När hållbarhetsmål krockar – forskning synliggör aktörerna bakom avvägningarna

Vad mer exakt forskar du om?

Landskapsplanering! Det befinner sig i centrum för flera av vår tids mest komplexa samhällsutmaningar. Vilket också gör det otroligt spännande och viktigt att jobba med.

Inom landskapsplanering förväntas planeringsprocesser väga samman mål som skydd av ekosystem, bostadsförsörjning, folkhälsa och vattenfrågor. Vi talar ofta om multifunktionella landskap, synergier och hållbarhetsintegrering, men i praktiken innebär planering också svåra avvägningar mellan mål som inte alltid kan förverkligas samtidigt.

Det finns en stark tilltro till att styrmedel som markanvändningsplaner, konsekvensbedömningar och hållbarhetscertifieringar ska styra samhällsutvecklingen mot hållbarhet. Men det finns en avgörande länk som ofta får mindre uppmärksamhet: vad som faktiskt sker när dessa styrmedel möter praktik.

Det är här min forskning tar sin utgångspunkt.

Jag undersöker hur aktörer som kommunala planerare, hållbarhetsstrateger, konsulter och myndighetspersoner tolkar, tillämpar och samverkar kring verktygen i sitt vardagliga arbete. Målet är att ge språk åt praktikens villkor, synliggöra dolda dimensioner och peka ut riktning för fortsatt forskning.

Vilka reaktioner möter du på din forskning?

En viktig del av forskningen är att samverka med aktörer utanför akademin, för att pröva och vidareutveckla resultat gemensamt. Konkreta resultat som nya arbetssätt, vägledningar och tjänster visar att samverkan skapar praktisk nytta.

Samverkan kan också skapa något annat: nya sätt att förstå och reflektera över ens egen praktik. Under min docentföreläsning illustrerade jag vad det kan innebära med ett citat från en konsult som jag forskat tillsammans med:

Citatet visar att forskningen hjälper till att sätta ord på erfarenheter – den bidrar till en djupare förståelse av egna situationer och handlingsmöjligheter.

Vad händer för dig framöver?

Den så kallade gröna omställningen kräver snabb utbyggnad av energiproduktion, infrastruktur, gruvor och fabriker. Det förändrade säkerhetsläget skapar ytterligare behov och samtidigt ökar kraven på effektivisering och kortare tillståndsprocesser.

På både europeisk och nationell nivå ser vi reformer som syftar till att påskynda beslut kring markanvändning och naturresurser – ibland genom att centralisera makt eller begränsa möjligheter till deltagande i beslutsprocesser. Sådana förändringar påverkar planeringens handlingsutrymmen genom förändrade prioriteringar, resurser och maktrelationer.

Det finns också indikationer på att mer direkta påtryckningar håller på att förändras. Genom min forskning har jag mött aktörer med erfarenheter av påtryckningar, självcensur och osäkerhet kring professionella gränser. Det kan handla om kommuner som frångår sina rutiner och utestänger vissa avdelningar från interremisser, eller enskilda individer som utsätts för påtryckningar på arbetsmöten.

Oenighet, målkonflikter och politiska prioriteringar är en naturlig del av planeringspraktiken, men när påverkan övergår i tystnad, anpassning eller manipulering riskerar både miljöskydd och demokratisk legitimitet att försvagas.

Det finns få studier om vad detta innebär inom landskaps- och miljöområdet. Frågor om integritet, korruption och manipulering diskuteras inom forskning om miljöbedömning, men den empiriska kunskapen är fortfarande begränsad.

Det är här jag ser min framtida forskningsagenda.

Vill du veta mer om Maris forskning? Läs mer här (slu.se).