortom kontrollerade försök.

Stödet för agroekologiska metoder från allmänheten är på det stora taget starkt.

– Många människor är oroade för rester från bekämpningsmedel i maten och frustrerade över hur livsmedelssystem påverkas av företagsintressen och politik.

Att skala upp agroekologiska system

Framöver ser Raj Chongtham flera avgörande steg för att agroekologiska odlingssystem ska kunna få större genomslag. Ett viktigt område är att skala upp försöken på diversifiering av grödor från små försöksytor till användning i praktiken.

– Utmaningen är att göra det utan att förlora den ekologiska komplexiteten och samtidigt anpassa systemen till lokala förutsättningar.

Det behövs också mer långsiktig forskning. Samtidigt betonar forskaren vikten av samarbete mellan forskare, lantbrukare och beslutsfattare.

– Vi behöver långvariga fältförsök och mer systembaserad forskning för att bättre förstå mekanismerna bakom effekterna och hur systemen fungerar i större skala, men kunskap måste kunna omsättas i praktiken, säger Raj Chongtham. Därför krävs starkare samverkan mellan olika aktörer.

För att omställningen ska gå snabbare behövs också förändringar i de ekonomiska och politiska systemen.

– Många styrmedel och subventioner gynnar fortfarande ett insatsintensivt jordbruk. Om vi menar allvar med att göra jordbruket hållbart så behöver även policyer och leveranskedjor förändras.