Genetisk mångfald – kulturväxter och lantraser
Biologisk mångfald handlar inte bara om vilda växter och djur – utan även om odlad mångfald och husdjur. Att bevara gamla kulturväxter och lantraser är också viktigt för den genetiska mångfalden.
FN:s konvention för biologisk mångfald ger den odlade mångfalden lika stor betydelse som all annan mångfald.
Lokala sorter av kulturväxter har uppkommit efter århundraden av odling och urval. De har formats i relation till sin omgivning och dess specifika klimat, och i relation till människorna och samhällena där de brukats.
Program för odlad mångfald
Programmet för odlad mångfald, Pom, är en nationell satsning vid SLU för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Pom inventerar, samlar in och bevarar kulturväxter och deras vilda släktingar. De forskar också på växterna och informerar om dem – för att öka användningen. Kultursorter måste odlas för att överleva, och det är en utmaning för framtiden att få ut dem på marknaden.
I Nationella genbanken bevaras äldre sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter som har samlats in genom Pom och valts ut för långsiktigt bevarande.
- Läs mer om POM:s arbete på deras webbplats.
- Läs mer om odlat kulturarv på Riksantikvarieämbetets webbsida.
Lantraser
En lantras är en husdjursras av ko, får, get, kanin, häst, gris och fjäderfä som höns, ankor och gäss som har funnits i ett område så länge att den anpassat sig till den lokala miljön.
Lantraserna utgör ett kulturarv, som bär vittnesbörd om äldre tiders sätt att leva och överleva. Lantraser av kor, får och getter är ofta väl anpassade att livnära sig på magert bete, som naturbetesmarker och skogsbeten. De utgör också en genetisk resurs: moderna tiders förädling i syfte att förbättra avkastning har lett till färre raser som är vanligt förekommande, vilket kan vara en sårbarhet om förutsättningarna förändras dramatiskt – till exempel på grund av klimatförändringar eller utbrott av allvarliga sjukdomar.
Många är hotade
Gamla lantraser har ett stort genetiskt värde eftersom de anpassat sig till miljön de lever i och ofta är resistenta mot regionens parasiter och sjukdomar. Men många av dem är hotade. Flera av lantraserna har uppmärksammats sent och räddats i sista sekund. Antalet djur inom vissa raser är därför lågt.
De svenska lantraserna är en viktig del av den biologiska mångfalden, dels genom att de själva utgör en viktig genetisk resurs, dels genom att deras förmåga att livnära sig på magert bete, till exempel skogsbete och magra ängar, kan främja en biologisk mångfald av växter och djur i skog och mark.
Lantraserna har ofta namn efter den bygd där de återfunnits, till exempel Ölandshöna eller Roslagsfår. Andra exempel är Linderödssvin, Blekingeanka, Skånsk blommehöna, Gutefår, Ringamålako och Gotlandsruss.