Naturvägledning om vatten i skolan

Vattenmedvetenhet

Medvetenhet om vattnets betydelse innefattar mycket, och har relevans för många av skolans ämnen. Vatten finns i många olika former och miljöer, både söta och salta. Inte minst är vattnet hem åt en hel värld av organismer. Och allt levande, även på land, behöver vatten. Vattenmedvetenhet som begrepp kommer från begreppet havsmedvetenhet, som i sin tur är prioriterat under FN:s årtionde för havsforskning till stöd för hållbar utveckling, 2021-2030, både i Sverige och internationellt. Principer för havsmedvetenhet har tagits fram.

När det gäller sötvattenpedagogik är de grundläggande principerna ungefär desamma, och man brukar säga att vattenmedvetenhet är en förståelse för och kunskap om vattnets påverkan på oss människor, och om hur vi människor påverkar våra vatten. 

Utomhusbaserat lärande

Mycket av den utomhuspedagogik som äger rum i Sverige sker längs vattendrag, vid sjöar och våtmarker, men också i de grundare miljöerna vid kusten. En stor del av lärandet sker genom att eleverna får möjlighet att uppleva en vattenmiljö. Detta leder till att många sinnen engageras, och att eleverna samtidigt tränar sig i att vara både aktörer och observatörer. Vatten är ett element som kan upplevas på ett direkt sätt och vattenytan utgör gränsen och porten till en mycket spännande värld.

Ett skäl till att utomhusundervisning fungerar så bra för att stärka elevernas självkänsla är att lärandet blir ”autentiskt”, vilket innebär att det sker i ”verkliga livet”, i det sammanhang där kunskapen hör hemma, vilket inte sällan är i naturen. Detta kommer bland annat fram i rapporten Poängen med lärande utomhus, som Linköpings universitet tagit fram 2024. 

Att få känna sig aktiv, nyttig och betydelsefull kan lyfta och stärka barn och unga att känna framtidstro och själva jobba för en bättre framtid. Den djupare mening som naturupplevelser kan ge, och som kan få människor att börja reflektera och vilja värna naturen lyfts bland annat av Poul Hjulmann Seidler i boken Naturvägledning i Norden (sid 167).

Inom naturvägledningen är inte uppgiften att direkt förmedla kunskap, som en klassisk lärare-elev-situation, utan snarare bidra till att väcka en känsla och nyfikenhet för naturen. Vår förhoppning är att deltagaren blir nyfiken och vill veta mer vilket leder till ökad kunskap. Det mest effektiva sättet att uppnå det är att vara på plats ute i naturen där man kan ta på, lukta på, lyssna på, smaka på, naturen - i det här sammanhanget - vatten.

Utomhuspedagogik

Det finns saker att ha med sig för att underlätta undervisningen utomhus, och här ges ett antal tips och råd. Inte enbart för undervisning vid vatten, utan för utomhuslärande generellt. 

En av de som intervjuats i arbetet med utvecklingen av denna sida hänvisade till det faktum att vi lever i en polariserad värld och att det är stor skillnad mellan barn. Han ser att skolan behöver kompensera och hjälpa de barn som inte är vana att ”ta en fika vid havet”. En naturlig sak hans klass brukade göra var att följa naturens rytm och årstider. Det finns alltid tecken att titta efter, som vårfåglar. Det viktigaste är att komma ut, och att börja utforska. Det behöver inte vara någon stor sak.

Att tänka på för dig som ska hålla utomhuspedagogiska aktiviteter

• Det ska vara enkelt. Det viktigaste är att komma ut. Börja smått.
• Som lärare behöver du inte kunna allt. Du och barnen lär er tillsammans. Att ha fel eller söka svar gemensamt är en lärdom i sig.
• Träna på att tänka på samband och helheter, eftersom naturen är komplex och allt hänger ihop.
• Lär känna en plats, adoptera en bäck, återkom ofta.
• Fånga upp andra att samverka med, lärare i andra ämnen, föräldrar, andra i samhället.
• Kom ihåg att det finns organisationer som jobbar dagligen med utomhuspedagogik och vattenmedvetenhet. Ta kontakt och undersök hur ni kan ta del av befintliga initiativ.
• Bjud in en naturvägledare, representant från Sportfiskarna, naturskolan eller annan person med relevant kunskap till klassen/skolan.

Välj platsen med omsorg, och åk ut själv först för att lära känna platsen. Börja i ett område med grunt vatten. Se till att du känner dig trygg för då känner dina grupper sig trygga. Anpassa uppgiften efter hur många vuxna som finns tillgängliga. En del av ledarskapet är att våga ta hjälp. Samarbeta med andra lärare, bjud in föräldrar eller andra personer som gör att det finns fler händer och ögon.

Förbered eleverna och uppgifter så mycket som möjligt i förväg. Ni kan till exempel temadagar som avslutas utomhus. Följ sedan upp det ni gjort ute även inne i klassrummet. Läs mer om metoder, övningar, material och om hur andra gör på Naturvägledning och utomhusbaserat lärande i vattenmiljöer. 

Praktiskt om undervisning utomhus

Det är viktigt att ge tydliga praktiska ramar inför aktiviteten: förberedelser, innehåll, klädsel, toalettmöjligheter, ska klassen ha med sig lunch, mellanmål? Redan innan man lämnar skolan är det bra att klargöra rollfördelningen under utomhuspasset om flera vuxna är inblandade.

Om passet ligger så att det omfattar matpaus är detta också ett utmärkt tillfälle för reflektion och spontana samtal. Därför är matsäck bra, av flera anledningar.

Kontakt och samling

Det är mycket som kan distrahera i utomhusmiljön. Det är därför bra att alltid beskriva vad som ska hända, gärna i punktform och vänta med att berätta nästa steg tills eleverna utfört det tidigare steget.

• Gå och hämta en pinne, och kom sen tillbaka hit 
• Ställ er i en cirkel
• Beskriv er pinne, vad har den för färg, hur känns den, etcetera.

Det finns också ett större behov än i klassrummet av att ange en tid eller en begränsning i rummet för ett visst moment, exempelvis: ”Leta efter en plats att slå läger på, max hundra steg bort.”

Om eleverna arbetar fritt en längre stund är det svårt för dem att hålla reda på en tid. Ett ljud ni kommit överens om kan vara effektivt för att kalla tillbaka gruppen, till exempel en fågelpipa. Var noga med att skapa kontakt, engagemang och uppmärksamhet i början av passet. En metod som är bra att använda vid alla samlingar är ”gnuggcirkeln”, då eleverna uppmanas att stå i en tät cirkel. Det är en bra vana som snabbt sätter sig och blir naturlig för gruppen. Det är också bra om det blåser ute för det blir lättare att höra när man står närmare varandra, eller om det är kallt ute.

Grupper och nya roller

Utomhusmiljön bjuder ofta på en annorlunda situation jämfört med i klassrummet, även när det gäller hur elever fungerar och relaterar till varandra. Den blyga kan vara händig och den yviga kan visa sig veta allt om insekter. Normalt tillbakadragna elever kan visa ledarskap och ta initiativ. Utomhuspassen ger en chans att upptäcka nya sidor hos eleverna.

Ofta sker arbetet utomhus i mindre grupper. Fem eller sex personer är en lagom storlek på grupp, då brukar de flesta ta ett aktivt ansvar för dagens aktiviteter. Smågrupperna brukar själva kunna lösa både uppgifter och uppkomna konflikter om de lämnas i fred en stund. Om det är många vuxna med, exempelvis föräldrar eller elevassistenter, kan de också få en uppgift, gärna samma som eleverna. Det är roligt för både lärare och elever, och det är aldrig givet att det är de vuxna som löser uppgiften på bästa sätt…

Väder

Väder spelar roll. Om man ska genomföra en aktivitet trots dåligt väder så måste man ta hänsyn till elevernas utevana eller -ovana. Det gamla talesättet att det ”inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder” är inte till någon större hjälp om man inte äger regnkläder eller gummistövlar, vilket är realiteten för många barn idag. 

Ha gärna med extra vantar, sockor, mössor, filtar, skor. Ha med en presenning/tarp och sätt upp som skydd för regn och vind. Den kan ni sätta upp ändå och ha som basecamp. Det är alltid ballt att ha ett basecamp! Kontakta Fritidsbanken om de finns på er ort och hör om de har utrustning att låna ut. 

Men var också beredd på att göra justeringar i planeringen. Ha några fartfyllda lekar i bakfickan som får gruppen att bli varm. Att avbryta tidigare än planerat kan också vara nödvändigt ibland. Det ska inte ses som ett misslyckande utan som en anpassning till rådande förhållanden - ett kompetent beslut. Det finns många ställen där du kan hitta tips, bland annat Naturskoleföreningens läromedel Att lära in ute-serien, boken Klassrum med himlen som tak och boken Friluftslivets pedagogik. 

Deltagande och medansvar

De flesta elever hjälper villigt till om de bara får chansen, det gäller även de äldre eleverna. Det är bra att vara förberedd som ledare, men det är inte nödvändigt att ha allt klart. Förberedelser och hopplockning är också en del av övningen! Låt till exempel eleverna hjälpa till att hänga upp uppgiftslappar och samla in naturmaterial om det behövs för att genomföra en övning. Låt dem även hjälpa till att samla in och lägga tillbaks materialet där det kom ifrån efter övningens slut. Om eleverna får egna ansvarsområden känner de sig delaktiga och blir mer engagerade i övningarna.

Som lärare kan det vara bra att få prova en övning med kollegor innan man gör den med elever, så kan missförstånd och problem förebyggas. Man kan också direkt koppla till problem som kan uppstå exempelvis när en övning ska förklaras för gruppen.

Säkerhet vid vatten

Undervisning vid vatten innebär förstås risker som är kopplade till just vattnet. Att man kan bli blöt är ju givet, men det är allvarliga olyckor som behöver förebyggas och undvikas. En av de viktigaste aspekterna på detta är att välja plats efter gruppens vana och förmåga. En grund strand eller bäck passar bättre än en brant klippstrand för yngre elever, eller där antalet vuxna är begränsat. Att försöka vara fler vuxna som kan hjälpas åt att ha uppsikt är alltid bra. Att eleverna är förberedda och vet vad de ska göra är en annan sak som underlättar. Reflexvästar, flytvästar och andra hjälpmedel kan i vissa fall vara berättigade. Sedan är det ju så att en ökad naturkompetens minskar risken för olyckor.

I Naturvårdsverkets rapport Den nyttiga utevistelsen från 2011 framhåller författarna att det är det okända som känns farligt. Och att både unga och deras föräldrar tappar naturkompetens om de inte vistas i naturen och lär sig läsa av naturen. Det är också då risken för olyckor blir större. 

Steg för att skapa strukturer

1. Teoretisk grund
   Sätt in temat i ett större sammanhang: Varför lär vi oss detta och hur hänger det ihop med annat? Vad vill vi ha svar på genom  uteundervisningen? Denna diskussion bör åtminstone påbörjas i skolan, så att de praktiska utemomenten har en inramning och det finns något att hänga upp erfarenheterna på. Koppla gärna ihop med de globala hållbarhetsmålen. Men kom ihåg att du inte kan berätta allt! Fokusera på ett budskap - vad vill du att eleverna ska komma ihåg efter dagen förutom att det var trevligt. 
2. Samling
   Vi är alla olika bekväma i olika roller, men vi har alla ett behov av att bli sedda. I samband med varje utomhuslektion bör det finnas tillfälle till kontakt, att se och höra varje elev. Be till exempel alla plocka något i naturen – något som börjar på samma bokstav som  namnet eller som associerar till dagens tema. Kanske något de tycker symboliserar känslan för dagen. Låt alla berätta i cirkel vad de  har och varför. När alla har fått säga något i början blir det lättare att ta kontakt och fråga under dagen.
3. Behåll nyfikenhet och intresse 
   För väcka nyfikenhet och behålla gruppens intresse under dagen kan det vara bra att tänka Less is more. Som sagt så går det inte att berätta allt. Saker och ting tar längre tid utomhus än vad de gör inomhus. Välj övningar som passar för platsen och för ditt budskap. Låt barnen fota av det ni samlar in eller ta med sig tillbaks till skolan. Det gör att ni kan fortsätta diskussioner inomhus om inte allt hinns med.
4. Självständiga övningar
   Den självständiga delen är viktig, här sker de upplevelser som är förutsättning för lärande. Handledning ges efter behov. Om du upplever att det är svårt att släppa kontrollen, förenkla aktiviteten. Om den är tydlig och okomplicerad behövs inte många förhållningsregler. Då får kreativiteten i att lösa uppgiften flöda fritt, och du kan vara medupptäckare mer än handledare.
5. Reflektion och uppföljning
   Vad lär sig eleven? Det är naturligtvis viktigt för dig att veta. Gå gärna igenom det ni gjort innan ni avslutar för dagen. Ställ er i en cirkel och fråga en och en vad de tar med sig från dagen. Reflektera över vad gruppen kunde innan, vad de lärt sig under dagen och hur det relaterar till tidigare erfarenheter och lärdomar. I reflektionen kan också gruppens samlade kunskap tas tillvara. Det blir tydligt hur mycket man vet tillsammans och vad som är möjligt att lära av varandra.
   
   Gör också efterarbete i klassrumet för att förstärka lärandet. Det kan handla om dokumentationssätt – som att sätta ihop en artbok, göra ett collage av bilder, rita av mossor eller insekter, eller att skriva dikter med ord man samlat in. Sådana övningar är också bra om det är kallt och ruggigt – använd erfarenheterna från utemiljön i en mer skyddad miljö. För att integrera uteundervisningen i skolan och utveckla lärandet måste den följas upp i klassrummet. Här sätts det man lärt sig ute i ett nytt sammanhang, kunskapen tillämpas i nya situationer, nya frågor har väckts, en ny teoretisk grund byggs upp.

Stöd i läroplanen

Även om vattenmedvetenhet inte finns som ämne i skolan så finns många sätt att ta stöd i läroplanen för att få in mer naturvägledning och vattenpedagogik i undervisningen, inte minst i anslutning till skolans prioriterade område hållbar utveckling.

Ett av skolans mål enligt grundskolans läroplan (Lgr22) är att elever visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv och att eleverna har fått kunskaper om förutsättningarna för en god miljö och en hållbar utveckling, samt har fått kunskaper om och förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan, miljön och samhället. Även vikten av att få överblick och förstå sammanhang nämns flera gånger.

Moduler för hållbar utveckling

I Skolverkets lärportal finns moduler för hållbar utveckling, som är ett ämnesöverskridande fortbildningsmaterial. Det finns en för årskurs 1-6, en för årskurs 7-9 och en för gymnasiet. Underlaget ska ge lärare möjlighet att reflektera tillsammans och hitta nya vägar att skapa undervisning som knyter an till de stora miljö- och samhällsutmaningar vi har idag. När det gäller kopplingen till naturvägledning och vatten finns många ingångar. En central utgångspunkt är att skapa naturmöten på olika sätt. Kopplingar görs också till de globala målen och vilka konsekvenserna av mänskliga aktiviteter blir. Det kan vara klimatförändringar, övergödning, försurning, överanvändning av naturresurser, inklusive vatten. Medvetenhet om värdet av de resurser som naturen tillhandahåller, ger eleverna bättre förutsättningar att fatta kloka beslut, både nu och i framtiden.

Utomhuslärande och vattenmedvetenhet anknyter även till flera av de 17 globala målen för hållbar utveckling10, Agenda 2030, och till samtliga dimensioner av agendan: såväl den miljömässiga som den ekonomiska och den sociala.

Men som en av de pedagoger som intervjuats i arbetet med denna rapport säger:

–Som lärare kan du motivera all utomhuspedagogik med stöd i läroplanen. Du måste bara våga läsa läroplanen på det sättet.

Praktiska exempel

Att det finns stöd i läroplanen att förlägga undervisning utomhus råder det inga tvivel om. Så, hur kommer man igång? Hur tar man första steget och vad kan man hitta på? Här kommer några exempel som kan fungera som som stöd och inspiration. Förhoppningsvis väcker de tankar om hur du kan göra där just du befinner dig.

Att komma igång

Det duger ofta gott att undersöka den nära miljön. En bäck, ett dike, en vattenpuss som finns nära med lite natur och växtlighet. En ingång till det stora ”ämnet” vatten som kan få igång tankarna hos eleverna kan vara att ställa några grundläggande frågor:

• Vad är vatten? 
  (allt från en molekyl bestående av väte och syre till en dryck, ett lösningsmedel, regn, livsmiljö för massor av arter, etctera).
• Var finns vatten? 
  (i jorden, i bäcken, sjön, havet, molnet, i fabrikens processer, i kranen, i matvaror etcetera).
• Vad är vatten bra för? 
  (för att bli ren, för att överleva, för att träden och djuren ska överleva, vattnets kretslopp - moln, regn, avdunstning)

Med enkel utrustning och reflektion kommer du långt

När du och eleverna är redo att börja leta efter vattenlevande djur och växter räcker det med enkel utrustning som gamla glassburkar, en vanlig kökssil och några burkar. Ta prover både i öppna vattnet och från botten. Häll i olika glassburkar, det ni fångat syns bra mot den vita botten. Det finns många olika bestämningsnycklar att ladda ner på nätet. Bland annat skriften Bland vattenfisar och virvelmaskar från Kristianstad vattenrike där du också får tips på enkla övningar. 

Det är bra att vara lyhörd för vad de unga själva tycker är intressant och viktigt. Till exempel kan denna reflektionsövning göras, när det gäller smådjur som påträffats i vatten (inspirerat av ”Reflektionsövning med barn”, i boken Naturvägledning i Norden, kapitel 3):

1. Par eller grupper av elever väljer ut var sitt djur att titta närmare på
2. Undersök vilka rörelser djuret gör när det får röra sig fritt.
3. Undersök vilka rörelser som är smarta för djuret att kunna göra för att överleva.
4. Imitera själv några av djurets rörelser.
5. Hitta på och uppför ett litet drama och en berättelse där det ingår en farlig situation för djuret.
6. Avsluta med att alla elever söker upp en plats där de själva ritar en teckning och skriver ner några ord som berättar varför djuret och dess livsmiljö är viktigt.

Så jobbar andra

Här presenteras några exempel på olika verksamheter som jobbar med vattenpedagogik och naturvägledning. Det kan ge en bild av bredden och hur man kan söka upp initiativ i ett område. Givetvis kan exemplen också ses som inspiration för att skapa egna aktiviteter.

Marint kunskapscenter i Malmö

Marint Kunskapscenter i Malmö startade redan 1999 och har sysslat med marinpedagogisk verksamhet sedan dess. Idag finns även ett naturum på platsen, som tar emot skolor på förmiddagarna och är öppet för allmänheten på eftermiddagarna. Flera tusen skolelever passerar varje år, och för att nå skolor även i de mer utsatta områdena är besöken kostnadsfria. Snart efter att programmen för säsongen släpps blir de fullbokade. 

Michael Palmgren, verksamhetschef, berättar: 

På temat strand och tång kan en pedagog från kunskapscentrumet först ge en introduktion, berätta lite bakgrund och hur upplägget ser ut. Eleverna delas sedan in i grupper och får gå längs stranden och prata vidare om havet. Uppgiften är helt enkelt att titta på saker som de hittar på stranden och ta med sig både tankar och fynd tillbaka. Det är bra att hitta sätt att jobba vidare när man kommer tillbaka till skolan. En del har till exempel gjort kokböcker med smaker från havet. Den andra delen består av att gå ut i vattnet med vadarstövlar och undersöka vad som går att finna där ute.

Det är viktigt att läraren är med och deltar i övningarna, konstaterar Michael Palmgren, som har lång erfarenhet av vattenpedagogik. Att även läraren får uppleva trycket från vadarstövlarna är viktigt för att dela känslan det ger, och kunna prata och resonera om det. När eleverna håvar och får upp en krabba, är det viktigt att läraren delar den upplevelsen.

På centret pratar man ofta om att allt hänger ihop. Att havet är viktigt för oss på många olika sätt, och att det börjar långt uppströms. Det vi gör påverkar både uppåt och nedåt i systemet. På sätt och vis kan man säga att havet även finns i inlandet.

På Marint Kunskapscenter använder man färgglada reflexvästar på barnen, för att göra det lättare att hålla koll på var alla är. På båt har alla flytväst såklart. Idag får eleverna inte lämna skolan utan att ha lämnat in en säkerhetsplan.



Nyckelinsikter

1. Det är viktigare att utforska tillsammans, än att fastna i strikt kunskap och lärande. 2. Kom ihåg att allt hänger ihop. Resonera kring samband, orsak och verkan. 3. Utgå från elevernas intresse och involvera alla sinnen!

 

Hedens skola på Öckerö är en Blue School

Läraren Patrik Nilsson på Hedens skola på Öckerö delar med sig av sina erfarenheter av vattenpedagogisk verksamhet på skolan. Han tycker att det har blivit lättare att engagera omkringliggande samhälle i skolans arbete sedan de blev en Blue School. Det är bra att det finns ett uttalat mål som säger att man vill bli bättre på undervisning kopplad till vatten och det har också visat sig att det finns många krafter i lokalsamhället som vill hjälpa till. Det har också gett ett tätare utbyte med universitetet och Patrik Nilsson har själv gått en fortbildning i biologi: Havet i klassrummet. 

• Det europeiska nätverket för Blue Schools är ett initiativ från EU-kommissionen för att öka havsmedvetenheten inom skolan och engagera lärare och elever i havsfrågor. Läs mer på Havsmiljöinstitutets hemsida. 

Patrik Nilsson ser att en av de största vinsterna med att få in mer undervisning utomhus och vid vatten är att det blir ett avbrott från det vardagliga. 

–Naturen ger oss så många möjligheter och triggar våra sinnen. Det händer saker med våra kroppar, och eleverna får utlopp för sin energi. Barn som har det kämpigt i klassrummet kan många gånger glänsa i utomhusmiljön. Den bästa skolboken är verkligheten, konstaterar han.

Patrik Nilsson brukar ge eleverna en uppgift som kräver uppföljning. En viktig del är att samla fakta, och det ska belönas att vara ambitiös. Det klassen gör ute kan senare bli en provfråga. Det är också effektivt att ibland få in små tävlingsmoment. Hur många krabbor kan ni fånga? Detta brukar sätta fart på eleverna. Det är också bra om man kan ta med lite fika, försöka ha det mysigt och göra det till något positivt.

Hedens skola arrangerar en gång om året Havets dag, då man bland annat har lyft frågan om spökfiske, som det kallas när förlorade fiskeredskap fortsätter att fiska. Eleverna har också fått göra studiebesök på en stor trålare. Där skapade yrkesfiskare, lärare och elever ett öppet och ödmjukt samtal om havet och dess resurser. 

En viktig aspekt är att ta vara på kunskap som finns hos andra, i skolans närhet. Vid ett tillfälle kom en pappa till en av eleverna och pratade om sitt arbete med att märka tonfisk. 

På Hedens skola samkör man ofta utomhuslektionerna med idrotten. Utomhusaktiviteter ingår även i idrottsämnets uppdrag. Detta är enligt Patrik Nilsson ett sätt att generera mer tid, att få loss två lektioner istället för en. Ett tips är alltså att söka upp lärare att samverka med, någon som gillar idén att ha naturen som klassrum. 



Nyckelinsikter

1. Verkligheten utanför skolbyggnaden är den bästa skolboken. 2. Avgränsa uppgiften och målsättningen. Det viktigaste är att komma ut! 3. Ta hjälp av andra lärare eller vuxna, försök få till dubbellektion eller halvdag ute.

 

Anpassad grundskola: Vattenverkstaden Malmö

Idén med Vattenverkstaden är att öka förståelsen, kunskapen och ansvarstagandet kring vatten, natur och miljö genom att jobba med pedagogik, kultur, upplevelser och hälsa. Ledstjärnan är att alla ska kunna delta utifrån sina förmågor och förutsättningar. 

I arvsfondsprojektet Blå lådan har utomhuspedagogerna Pär Glans och Stephanie Anvlelid, tillsammans med unga med funktionsnedsättningar utvecklat pedagogiska metoder och material för att uppleva vatten och dess miljöer. Resultatet formade en palett av verktyg, material och metoder som de hoppas kan inspirera andra att ta sig ut och utforska naturen.

- Med vår erfarenhet hjälper vi gärna andra verksamheter att öka tillgängligheten och konceptet Blå lådan kan paketeras på olika sätt utifrån, plats, målgrupp, budget och behov, säger Stephanie Anvelid i en intervju som CNV gjort (läs hela intervjun). 

Involvera målgruppen!

Det bästa tipset är att ha med målgruppen i hela processen om möjligt, att låta utövarna vara med och utveckla det som ska göras eller upplevas. Delaktighet är absolut nyckeln till framgång. 

Stephanie Anvelid betonar att man bör tänka utanför ramarna: våga använda annorlunda metoder och verktyg och inte glömma att det ska vara kul och spännande. Först då väcks nyfikenheten och deltagaren kan lättare ta till sig upplevelsen eller kunskapen.

Använd olika pedagogiska metoder

Utöver utomhuspedagogiska metoder används ofta olika estetiska verktyg för att lära om eller uppleva naturen. Ett exempel är det pedagogiska konceptet ”Räkan Rut” där eleverna genom drama, rörelse, musik och skapande lär sig mer om havets invånare. Förståelsen för djurens egenskaper ökar enormt när barnen själva får gå på sidan som krabban, gräva ner sig som spättan eller simma i stim som spiggen. Det de gör eller känner med kroppen – fastnar i knoppen!

Involvera alla sinnen

Vattenverkstaden försöker också alltid involvera alla sinnen i upplevelserna. Ett exempel är doftlådan. Utomhuspedagogen Pär Glans berättar i en intervju med CNV hur de frågar eleverna vad de tror finns i lådan? Doftlådor med lite tång kan vara en första på kontakt med vattenmiljön, men även att få känna sanden mellan tårna, lyssna på vågorna och fiskmåsarna eller varför inte få smaka på det salta vattnet! 

Med erfarenhet av Blå lådan har Vattenverkstaden utbildat personer med intellektuella funktionsnedsättningar till natur- och kulturvägledare i arvsfondsprojektet ”Sinnesbad i natur och kulturmiljöer". Utifrån platsernas förutsättningar samt naturvägledarnas egna behov, önskemål och talanger utformades under projektet vad som skulle berättas och på vilket inkluderade, interaktivt och sinnesrikt sätt det skulle berättas.

Tips till den som vill komma ut med målgruppen

Det finns inga universella metoder och verktyg för att naturvägleda målgruppen, utan det viktigaste är att våga testa! Med Vattenverkstadens erfarenheter har de dock identifierat några nyckelord som kan vara bra att ha med sig på vägen: 

• Delaktighet - är det absolut viktigaste, att låta målgruppen vara med i processen och få testa och tycka till om metoderna en använder.
• Involvera alla sinnen –ibland är det faktiskt bara genom just sinnesstimulans som vissa ur målgruppen faktiskt tar till sig kunskap.
• Tillgänglighet - handlar inte bara om fysisk tillgänglighet, utan också om att kognitivt tillgängliggöra information och kunskap som man vill förmedla. Behövs det kommunikationsstöd, anpassade verktyg eller liknande?
• Repetition, struktur, tydlighet och förberedelse - är väldigt viktigt för många av våra deltagare. Förberedda tydliga upprepande steg är ofta en framgångsfaktor.
• Flexibilitet och lyhördhet - en variation kan uttrycka sig på ett sätt hos en person och på ett annat hos en annan, Dagsformen hos deltagarna kan vara väldigt avgörande och precis som alltid kan väder och vind snabbt förändra förutsättningarna. Ibland måste man snabbt förändra planen och hitta nya lösningar. Men med god och tydlig förberedelse är det mycket lättare att vara flexibel och hitta dessa nya vägar.
• Lustfylldhet - den viktigaste komponenten i våra upplevelser, för att väcka lust och nyfikenhet och i förlängningen kunskapen och ansvarstagandet!

Fler tips och mer inspiration

Här finns mer för dig som vill dyka ner i den underbara världen av aktiviteter, upplevelser och lärande för barn och unga: 

SLU Centrum för naturvägledning

• Naturvägledning för barn och unga.
• Såhär jobbar vi med naturvägledning i vattenmiljöer
• Övningar och material

Naturskoleföreningen

I Naturskoleföreningens skrifter Att lära in ute finns tips och inspiration för hur du kan jobba ute också ämnesvis som inom naturvetenskap, teknik, matematik, språk med mera. 

Litteratur för fördjupning

Klassrum med himlen som tak, Skrifter från Forum för ämnesdidaktik vid Linköpings universitet nr 10, 2018 Linköpings universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Utenavet.

Rapport: Hur jobbar skolan med att öka elevernas vattenmedvetenhet? SLU Centrum för naturvägledning (CNV), 2021

Poängen med lärande utomhus – pedagogiska perspektiv, Skrifter från Forum för utomhuspedagogik No. 6, Linköpings universitet  2024

Naturvägledning i Norden, Nordiska ministerrådet 2019.

Den nyttiga utevistelsen - Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang. Naturvårdsverkets rapport 6407 från 2011 

Hållbar utveckling samt hälsa och rörelse i förskolan. Skolverket

Uteklassrum Östersjön: lärarhandledning. Vattenriket Kristianstad

Skolbäcken, ett inspirationskompendium. Sportfiskarna